Hemmahelg, smittspridning och Friska Vårvindar.
Helgen spenderades i allas vårt underbara Jönköping, med nyfunnen kärlek för X2000, även om jag fortfarande tycker att barn som tjatar och skriker borde förvaras i egna vadderade kupeér tills de når sin slutstation. Men hem kom jag, tack och lov. Väl hemma ränndes det runt på loppmarknader och second handbutiker tills jag blev lite lätt illamående. Detta rådde vi snabbt bot på med blåbärscheesecake på a6. Trots den fruktansvärda korridorsmitta jag bar på som ett ok över mina lungor så klarade jag mig. Sen att jag själv slapp laga mat i mitt horribla tillstånd var ju bara ännu närmare Pangloss version av den bästa av världar. Så det där med att det bara finns en värld tror jag inte ett dugg på, det finns alltid minst ett par att välja bland, och alltid en som är bäst, en Pangloss. Mitt under läxläsningen ringde det på dörren och uppenbarligen är det numera så, fick jag lära mig, att högstadiepojkar måste knacka dörr och sälja sin tyska salami för att få åka på skolresa till Frankrike. Paradoxalt och nymodigt. Tur att man inte är den som är den, som man brukar säga.
Sedan min senaste uppdatering har jag även funderat över personlighetsförändringar som följer talesättet - "Man blir som man umgås". För det är ju så, har jag konstaterat, att celler nybildas, så även hjärnceller. Så, tänkte jag, när hjärnceller byts ut så kopieras DNA, visst, så långt är vi alla med. MEN, var sitter personligheten? Inte i DNA väl? Nej, tänkte jag vidare, troligtvis inte. Då återstår alternativet som följer ovan nämnda talesätt. Hittar vi tillbaka till vår personlighet efter ett sådant cellbyte genom att spegla oss i vårt umgänge? För i så fall förlorar man ju ständigt en bit av sig själv om man inte umgås med samma människor vid varje hjärncellsförnyelse. Kontentan av detta blir alltså att det gäller att omge sig med rätt människor, alltså människor som känner dig som den du vill vara, eller den du är eller den du vill bli. Det verkar ju stämma med vad man ibland kan snappa upp från "folk som vet", kan jag använda det för att bekräfta min hemsnickrade teori? Hur flummig den än må vara kan det nog kanske ligga ett korn av sanning i den, tror jag.
Idag har här blåst kraftiga vårvindar, även om inslagen av vår i dem lyst med sin frånvaro. Storhandling och uthämtning av min färdigreparerade mobil stod också på schemat. Därefter har ytterst lite vettigt åstadkommits, man kan ju som bekant inte lyckas jämt, men någon gång ibland skulle väl inte skada?
over and out.
Paraskevidekatriafobi?
Fredag den trettonde var det hela dagen igår. Jag kan inte påstå att det påverkade mig i någon större utsträckning på otursfronten faktiskt, frågan är bara om jag ständigt lever med fredag-den-trettonde-otur och därför inte märker någon skillnad, eller om dagen igår helt enkelt var en helt vanlig dag.
Igår morse hörde jag något aningen upprörande på radio, att jag lyckades uppfatta och processa informationen i mitt i det närmaste av sömn medvetslösa tillstånd är ett smärre mirakel, men hursomhelst delar jag med mig av nyheten:
"Passiv rökning försämrar inlärningen och ökar risken för demens, visar den hittills största studien på området.
Nära 5.000 personer, både fd rökare och icke-rökare över 50 år, undersöktes av ett forskarlag vid universitetet i Cambridge i Storbritannien.
Forskarlaget konstaterar att personer som aldrig rökt men som regelbundet utsatts för tobaksrök visade sämre resultat i inlärningstest.
Dessutom konstateras ett tydligt samband mellan nedsatt hjärnfunktion och passiv rökning."
