En helt vanlig torsdag


Här kan man spendera den senare delen av en torsdagseftermiddag med att betrakta mineral, bergarter och jordarter, eller som vi vanliga dödliga skulle benämna det... helt vanlig jäkla sten.


Imorgon väntas besök av syster och systerson (katten) och på lördag är det flyttfester, födelsedagsfest och påskfest allt-i-ett. Ska bli riktigt skoj:).

Jag hade nog inget klokt att bidra med idag... elelr så är det för sent för det nu. Sömnen är inte vad den borde just nu, men snart är det påsk i Jönköping! Detta är grymt efterlängtat!
Kul att nya och bekanta läsare dykt upp, era kommentarer sätter lite extra guldkant på vardagen.

Blaise Pascal hade en intressant teori;
Eftersom vi själva är ändliga kan vi inte göra oss något begrepp om Guds oändliga väsen. Hans existens kan vi inte bevisa. Men vi kan välja att tro på den. Om vi tänker oss att det är som att slå vad, för eller emot denna tro, så vinner vi allt om vi väljer tron på Gud och han verkligen existerar, men vi förlorar ingenting om han inte existerar. Vi skulle därför vara okloka om vi inte trodde på honom. Om vi har svårt att på allvar bestämma oss för det så bör vi följa deras exempel som blivit troende före oss. Låtsas som om du tror, tag vigvattnet och låt läsa mässor etc. Alldeles av sig självt kommer detta att ge dig tron och göra slut på ditt förnuft (cela vous fera croire et vous abêtira). Detta kallas Pascals trossats.

Kan man tillämpa detsamma på drömmar?
Du vinner allt genom att tro på en dröm, men förlorar ingenting på att den aldrig besannas? Snarare tvärtom. Hur viktigt det än är att drömma om någonting, bara för drömmandets skull tror jag livslusten skulle mattas av om ingen dröm någonsin besannades. Man behöver lite vatten på sin kvarn för att fortsätta, så kanske stämmer det i bästa fall bara ibland.


Däruppe bredvid tjurarna kan man en bra dag se Öresundsbron och Turning Torso. Väldigt exotiskt med en sådan här liten kulle för något så ofantligt platt som Skåne.

Snart blir jag gammal. Riktigt gammal. Vuxen kanske man till och med (märk väl att jag ytterst motvilligt tagit till mig vad som står i Svenska skrivregler om huruvida "till och med" är sammansatt eller ej. Uppenbarligen är det inte det, hur mycket det än sticker i mina ögon. Min teori och lärdom "om det låter ihop så skrivs det ihop" är tydligen inte vattentät.) kan kalla denna ålder. Hemska saker. Jag tycker inte om när man får "brandgula" (ja, jag valde det för att slippa ta ställning till huruvida det skrivs "orangea" eller "oranga") kuvert med pensionssparande, eller när man märker att det som står i tidningar och nämns i tv och radio om finanskriser hit och budgetar dit, faktiskt påverkar mig. Speciellt med tanke på att jag inte har någon som helst koll på hur det är meningen att jag ska hantera ovan nämnda skeenden. Jag är lite för vilse i vuxenvärlden för att känna mig helt redo för pensionskuvertet helt enkelt. Vuxenåldern borde komma med någon slags manual, så man vet. Alternativt någon slags boot camp, Adulthood for dummies. Det vore ju inte mer än rättvist att man får någon slags introduktion till sådant här, en mjukstart. Men mjukstarter har ju iochförsig (jag har inte helt accepterat de svenska skrivreglerna än, nej. Baby steps.) successivt dragit sig tillbaka från högstadiet och framåt. Till allas vår besvikelse vågar jag påstå.

Nej, nu får det vara nog med midnattssvammel. Läggdags var ordet.

Over and out.

Kommentarer
Postat av: Britt-Mari

Ni är extremt åldersfixerade i Sverige. Faktiskt.



Enda gången jag känt av åldersångest var när det stod i tidningen om en "medelsålders kvinna" och denna var 35 år. Vilket även jag var då. Men inte medelålders. Tyckte jag då. Nu är jag 40+ och nöjd med det! Grattis i förskott på 21-årsdan!

Kram B-M

2009-03-28 @ 18:12:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0