bronsarmittlattaste

Jag hatar dagar då man får svart på vitt att man inte besitter någonting som överhuvudtaget kan liknas vid något som faller in i kategorin intelligens. Ledsen, men jag är verkligen ett praktexempel på en dum blondin, den myten slår jag inte hål på. Snarare ger jag motståndarna vatten på sin kvarn. Höstmörker inne och sen möts man av ett fantastiskt höstregn när man kommer ut ur sex timmars ångestkoma och hjärnblockad. Ja, jag har haft en fantastisk dag, tackar som frågar.

Det bästa är att det bara kommer att bli ännu bättre - ännu mer anledning att dra något gammalt över sig, för det slutar ju inte här! Nej det ska man inte tro, det kommer mera som vi hade sagt på det glada nittiotalet! Nittiotalet som för övrigt gjort sitt intåg i den akademiska världen, med buller och bång skulle man kunna säga. Det har hörts fler ångestvrål under denna tentavecka i studentghettot Delphi än någonsin under min tid här. De tar allt på största allvar, eller så är de små liven bara mer ångestfyllda en gemene man. En hel generation av ångest, huvaligen. 

Veckan har i övrigt varit ett gytter av tankar på djungel och hoppande från broar säkrad med en elkabel. Scenarier i form av hoppande från broar utan elkablar eller gungor har figurerat som lockande exempel när de ställts som alternativ till vad som komma skall.

Lördag 13.01, ge mig lördag...

Jag saknar min västkustvän.

Sista rycket nu - imorgon väntar en heldag av ångest - jag längtar redan.

Over and out.