bronsarmittlattaste

Snart en vecka i Lund, med mycket prat och observering, mängder av information och beslut som ska fattas och funderingar som ska funderas. Man är utmattad helt utan anledning hela tiden - och oavsett hur mycket man sover blir man aldrig helt utvilad.
Utbildningen i sig kändes helt övermäktig igår, efter information av studenter som läst två år redan. Andemeningen blev i mina öron - "Även om ni pluggar 24h om dygnet hinner ni aldrig med allt ni ska. Ni FÅR inte plugga 24h om dygnet, ni måste ha roligt också och skapa ett liv utanför skolan. Ni kommer att kugga tentor, och se till att ta igen allt så fort som möjligt för annars blir det bara mer och mer och ni hinner aldrig ikapp."
Så kan man inte säga till mig. Jag kan inte prioritera att ha ett liv om folk säger att jag har så mycket att läsa att jag aldrig kommer hinna med - inte med mina krav på mig själv. Jag såg framför mig hur jag isolerade mig med mina böcker i ett ensamt korridorrum i fem år. Den tanken fick mig ju inte att må bra direkt. Igår blev således en sjukt jobbig dag.
Idag pratade jag med två killar som ska börja femte året, som helt förkastade vad jag fick höra igår - så tack till dem för att jag nu känner mig lite mer motiverad till att faktiskt gå igenom det här. Dessutom fick jag idag veta att man kan ansöka via SIDA om att få göra sitt ex-jobb eller projektarbete utomlands om man är intresserad av att jobba med biståndsarbete i framtiden - och det vill jag!! Så nu är jag lite mer taggad. Vilket känns mycket bättre.
Hemlängtan är bättre idag... Men ibland är det sjukt jobbigt, men det är det kanske för alla. Men alla har inte varit så hemmabundna som jag, jag har alltid trivts hemma. Däremot hade jag aldrig trott att min familj skulle bli så nära "mina bästa vänner" som det nu känns som om de blivit. Hade någon sagt till mig att mamma skulle bli en av mina absolut bästa vänner när jag var 14 hade jag på tre röda satt upp personen i fråga på "Listan över saker som kan dra åt H*lvete" som sitter på Annas kylskåp sedan i måndags.



Hör av er, jag vill veta allt som händer. Niclas - du vet vilket mail jag väntar på veckovis! Det är INTE förhandlingsbart! Sara; all uppdatering på något som helst forum är helvälkommen - tro det eller ej men jag saknar faktiskt dig och Walle också ibland! Mamma och pappa... kom snart :), och kommentera gärna!

Godnatt på er. <3

Lite nervöst var det, men med min mundiarré så gick det faktiskt väldigt bra, jag lyckas ju alltid prata för mycket vid fel tillfällen såväl som halvrätta tillfällen...på gott och ont. Snart bär det iväg hem till en av huvudphaddrarna för flaggmålning, ramskomponering och sånguppfinning till vår phaddergrupp. Det ska bli kul faktiskt - imorgonbitti väntar första repetitioslektionen av gymnasiematten, det känns lite värre, men det ger sig nog med tiden, ska bli skönt att få känna på studierna lite också så man vet vad det är som förväntas av en lite mer... Har fått en liten rundvandring idag, kommer inte ihåg något av den och mitt lokalsinne är som det alltid har varit - katastrofalt, men vi fick löfte om mer av den varan så det kanske löser sig... Idag har vi i princip hela tiden varit indelade i våra phaddergrupper så jag har inte alls koll på vad det är för folk i de andra grupperna, men min grupp är iallfall helskön so far... Många skåningar är det - men vi är tre smålänningar totalt tror jag - så helt underrepresenterade är vi inte!!
Men nu är det väl snart dags att dra sig mot Konsum och uppsamlingen av förvirrade Eko-Nollor, och dra mot Smålands Nation :)...
Uppdaterar kontinuerligt vid tillfälle framöver så att säga.

