Ett framtida liv i vatdräkt och a goddamn cock ruining my beautysleep.
Sa. Efter mitt livs andra jordbävning i Guayaquil - jag var fortare ur sängen än man hinner säga tjillevippen liksom - och allmänt underbart väder och mys i gangsterstaden numero uno, om än lite sjuk igen, tog oss de vindlande vägarna oss vidare till ett av 2000-talet bortglömt hörn kallat Montañita. Där lever det glada hippie-och-hash sjuttiotalet glatt vidare till synes utan vetskap om omvärldens utveckling. Mysigt till viss del, pa andra sätt lite skrämmande. Här vagar man verkligen inte lyfta blicken och se nagon i ögonen, tur att vi har övat pa just den biten ganska länge nu.
Efter att ha inhandlat flipflops som är de enda fotriktiga skorna i den här avlägsna delen av verkligheten kunde man ta sig an bade leriga gator (det finns ungefär tva i hela staden) och stranden.
Precis bakom var huslänga pa hostlet bodde en, ursäkta uttrycket men han är väl värd det, jävla tupp som inte hade nagon känsla för tid. Klockan tre varendaeneviga natt i en veckas tid blev jag väckt av den. Me and my roomies were considering some serious cock-slapping after a while! Lite underligt att ha ett samtal pa engelska om denna förbannade tupp bredvid ett gäng amerikaner, febrilt sökande efter en engelsk synonym till det enda ordet för tupp man kan komma pa... Jag tror och hoppas de insag att vi pratade om ett flygfä och ingenting annat.
Vi provade tidernas sämsta restaurang ocksa, folk är verkligen helt hjärndöda ibland - inte sa konstigt med tanke pa vad de lägger sina pengar pa... men ända, man far perspektiv pa livet liksom. En "servitör" som skriver ner beställningen, minns den i tre sekunder och sedan tillbringar de kommande en och en halv timmarna med att kolla upp igen och igen vad alla har beställt. Sen är det sa att i Ecuador jobbar vi inte enligt principen "servera-ett-sällskap-i-taget", inte nagonstans, utan vi ger den förste mat ungefär en timme till en och en halv innan den siste far mat. Sa har det varit i 95% av fallen. Jag vet atminstone en som är nära besläktad med mig som hade haft en del att säga om servicen, men ja.. det är en annan kultur helt enkelt. Men hittills hade vi nog tusan bäst service hos min favoritfamilj i djungeln. Där fick vi bannemig mat samma tid varje dag, och alla samtidigt.
Resan i public transport till Montañita resulterade i att min väska lag och mös med fiskrens i dryga timmen, tack Gud för mina vacuumbags som tar hand om mina kläder! Jag och väskan fick ta oss en välbehövlig dusch det första vi gjorde.
Surfningen mandag och tisdag frälste mig totalt! Okej, jag är inte duktig, inte pa nagot sätt - men jag gillar saker som är kul även när man suger och där man kan utvecklas fran fruktansvärt dalig till nagot mindre värdelös pa relativt (jag sätter helt mina egna gränser som det passar mig i det här avseendet) kort tid :).
I tisdags var vi även ute pa whale watching, som för mig förgylldes av att jag fick vara hundvakt till världens sötaste labradorvalp Puppy för att vänja honom vid havet. Vi hade sa mysigt sa han och jag :) Sen akte vi gummibat efter motorbaten - jeeezez! De hade ganska roligt at att jag skrek som en stucken gris, men hey, det hade jag ocksa ;) Vi fick faktiskt se tva valstjärtar plaskande ocksa - sa helt bortkastat var det inte! En dag pa havet är ju alltid en plusfaktor :)
Tolv timmar i en minibuss med tolv personer, med kycklingfotssoppa och en halv kyckling (I hit the golden jackpot och fick den halvan som fortfarande hade huvudet kvar) till lunch, utgjorde gardagens äventyr i form av transport till Quito, genom hela landet i princip. Tillbaka pa hög höjd igen alltsa, men iallafall med lite sol vilket vi är evigt tacksamma för.
Imorgon bär det av till Latacunga för tredagarshike i bergen, det kommer alltsa att bli kallare igen. Suck. Vulkankratersjöar och en stad som blivit förstörd och ateruppbyggd tre ganger star pa schemat. Vi far väl se hur det ser ut och verkar liksom :) Äntligen far vi snöra pa oss vandringskängorna igen iallafall, nagot som inte hänt sedan bestigningen av Cotopaxi för evigheters evigheter sedan (även om de borde ha använts istället för joggingskorna vid tillfällen som mountainbiking i lera till exempel... smarta saker man kommer pa i efterhand när man sörjer sina en gang sa bländande vita och fina joggingskor).
