Roadtrippin' San Francisco!

Hallå igen!
Okej, brace yourselves för nu kommer en massiv textmassa igen (ska försöka dela upp det i stycken, det har aldrig varit min starka sida dock och de få gånger jag lyckas samarbetar inte bloggen)... Mycket har hunnit hända på en knapp vecka nämligen.

Onsdag spenderade vi med att softa och sola (6h utan solskyddsfaktor tyckte jag att jag nu var mogen för) hemma hos Siân och hennes kompisar i studenthuset i Valencia ca en halvtimme utanför downtown LA. Inne i LA är det ALLTID molnigt eller mulet, men i Valencia skiner solen! Inte mycket idé att åka ner till stranden i LA för att sola alltså. Efter 6h var jag ganska färdigsolad kan man säga. Kanonfint.

När Siân kom hem från sin föreläsning åkte vi till Hollywood med förhoppningen att få se Hollywoodskylten och Walk of Fame och lite turistigt smått och gott helt enkelt. Det visade sig dock att man KAN se Hollywoodskylten från Hollywood Boulevard men efter 11 september är den inte längre upplyst kvälls-/nattetid eftersom den var tänkt som ett av målen samt att de som bor i området klagar över turister och att man hittat kroppsdelar av människor där... Allt detta enligt en vakt som jobbade på vårt tänkta utkikscenter tillika köpcenter.
Vi nöjde oss med att kolla in Walk of Fame och (till Victors stora förtjusning?) besöka Hooters! Herregud. Det var precis som jag föreställt mig, och man kan för sitt liv (jag säger 'man' här trots att jag talar helt för mig själv men inte vill tro att jag är den enda...) INTE SLUTA STIRRA PÅ RUMPOR! Helt galet, men vad ska man göra när de klätt upp dem i brandgult (kalla det orange om ni vill) och paraderar dem framför näsan på en där man sitter och dricker sin på tok för starka lemonad?!

Torsdag gick åt till förberedelser av resans, för mig, andra roadtrip. Det vill säga huvudsakligen tvätt, vilket inte krävde särskilt mycket inblandning från min sida... Min vän solen var framme, men ja, låt oss säga att mitt största organ inte helt var redo för en ny omgång av den varan. För att komma iväg hyfsat tidigt på kvällen var vi tyvärr tvungna att missa Siâns vän Jacobs teaterföreställning. Allt jag hörde var en upprörd monolog i duschen, det hade varit trevligt att få se och höra resten, men man kan ju inte få allt här i världen.

När Siân kom hem efter föreläsning framåt kvällen lagade vi mat och sen packade vi in oss i vår nya monsterbil, 'The Beast', och begav oss mot första hållplatsen för resan - Oakhurst! (Ja, nej, det var inte ett planerat stopp, det var snarare den minst ociviliserade samlingen bebyggelse vi stötte på längs vägen... Det handlade inte så mycket om att hitta det mest välbärgade området här, snarare att hitta en någorlunda avskild plats där det fortfarande fanns tecken på mänskligt liv...) Det var ganska mörkt när vi hittade en lagom plats så vi började borsta tänder och sånt där viktigt, och just då kör en polisbil förbi, den har alltså kört av från den "riktiga" vägen för att passera oss. WHAT ARE THE ODDS?! Här har man hittat en helt övergiven håla, och en till synes sällan använd parkering nedanför huvudgatan i en grusavstjälpningsplats (väldigt plant dock, vilket är en stor fördel och något man eftersöker med ljus och lykta vid sova-i-bil-aktivitet) vid några små affärer och tror att man är redo att krypa ner i sovsäcken... Men icke. Så vi flyttade bilen några hundra meter till vad jag trodde var en parkering vid några större affärer, somnade och vaknade med "Vafan. NÄHE?! Här stod vi inte när jag somnade... eller?". Tydligen ett litet litet bostadsområde det där. Där ser man. Allt detta efter att ha tappat andan av stjärnhimlen, och dessutom stött på ingen mindre än Bambi och Herr Räv. Friluftsliv...ish, vi är ju med bil trots allt så helt eko är vi ju inte...

