bronsarmittlattaste

Kort rapport. Berlin var wunderbar som alltid, tekniska universitetet lockar faktiskt en del...
I helgen blev det plugg och utgång med Anna och lantmäteriteknologer, till Lunds köttmarknad, alltså inte vanliga källarnationer denna gång. Det var... lite sjukt faktiskt. Självförtroendeknäcken var total.
Idag var det övning inför Sångarstriden, ett trevligt avbrott i min konstiga humörsvacka :).
Veckan som gått har i övrigt inneburit starten av två nya kurser, som tråkigt nog får tentaveckan att se ut som ett vilohem, av typen aromatisk massage, ansiktsmask och gurkskivor, ja ni fattar. Teknisk mekanik är officiellt det största plågoriset någonsin, vilket får mig att tycka att organisk kemi ju är helt fanatiskt, fantastiskt kul. Första lill-tentan a.k.a duggan är redan imorgon, det handlar om säkerhet i labsalen för att vi ska få göra kommande laborationer. Men luften har fullständigt gått ur mig. Någonting hände i helgen, jag fick en totalknäck. Vet inte om det berodde på köttmarknaden på krogen, eller den obehagliga drömmen jag hade, en sån där man vaknar upp efter och måste försäkra sig om att det aldrig skulle kunna hända i verkligheten, att man fortfarande är så pass sane och välmöblerad i hjärnan att någonting skulle hindra en. Det är hemskt att få en sådan käftsmäll av sitt undermedvetna.
Välkommen igen, Verkligheten, än en gång förklädd som en käftsmäll.

Kind of like it's saying "Quit it! You'll put yourself in the madhouse!". Fast, på riktigt.
 
Jag känner mig lite som en skrynklig ballong, uttöjd (det ska Gudarna veta... gosh... och usch) och tom. Menlös.

Dödfödd potential.

Jag ska ta tag i det imorgon.



Den primitiva självbevarelsedriften bör mana till stor försiktighet.

over & out.