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=22620&a=1442945&lid=puff_1443045&lpos=rubrik
Det röktes vattenpipa i vardagsrummet igårkväll, så nog var man lite försiktig med hur djupa andetag man insöp, det är ju trots allt snart tentavecka! Att kombinera fredag den trettonde med denna nyvunna kunskap kändes som att utmana ödet lite för mycket för att det skulle vara nyttigt. Jag vill ju inte ha nedsatt hjärnfunktion bara för att jag står i köket och inte kan bestämma mig för hur mycket tid jag orkar lägga på att laga mat, tiden borde begränsas till minsta möjliga under rådande omständigheter. Jag är ju tack vare lågprisbutiken i närheten sex kg äpplen lyckligare sedan i förrgår, idag är det nog dock ungefär fem kg kvar, men jag har ju hursomhelst ett litet förråd att leva av på rummet medan jag funderar.
Idag, på alla hjärtans sådan, har jag unnat mig själv att starta sola-på-balkongen-säsongen med frukost och en god bok i solskenet. Helt makalöst underbart. För att ytterligare skämma bort mig själv, genom att inse hur lyckligt lottad jag tidigare varit, har jag rengjort vattenlåset och golvbrunnen i min toalett. Nu, såhär i efterhand, inser jag att jag borde ha ätit middag först, och inte efteråt. Vet inte hur jag ska kunna handskas med mat med samma händer som jag vet varit i kontakt med gummihandskar som hanterat avlagrad skit och hår från Gud-vet-hur-många människor som besuttit detta korridorrum innan mig. Min aptit försvann ner i avloppet tillsammans med skiten jag grävt upp. Det är skönt att få lite perspektiv på livet ibland, eller hur?
Glad Alla-Hjärtans Dag ♥
En Underbar Helg Senare
Mor anlände i torsdagskväll och förgyllde därifrån och framåt min helg från början till slut. Det blev en produktiv helg dessutom, tvätten är fixad och mobilen inlämnad för reparation - hatar dock substitutet. Jag har skytt den som en spetälsk hela helgen, men nu måste jag väl bära det fula åbäket med mig. Och inget mer uppvaknande till Lady Gagas "Pokerface" för mig på tio dagar. Nu är det dock bara nio kvar - och jäklar vad det blir liv i luckan om det tar längre tid än så!
Nu, lämnad åt mitt öde fram till nästa fredag den 13:e, nämligen den i mars för den ouppmärksamme som inte själv dechiffrerade uttalandet, Gregers namnsdag för övrigt, sitter jag alltså här som den typiske åttiotalisten. Generationen som växte upp på dagis och fick slåss för personlig uppmärsamhet och som således nu alla skaffat egna bloggar i ett desperat försök att göra ett avtryck, betyda något, vara någon speciell som man minns, som man lägger märke till. Livrädda för att försvinna som en i mängden. Kanske, kanske inte. Jag tar åtminstone mitt ansvar som åttiotalist, och lever upp till stereotypen. Duktig och strävsam, självständig egoist i ständig jakt på existensbekräftelse. En åttiotalist som aldrig blir vuxen, förutom sett till internetbaserade tester som delar ut vuxenpoäng för kaffedrickande och ICA-kort, det finns ingen riktig, erkänd, accepterad vuxengräns för oss, uppenbarligen.
Men det går ju helt i enlighet med min livsfilosofi; man ska vara barn så länge man kan.
Varför skulle det vara så illa?
Är det för att jag är åttiotalist som jag anammat denna livsfilosofi, eller har jag bara upptäckt att den nu råkar stämma väldigt bra in på stereotypen?
Det är lite av ett moment 22 det där, ett hönan-ägget-problem. Men inget att ödsla tid på.
Tolfte mars är det fysiktenta, vilket är ungefär ekvivalent med Ragnarök i min bok, men vad tusan - värre har man väl varit med om?
"Först kommer fimbulvintern i tre år, och därefter krig. Tre tuppar gal - en hos asarna (Gullinkambe), en hos jättarna (Fjalar, en eldröd tupp) och en hos Hel (den sotsvarte). Det blir översvämning och skeppet Nagelfar kommer loss. Heimdall blåser i Gjallarhornet. Fenrisulven, Midgårdsormen, jättarna, eldjättarna och Loke samlas för att kämpa mot asagudarna. Kampen står på Vigrids tusenmilaslätt. Bergen rämnar och haven störtar in över land, men Yggdrasil består. Då Surt satt världen i brand sjunker den till havets botten. Men Nidavallen finns kvar, och där samlas de överlevande:
- Osådda skola / åkrar växa, / allt ont sig bättra; / Balder skall komma. [...]
