bronsarmittlattaste

Jordgubbsfrossa!

Snart var det bara en ledig dag kvar av mina långa ledighet - och som kronan på det vedervärdiga verket gör sommaren enligt många sin comeback på onsdag. Tjo-ho. Men jag får tydligen inte klaga heller. Nehe.

Idag har det provats ut glasögon, så imorgon eftermiddag blir det nog ett köp av det hela - vi får väl se om jag vågar visa mig offentligt i de nya... En tapet till rummets numera röda väggar är också beställd, så det kanske blir klart lagom till Lundaflytten då... Hatar dock att tapetaffärens manliga anställda ska vara så otroligt piffade och sommarsnygga - speciellt när man själv alltid lyckas ha sina allra mest överjävliga utseendedagar just när man ska dit. Hursomhaver är tapeten pärlemorsilvrig med ljust metallicblå och pärlemorsilvriga stora blommor. Om det passar till rött? Ingen aning. Jag har aldrig varit speciellt bra på det här med mixning och matchning. Men tapeten är vacker, rött är fint, så en kombination kan i mitt banala sinne inte bli annat än fint. Lite som när man fick för sig att hitta på egna "recept" för ganska många år sedan. Blandar man allt gott ur skafferiet kan ju resultatet inte bli annat än gott. Saft, nutella, honung, kanel och russin - den dagen det receptet slår sin väg in i kokböckerna...
Att människan lär av sina misstag, den här människan i synnerhet, fastslås härmed vara en stor fet lögn. Som så mycket annat här i livet. Till exempel;

Man kan om man vill. Definitivt en stor livslögn. Man har inte kapacitet eller anlag för allting, mycket? Ja. Men allt? Absolut inte. Lögnen är till på köpet en som ger upphov till förnedringar i Idol-klass på bästa sändningstid.

Ingenting är omöjligt. Behöver jag ens förklara varför det inte stämmer? Visst kommer man långt mycket längre med den inställningen än med en realistisk inställning, men att det är en absolut sanning är jag mycket skeptisk till.

Det finns oändligt många fler livslögner i liknande manér, men alla orkar ju varken mina få läsare eller jag med på en och samma kväll...



Over and out.

Japp, bara två veckor efter uppkörningen satte jag mig i bilen och körde igen...haha - det måste vara någon form av rekord. Men det gick bra, utan större missöden.
Midsommar spenderades med mina små vänner ute på landet, hur mysigt som helst med fruktsallad och glass och allt vad det var. Mikey tog oss med på en tur till Gränna, och på något underligt sätt (för ingenting händer någonsin på ett normalt sätt för oss som det brukar göra för andra) blev en liten skogspromenad en, ja vad ska vi kalla det? En helt hysterisk men otroligt rolig klättring i en brant sluttning för att nå vattnet, väl en halvtimme och ett par meter från målet senare insåg två tredjedelar av trion att, nääe, det är nog inte värt det. Bara Lisa var nere och doppade fötterna till slut :). Lite som det brukar vara.

Så nu är det bara ungefär två månader tills jag flyttar till Lund då...om jag inte får ett hysteriskt anfall och bara struntar i alltihop - det skulle ju inte vara så olikt mig. Men händer inte det så får jag väl ingen lägenhet istället, om jag verkligen bestämt mig för att jag vill... Men den smällen är kanske hårdare, för i korridor vill jag verkligen verkligen inte bo i nuläget, men det kanske ändrar sig det också. Kanske, men inte troligt.


Bara denna veckan kvar av min långa ledighet - på måndag börjas det igen, det ska bli så otroligt tråkigt, men roligare när lönen kommer.

Det var allt.

London nästa?

Kanske inte ska ge mig på vänstertrafiken riktigt än, men höger ska ju tydligen vara helt lagligt för mig att vistas i med ett fyrhjuligt motordrivet fordon numera... Jösses Amalia!

Farfar bilmekaniker som nu väntat tålmodigt i två års tid på denna dag anländer lämpligt nog redan om några timmar - kunde jag timat detta bättre om jag försökt ens?! Jag tror inte det. Tydligen klarar man faktiskt mer än man tror, trots att man missar att göra oskyddade vänstersvängar och slarvar lite med döda vinkeln vid svängar runt gathörn, det går ändå. Så att plugga till hösten ska väl lösa sig det också. Hoppas jag.




I övrigt har det varit pollenstorm här idag, en Lill-Gudrun kanske man kan kalla det.

Adjöken

Nu har jag äntligen fått ihopsnickrat min kära IKEA-möbel. Eller jag och jag, jag engagerade väl pappa lite också - eller snarare var det så att han fick bära upp paketet för trappan och gnälla över att det här kunde jag ju gjort själv, bara för att sedan göra allt nästan utan att man fick lägga sig i. Tills det blev lite svårt med stora händer och mors och mina små nätta händer inte fick hjälpa till. Då lämnade han bygget och ersatte honom som arbetsledare gjorde raskt mamma - vilket innebär att man slutar läsa anvisningar och bara gör lite på känn - med fullständig katastrof för mitt pedantiska sinne som enda resultat. Har även fått upp lite hyllor i rummet nu, så det är bara att lyfta in allt skrot igen, det går tydligen för långsamt enligt vissa förståsigpåare här hemma, men vad gör man när solen är framme?
På radio hade de i veckan en teori om varför alla bra tjejer är singlar (därmed inte sagt att ni som inte är singlar är sämre...) är det för att de är så självständiga och klarar allt själva. Jag kan ju inte skriva under på den teorin direkt, men det finns nog många andra som kan. Så jag vidarebefordrar helt gratis denna sanning till er som den kan tillämpas på - håll till godo.
Sen var det ju marknad i stan i helgen, och sämst på att shoppa som jag är tröttnade jag ganska fort på att trängas med folk framför affärerna - så jag nöjde mig tillslut med att bara strosa runt och njuta lite av solen.

---

Nu får det vara färdigt för idag.
Adjöken.