Over and out

Jaha, så kom då den här dagen. Sista kvällen i Jönköping... Lite nervöst är det, och jobbigt att se folk för sista gången på ett tag, men det är tydligen så det måste vara. Vi ses imorgon. Enkelt.
Min äppelträdgård, Vättern och skogen... Det kommer jag sakna...
Jag flyttar in i ett korridorrum den första september, fram till dess är det Nollning och inspark på LTH som står på schemat - inneboende hos en bästa vän... Nervös och litelite förväntansfull...
Spenderade en stund av torsdagen på stan med Syster - i för oss ovanlig och underbar systeranda - och inhandlade märken som skall pryda min turkosa "ouverall" sedan - Mumin är bäst, han får hedersplatsen! Sedan bar det av till sista träningen med mor - tungt och roligt, som det ska vara.
Fredag var en lite tyngre dag... Säga hejdå till sin äldsta och förmodligen bästa vän och flytta flera hundra herrans mil ifrån varandra var lite tungt - men vi ses imorgon, och dagen efter, och dagen efter... Så bestämde vi iallafall - tror man det tillräckligt mycket så kanske det blir så? Till jul åtminstone... Hur ska man överleva till dess??



Nu har jag som den materialist jag är packat mitt liv i väskor och kassar och är någorlunda redo att flytta rent praktiskt, rent mentalt lär jag aldrig bli det - så det gäller väl bara för mig att ta en kalldusch, riva av plåstret, ta tjuren vid hornen och bara göra det. I guess.

Vi ses till jul. Kul.

Sista dagen på jobbet i fredags - för den här gången iallafall... Förhoppningsvis för alltid... Jag har inte skrattat såhär mycket på år och dagar. Varenda rast och nästan hälften av tiden däremellan var ren och skär (skade-)glädje, vilken sägs vara den bästa sorten! Helt underbart - tack Alex för det, det var underbart!

Det enda som återstår nu är väl ungefär två veckors ledighet och sedan flytt mot Skåneland... Det känns dock inte lika främmande och overkligt längre - så det blir nog bra. Får man skratta lika mycket där kommer jag nog inte hem på ett tag :)...
Spenderade gårdagskvällen och natten och halva dagen idag ensam ute i stugan - mitt i tallbacken. Det var skönt med lite ensamhet - det har inte blivit så mycket av den varan på sistone. Känns som lite preparation för flytten, måste nog vänja mig vid lite mer ensamhet igen om jag ska kunna disciplinera mig till att plugga så mycket och så hårt om jag tror man förväntas göra... I dagsläget vet jag inte hur jag ska lösa det hela, men det ger sig väl med tiden kanske.
Såg just Mamma Mia på bio - mycket feelgood i den filmen. Men lite eftertänksamhet också, känns lite melankoliskt. Det är allt lite Muminpappa över mig idag tror jag! Men det är inte fy skam att efterlikna en så stor man i historien, ett av ledmotiven i mitt liv - allt från Mumindalen kan inte vara annat än närproducerat, biologiskt nedbrytbart, återvunnet, hög kvalité, rättvisemärkt, fair trade, utan konserveringsmedel och endast med naturliga sötningsmedel och allt annat som klassas som bra i vårt medvetna samhälle nuförtiden. It's all good.

