bronsarmittlattaste

Så var man då äntligen hemma igen, förutom allt renoveringsarbete som ständigt pågår så är allt tack och lov precis som vanligt. Dagarna framöver är vigda åt kära återseenden och julvila - det enda som ska läsas nu är skönlitteratur!

Efter fem timmars tenta igår var det så äntligen dags för hemresa. Eftersom jag fick skjuts till stationen var jag där en timme för tidigt, och efter förseningar och ytterligare förseningar steg extremt många andra och en stelfrusen jag, på tåget. Men ingenting kunde sänka mitt humör, jag skulle ju hem :)

I tisdags höll jag för övrigt - ett mycket viktigt övrigt - på att dö i ett jordskalv. Ja, jag fruktade för mitt liv. Jag vaknade av detta hutlösa skalv tjugo över sex på morgonen och såg direkt framför mig hur höghuset rämnade och jag från fjärde våningen begravdes i betongmassorna. Min överlevnadsinstinkt var dock så pass på alerten att den genast grävde fram den gamla kunskap jag förskansat mig i den överlevnadshandbok jag fick i födelsedagspresent av Anna. Min hjärna arbetade yrvaket och febrilt för att minnas vilka ageranden som enligt författarna var de rätta vid en katastrod av denna kaliber. "Inte gömma sig i köket... Skulle man gömma sig under ett skrivbord - det är ju fullständigt befängt! Det blir ju bara än mer massa som krossar mig!"
På den tid det tog mig att tänka detta, och några andra tankar i stil med "Jag vill inte dö ensam på fjärde våningen i Lund strax innan jul", på den tiden var det hela över... Jag kikade ut i korridoren och möttes efter en stund av tre andra oroliga, men ändå mer realistiska inneboende. Övriga hade inte ens vaknat. Andra i klassen som jag pratade med under dagen trodde alla att det var sadistiska långtradarchaufförer som körde in i husväggarna, men det är ju helt absurt. Jag menar, varför skulle de göra det??
Efter denna chockstart på morgonen var det ju ingen idé att somna om, så jag satte fart och började packa inför stundande hemresa, tänka sig att ett jordskalv var vad som krävdes för att jag skulle få ändan ur och inte vänta till sista kvällen... Låt det bli en läxa kanske..?


Mumsig Jul!

Det var allt för nu!

Over and out