- En sal ses fagrare / än solen stånda, / täckt med guld, / på Gimle.
Men i valans sista vers tar hon dock hoppet ifrån oss att ondskan genom Ragnarök helt har förjagats från världen:
- Då kommer dunklets / drake flygande, / en blank orm, nedifrån, / från Nidafjällen. / I fjädrarne bär, / och flyger över slätten, / Nidhögg lik. / Nu skall hon sjunka.
I Ragnarök slukar Fenrisulven Oden, men Vidar hämnas sin fader genom att bända isär ulvens käkar. Tor dräper Midgårdsormen, men han hinner inte ta mer än nio fjät innan han faller död till marken, dödad av ormens giftiga etter. Heimdall och Loke spetsar varandra med sina spjut. Varghunden Garm äter upp Tyr, men blir spetsad inifrån av Tyrs svärd. Tors son Magne dödar draken Nidhögg. Frej driver sitt hjorthorn genom jätten Surts öga, men blir kluven av Surts eldsvärd.
När Ragnarök sedan är över, går två människor, Liv och Livtrasir, som har överlevt, iland och påbörjar det nya livet i det nya Midgård eller Gimle, den värld som skapas efter Ragnarök. Detta påminner knappast om Eva och Adam, som hör hemma i skapelseberättelsen liksom Embla och Ask. De överlevande gudarna är bland annat Tors söner Mode och Magne samt Odens söner Vidar, Balder och Höder, och de flesta av asynjorna. En ny era stundar, och den skall ledas av Balder."
Looks like I'm going to Liseberg in mid March.
Min framtid kommer alltså ledas av ingen mindre än Nordens största bergochdalbana i trä. Känns omåttligt betryggande.
All clear? Tänkte väl det.
I existensbekräftande syfte var iallafall denna helgen en livgivare - fler kravlösa spontankramar åt folket! Eller åt mig om inte annat, egoistisk åttiotalist som jag nu är, med solidaritet enbart för min egen livsstil.
Over and out
Snö i Skåne - who would've thought?!
Efter nästan två veckor utan internet hade jag nästan förlorat allt hopp om att Skåne skulle bli en dräglig plats att befinna sig på. Men internet återvände i måndags, precis som vintern gjort otaliga gånger under denna ofrivilliga internet-detox jag genomlidit, i skrivande stund snöar det igen. Hoppet om Skånes potentiella härlighet låter nog vänta på sig tills den riktiga våren kommer, men den ligger och lurar lite.
Jag vill ha ljus och vår nu! Men när det snöar i Skåne innebär det oftast inte att det fastnar på marken som brukligt är, så det finns ingen orsak till oro.
Imorgon får jag besök, av mamma. Det ska bli riktigt trevligt!
Ja, vad har hänt nu det senaste? Jag har börjat läsa Energi- och miljöfysik, och Inledande kemi. Fysiken har inte på något sätt omvärderats till begriplighet i mina ögon, det är minst lika hemskt som förr om inte värre. Kemin är virrig och snurrig - men fortfarande rolig! Jag har även tvingats hänge mig åt saker som städning och matlagning nu när tiden inte kunnat fördrivas framför datorskärmen och fruktlösa försök att studera gått i stöpet gång efter annan. Nyttigt kanske, och ganska skönt, men man inser ganska snabbt hur beroende man är av internet för att boka tvättstugor, betala räkningar och maila och klaga över att man förhindras göra dessa saker. Men nu är det löst iallafall...
Ingen vidare update det här - men jag ville mest tillkännage att jag fortfarande lever och numera återigen har kontakt med den stora vida omvärlden.
Förra onsdagen var jga med korridorarna på Kulturen på Quiznight, vi kom tvåa och vann en lunch för två på Kulturen - riktigt nice! Ikväll blir det kanske en favorit i repris om jag hinner plugga något nu innan...
Over and out.