Efter fem dagar i Berlin, med hetta, trötthet, galenskap, supermys och härliga nya bekantskaper är vi nu hemma igen. I lilla, lilla Jönköping, med skog, vatten och inte en kotte på gatan utanför. Man saknar lätt det man just lämnat... Trots den korta tiden gjorde vi oss nog lite hemmastadda - och det var underbart. Vi fann vårt favoritställe alldeles runt knuten, jomenvisst, Berliner Dom och Lustgården... Kvällstid var det fullkomligt magiskt.
Skulle kunna ge en kortfattad dagsöversikt lite snabbt innan läggdags kanske...
Måndag
Avfärd hemifrån vid halv fem för att möta upp min kära resekamrat vid Värnamo tågstation strax före klockan 17.57 då tåget skulle lämna stationen. Byte till Malmötåget i Alvesta. En kort äppelpaus vid vattnet i Malmö, sedan nattåg mot huvuddestinationen BERLIN! Vad vi inte visste var att tåget skulle åka båt... Det blev en intressant överraskning! Vi var uppe en sväng på båten för att sträcka på benen lite innan läggdags, träffade en supertrevlig amerikan som vi pratade med en stund - det blir surfsemester i Californien nästa gång!!
Tisdag
Väcks runt klockan sex av konstiga tyska röster som pratar någon goja som vi inte alls uppfattar, men det går nog bra ändå tänker vi. Och det gjorde det ju. Steg av tåget 06.25 och började traska med packning i full sol, redan hur varmt du vill - mot vårt hostel. Ungefär 40 minuter senare anlände vi svettiga och dana - och det första vi blir erbjudna när vi (på engelska naturligtvis) ber att få checka in, är duschnyckeln. Inte alls synligt svettiga va?! Nejdå!! Checka in gick inte förrän klockan två, men vi fick duscha och äta frukost på hostlet - och för att fördriva tiden gick vi sedan på sightseeing till Brandenburger Tor, Strasse des 17. Juni, Siegessäule, Tiergarten och Alexanderplatz. Det var verkligen för varmt för två trötta tågresenärinnor, Gud vad vi saknade Vättern! Efter fem timmars ojande och suckande gick vi tillbaka till vårt hostel, checkade in och slocknade ihopkurade i underslafen i vår våningssäng. Steg upp lagom till klockan sex, gick och köpte oss mat och letade snabbt rätt på vår favoritplats med underbar utsikt över domkyrkan och Spree. Det var fortfarande väldigt varmt, men solen var ju på väg ner så vi hoppades på svalka så småningom. Vi tog en kvällspromenad runt Hackesher Höfe och Hackesher Markt, hamnade på Oranienburgerstrasse och Friedrichstadt Palast... Inte smart, lättklädda som vi var. Men vi överlevde det också. Tillbaka till hostlet och läggdags.
Onsdag
Vi vaknade strax efter sju, duschade och gjorde oss iordning, åt frukost och begav oss iväg mot dagens mål - Kurfürstendamm. Men eftersom vi skulle slingra genom hela staden och plocka lite must-sees på vägen tog det oss lite tid. Till vår stora glädje var det mulet och svalare hela dagen, men fortfarande kvavt och relativt varmt. Vi gick via Potsdamer Platz och fixade biobiljetter till Sex and the City - man måste ju bara se en dubbad film i Tyskland tänkte vi :). Därifrån vidare mot forna Västberlin, via Nikolaiviertel, som för övrigt var hur mysigt som helst, och någon sorts konsulatgata. Efter många om och men hittade vi Gedächtniskirche, KaufhausDesWestens och hela den långa shoppinggatan. Där spenderade vi eftermiddagen, och hittade ett nudelställe precis bakom, väldigt gott var det! Några timmar och onda fötter senare satte vi oss att vila en stund vid U-bahnstationen. Sedan tog vi oss iväg mot Potsdamer Platz igen för bion, med tunnelbana denna gång! Filmen var dock inte dubbad till tyska som vi trodde den skulle vara, utan engelsk och utan tysk text... Men men, vi klagar inte - filmen var bra och vi fick vila våra ben och fötter. Hem och sov och ladda inför morgondagen!
Torsdag
Idag stod Checkpoint Charlie och Topografie des Terrors på bildningsmenyn, därefter eftermiddagspicknick i Treptower Park. Vi hittade en liten turkisk affär i samma kvarter som Checkpoint Charlie där äpplena inte kostade 30kr/kg som överallt annars i Berlin, så där bullade vi upp vårt lager med Jonagold. Där blev vi också uppraggade av ett gäng skolungdomar som ville intervjua oss om sommarskolan i engelska de gick i, vad vi tyckte om den och om lärarna och så vidare, och vi hade naturligtvis inte en susning om vad det hela ens handlade om men vi svarade efter bästa förmåga - den filmen vill vi inte se som undervisningsfilm i Sverige tack!