Frukost fredag morgon intogs på den lokala McDonald'srestaurangen, tillsammans med den lokala PRO-föreningen... Och då syftar jag på PRO som i PensionärernasRiksOrganisation och ingenting annat. Det är tydligen the-place-to-be för dem en fredagmorgon i Oakhurst. Fint som snus. Efter frukost styrde vi kosan mot Yosemite National Park, något vi inte ångrar. Det var som att komma hem, och lite till minst sagt. Enorma träd och vattenfall och helt galna vyer och fantastiskt väder. Dessutom tvättäkta Rangers, ni vet, med hatten och stövlarna och hela konkarongen, precis som i tecknad film! Efter många timmar begav vi oss längs motorvägen mot San Francisco och fångade Golden Gate Bridge i solnedgången, i ett för oss fruktansvärt kallt San Francisco efter vad vi vant oss vid längs vägen. Blåsigt och kallt var första intrycket och vi började så smått fundera på hur vi skulle överleva.

En kille vi mött i Las Vegas som bodde i stan tipsade om en grym thairestaurang som vi navigerade oss till, med NÖJE kan jag säga såhär i efterhand för den där maten var gudomlig efter en dag i storskogen!
Killen från Las Vegas, Mason, mötte upp oss där efter en stund och så gick vi vidare till baren bredvid (jag fortfarande skogsmulleklädd...) en stund innan de övriga tjejerna i gruppen charmat Mason så pass att vi fick sova på hans soffa (vilket i vår värld betyder DUSCH - YEIJ!! och inte mycket annat, men det är mycket värt!) och bege oss till Pier 33 för att försöka se om det fanns lediga biljetter till någon av turerna till Alcatraz morgonen därpå. Sagt och gjort, sen kväll följd av tidig morgon i en lägenhet i centrala San Francisco, som enligt uppgift är svindyrt att bo i... De billigaste tvårumslägenheterna kostar ungefär 2000$ i månaden, och med en portvakt och dubbla låsta dörrar i entrén och pool utanför fönstret kan vi kanske våga dra slutsatsen att Masons lägenhet låg någonstans strax över den prisklassen... Efter fyra snabbduschar var vi ute och begav oss mot hamnen, dock utan tur skulle det visa sig (utom jag som precis missades av en fågelskit där jag stod nyduschad i hamnen, ibland ska man ha tur!). Ingen tur till Alcatraz, men väl en festival i stan längs gatan mot Chinatown och Union Square som underhöll oss resten av eftermiddagen. Gatan råkade visst också sluta vid en Levisaffär som händelsevis hade 50%rea, vilket inte undgick någon av oss...

Efter festival och shopping tog vi bilen mot Golden Gate Brigde igen, för att köra över och ta lite fler turistiga bilder, i dagsljus denna gång. Därefter var vi ganska färdiga och bestämde oss för att chanserna att vi skulle få biljetter till Alcatraz dagen därpå var ganska små och att vi nog hade bättre nytta av att åka vidare än att ödsla mer tid i San Francisco. En snabb matpåfyllning på McDonald's krävdes för att vi skulle kunna ta vidare beslut om färdriktning. I San Francisco är det bara hemlösa som äter på McDonald's, det lärde vi oss den hårda vägen. Fair enough, vi är ju också hemlösa... Därefter styrde vi kosan mot Santa Cruz, där vi lördag kväll möttes av USAs äldsta nöjesfält i glittrande ljus och mysiga smågator med pubar, klubbar, surfshopar och cafeér. Vi hittade en sidogata parallell med huvudgatan, utanför ett övergivet spökhus där vi parkerade bilen för natten. Halva kvartetten var partysugna och begav sig till Blue Lagoon och DJ Trip, vilket av historierna att döma lämnade dem med minnen för livet ;)