Over and out! (feel free to comment ;))
/ H
Efter att ha inhandlat flipflops som är de enda fotriktiga skorna i den här avlägsna delen av verkligheten kunde man ta sig an bade leriga gator (det finns ungefär tva i hela staden) och stranden.
Precis bakom var huslänga pa hostlet bodde en, ursäkta uttrycket men han är väl värd det, jävla tupp som inte hade nagon känsla för tid. Klockan tre varendaeneviga natt i en veckas tid blev jag väckt av den. Me and my roomies were considering some serious cock-slapping after a while! Lite underligt att ha ett samtal pa engelska om denna förbannade tupp bredvid ett gäng amerikaner, febrilt sökande efter en engelsk synonym till det enda ordet för tupp man kan komma pa... Jag tror och hoppas de insag att vi pratade om ett flygfä och ingenting annat.
Vi provade tidernas sämsta restaurang ocksa, folk är verkligen helt hjärndöda ibland - inte sa konstigt med tanke pa vad de lägger sina pengar pa... men ända, man far perspektiv pa livet liksom. En "servitör" som skriver ner beställningen, minns den i tre sekunder och sedan tillbringar de kommande en och en halv timmarna med att kolla upp igen och igen vad alla har beställt. Sen är det sa att i Ecuador jobbar vi inte enligt principen "servera-ett-sällskap-i-taget", inte nagonstans, utan vi ger den förste mat ungefär en timme till en och en halv innan den siste far mat. Sa har det varit i 95% av fallen. Jag vet atminstone en som är nära besläktad med mig som hade haft en del att säga om servicen, men ja.. det är en annan kultur helt enkelt. Men hittills hade vi nog tusan bäst service hos min favoritfamilj i djungeln. Där fick vi bannemig mat samma tid varje dag, och alla samtidigt.
Resan i public transport till Montañita resulterade i att min väska lag och mös med fiskrens i dryga timmen, tack Gud för mina vacuumbags som tar hand om mina kläder! Jag och väskan fick ta oss en välbehövlig dusch det första vi gjorde.
Surfningen mandag och tisdag frälste mig totalt! Okej, jag är inte duktig, inte pa nagot sätt - men jag gillar saker som är kul även när man suger och där man kan utvecklas fran fruktansvärt dalig till nagot mindre värdelös pa relativt (jag sätter helt mina egna gränser som det passar mig i det här avseendet) kort tid :).
I tisdags var vi även ute pa whale watching, som för mig förgylldes av att jag fick vara hundvakt till världens sötaste labradorvalp Puppy för att vänja honom vid havet. Vi hade sa mysigt sa han och jag :) Sen akte vi gummibat efter motorbaten - jeeezez! De hade ganska roligt at att jag skrek som en stucken gris, men hey, det hade jag ocksa ;) Vi fick faktiskt se tva valstjärtar plaskande ocksa - sa helt bortkastat var det inte! En dag pa havet är ju alltid en plusfaktor :)
Tolv timmar i en minibuss med tolv personer, med kycklingfotssoppa och en halv kyckling (I hit the golden jackpot och fick den halvan som fortfarande hade huvudet kvar) till lunch, utgjorde gardagens äventyr i form av transport till Quito, genom hela landet i princip. Tillbaka pa hög höjd igen alltsa, men iallafall med lite sol vilket vi är evigt tacksamma för.
Imorgon bär det av till Latacunga för tredagarshike i bergen, det kommer alltsa att bli kallare igen. Suck. Vulkankratersjöar och en stad som blivit förstörd och ateruppbyggd tre ganger star pa schemat. Vi far väl se hur det ser ut och verkar liksom :) Äntligen far vi snöra pa oss vandringskängorna igen iallafall, nagot som inte hänt sedan bestigningen av Cotopaxi för evigheters evigheter sedan (även om de borde ha använts istället för joggingskorna vid tillfällen som mountainbiking i lera till exempel... smarta saker man kommer pa i efterhand när man sörjer sina en gang sa bländande vita och fina joggingskor).
Over and out! (feel free to comment ;))
/ H
Kommentarer
Postat av: moster
Oj, oj vilka äventyr, skrattade gott på vissa ställen. :)
Postat av: mor
Och vem var det som kom på detta med vakumpåsar?jag vill bara klargöra vissa saker..Nu gäller det att suga på karamellen, det närmar sig slutet på resan. Skönt för oss här hemma men kanske inte för er. Jag längtar efter dej i alla fall... Puss!
Postat av: Lil' bro
Du och jag ska börja surfa bara så du vet, har alltid velat göra det jag med även om jag är helt ovetande om hur svårt det är..:)
Sen har jag kommit på att du borde bli författare med, haha du är otrolig på att återberätta dina äventyr :P sjukt roligt att läsa tycker jag i alla fall:)
Ha det så bra nu det sista, Puss&Kram
Trackback