Trots att vi var uppe tidigt varje dag var det alltid lika hett, mycket vatten blev det! Treptower Park gav oss en välbehövd dos av gräsmattor och träd och skugga, lite solning blev det också. Efteråt tog vi Schnälltåget (S-bahn, vi kanke döpte om den lite...) tillbaka hem till Rosa-Luxemburg Strasse, trodde vi. Men vi hamnade ganska långt upp på Schönhauser Allé, men tur var det för shoppingsugna, vi hittade ett köpcentrum där vi lyckades slå ihjäl ett par timmar innan vi vandrade gatan ner hemåt. Ett fantastiskt fint område det där Prenzlauer Berg! Det fanns tillochmed ett kloster där mitt på gatan, så än är hoppet inte ute för civiliserade nunnor och munkar som vill bo centralt! Jag kanske tar min tillflykt dit då.. ;)
Väl framme smet vi in på hostlet för att duscha och leta rätt på kvällens middagsställe. Med mat i näven begav vi oss sedan tillbaka till vår vy över Spree och domkyrkan, mumsade i oss och rusade vidare till museérna på Museumsinsel. Torsdagar efter klockan 18 är det nämligen gratis inträde, det gäller att passa på! Grymt kul personalfester de måste ha på sådana ställen konstaterade vi ganska snart... Det var ju alltid något att skratta åt :)
Efter två av tre museér kändes det mer värt att sätta sig i Lustgården utanför Berliner Dom och Ägyptisches Museum med folket. Det var så härlig stämning, och vi blev snart bekanta med ett gäng italienare som var väldigt trevliga, och det var ju däästini som satt oss på samma gata ;) Sjukt trevliga var de iallafall. Hem och ladda batterierna för nästa dag.
Fredag
Kurfürstendamm var målet även idag, men först en promenad runt Zoologischer Garten - vi såg faktiskt en och annan elefant och noshörning! Det ni! Sedan shopping längs gatan, ner mot den dyrare märkesdelen... Där blev det inget köpt, men det var kul att se :) När benen började sätta stopp igen for vi hemåt, men först ett stopp vid vår turkiska lilla butik för att fylla på äppelförråden. En sväng förbi Alexanderplatz ch sedan hemåt, inför kvällen väntade en avslutningsmiddag på en mysig restaurang på Hackesher Markt. Även denna kväll avslutades i gräset framför Domkyrkan, sedan en kort kvällspromenad längs Spree och förbi Bodemuseét hem.
Lördag
Dagen började med packning och utcheckning, sedan var planen shopping i närområdet, det vill säga Alexanderplatz och märkesaffärerna på gatorna "hemmavid". Lite besvikna på utbudet (bortskämd som man blivit) gick vi några kvarter ner för att hitta en matbutik och proviant till hemresan i ett område som mer eller mindre bestod av bara höghus, och snubblade över ett helt nytt och för oss orört shoppingcenter - ojoj! Och en stor matbutik i källarvåningen - där kan man snacka om dääästini! Med burritosar i magarna gick vi loss på affärerna och började nästan känna oss lite stressade trots att vi en halvtimme tidigare inte vetat vad vi skulle göra av all tid före tågavgången... Några timmar senare var det avskedsglass i vår Lustgård som gällde - supergott! Och vilka springer vi på om inte våra kära intervjuare, som också råkade bo på samma gata och erbjöd sig att följa oss tillbaka. Det slutade med att vi spenderade våra sista två timmar i Berlin med dem, för att de skulle få öva sin engelska lite, och för att det var skönt att få bärhjälp till Hauptbahnhof... De tyckte vi var spritt språngande som skulle gå från hostlet till stationen, men vi lyckades övertala dem. En timme före avgång var vi framme, så vi satte oss utanför på en trapp och pratade bort den timmen. Väldigt trevliga pojkar det också.

Jag har en teori om berlinarna...eller något som skiljer svenskarna från dem iallafall. De är så mycket mer framåt och öppna, vilket gör allt så mycket lättare om man som jag är bra på att kackla bara någon ger mig chansen. Inleda samtal är de bra på - och de är väldigt trevliga.
Dessvärre måste jag medge att jag gjort både min kära tysklärare till moster och alla mina tysklärare genom skoltiden besvikna med mina totalt katastrofala tyskakunskaper numera... Man har ju inte en chans! Så det blev engelska hela veckan förutom en kort stund på den sista gallerian, tyvärr. Glassen lyckades jag dock beställa på tre olika språk, det måste väl ändå klassas som begåvat, eller?

Ojoj, kortfattat var det ja, och då har jag ändå utelämnat mer än hälften av det som jag ännu inte glömt. Å andra sidan har jag väl redan gjort hälften av mina forna språklärare besvikna, så varför favorisera svensklärarna och lyda deras råd om att kortfattat faktiskt skall vara just det, kortfattat. Det är väl bara engelsklärarna som kan känna sig någorlunda nöjda idag. :)