Morgonen därpå inhandlades frukost på en supermarket, vilket tydligen gjorde en  förtjänt av ett alldeles eget kundkort! Inte illa! Dessutom fick jag, efter att ha sökt upp det enda brödet jag TROR är någorlunda nyttigt (de hade gömt det under disken till färdiga pastasallader) kommentaren "What the fuck?! Schauschebre..." (försöker uttala namnet på den tyska producenten av surdegsbrödet...) "You're in AMERICA!". Jo, tack, jag vet... Det var därför det var så förbannat svårt att hitta det där förbenade brödet. Santa Cruz visade sig inte från sin soligaste sida så vi åkte en halvtimme inåt Redwoodskogen för att invänta en solig kust (som aldrig kom). Redwoodskogen var fantastisk! Jag fastnade efter den lilla promenaden i infocentret med en volontär i 60-årsåldern som berättade massa intressant (jag vet att jag är nördig). När jag nämnde att jag läser till "miljöingenjör" i Sverige sken han upp och började prata svenska! Tydligen hade han läst i Lund som utbytesstudent någon gång i sin ungdom (antar jag), världen är bra liten ändå! Med nytt mod tog vi oss an kusten men insåg besvikna att ingen sol stod att finna vid kusten och bestämde oss för att pröva lycka i Pismo Beach istället. Med ett kort pit stop på Monterey beach för att bättra på solbrännan, blåsigt med varmt är något man sällan upplever på en strand i Sverige, tog vi oss an väg nummer 1, coast road eller vad vi ska kalla den, mot Pismo Beach.

Dimman följde oss hela vägen och hela den där fantastiska utsikten som vi kunde ana ibland gick oss tyvärr förbi. Vägen slingrade sig fram i flera timmar utan minsta tillstymmelse till avtagsmöjligheter, med undantag för de små lodgerna med tillhörande souveniraffärer och restauranger som dök upp med jämna, men långa, mellanrum. Efter många timmar, när mörkret dessutom började falla på en slingrig väg utan gatubelysning och med dimma som tillät sikt ungefär 20m framför bilen kunde vi slutligen se skimret av stadsbeslysning längre fram. San Luis Obispo mötte oss med vad som såg ut att vara ett stort fängelse. Känns tryggt det här. Imorse vaknade vi av att gräset tydligen skulle klippas av inte mindre än två personer på tomten utanför vilken vi valt att parkera. Så snart sleepmobilen var återställd till transportforden begav vi oss de 15 minutrarna till Pismo beach, från strålande sol till... Kust och dimma. Har ni hört den förr? Inget surfväder, kallt och trist förutom de mysiga gatorna och den sköna stämningen. Santa Barbara utlovade enligt väderprognoserna åtminstone några plusgrader till så vi körde vidare. Genom sol och åkrar längs Historic road: El Camino Real, till mulet väder såfort man har mage att ens närma sig havsranden. Envisa bestämde vi oss för att försöka vänta ut solen genom ett lunchstopp i Santa Barbara på en mexikansk restaurang med obegränsad tillgång till tacochips... Mätt blev man iallafall.

Då solen fortsatte undvika oss såfort vi fick en skymt av havet och vi var relativt nära Valencia där solen alltid skiner beslöt vi att sova "hemma" inatt, men att ta vägen via Camarillo Outlet. Göta Petter. När vi väl kom dit insåg vi att ingen av oss var i shopping mode, men pliktskyldigt gick vi ändå och tittade runt en stund. Väl tillbaka i Valencia nu har vi fräschat till oss och tre fjärdedelar av oss har nog somnat vid det här laget... Jag har nog missat mycket, men något ska jag ju ha att berätta när jag kommer hem också =)

Imorgon kväll/natt flyger vi vidare till Florida för mer sol förhoppningsvis, och lite midsommarjordgubbar hoppas jag!
Over and out for now!
// H

Kommentarer
Postat av: Mamma

Vilka underbara upplevelser och som vanligt otroligt underhållande läsning! Saknar dej!

2012-06-19 @ 12:07:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0