bronsarmittlattaste

Efter en veckas evigt "happeningande" för att vara jag, ett steg i min framtidsplan att göra mig av med min fritid, var jag idag precis så slutkörd som jag förtjänade, trots att jag sov sju timmar inatt, två timmar mer än vanligt... I måndags sågs för övrigt "Harry Potter and the half blood Prince" på bio med två av de bästa i världen. Filmen var lätt den roligaste hittills, superlyckad kväll sammantaget - fick ju ta med mig en ur sällskapet hem för nattligt sällskap tillochmed - score! ;) Det har blivit en del av den varan på sistone, och jag klagar verkligen inte över cykelsällskap dessa motiga mornar - även om det inte blir många andetag till övers för konversation är det skönt att ha någon att trampa i takt med :)

Idag fick jag en intressant plockorder, på min lilla klisteretikett stod att läsa; "PLATE BAR MOUNTING". Jag undrar just till vilket ändamål amerikanarna tillverkat denna lilla grunka. Detta var dock i princip det enda av intresse som inträffade idag, åtminstone på jobbet. Jag fick ju iochförsig in P3 på min moped idag, varvat med sedvanlig radioskugga 51% av tiden förstås, men ändå ett steg upp på radiosuccess-stegen. När man lyssnar på P3 en hel dag, med en timmes debatt om hbt-fobi, får man minsann höra ett och annat från, ja, låt oss bara säga alla världens ljushuvuden. Visste ni till exempel att om man har en farfar och en far som är homofober, och man själv upptäcker att - jo, visst har väl jag också en liten rädsla för kärlek mellan personer av samma kön, ja, då är det helt legitimt att dra slutsatsen att homofobi - det är banne mig ÄRFTLIGT! Jomenvisst förstår du, så måste det ju vara, det finns ju knappast en mer logisk förklaring. Trångsynthet? Vad är det?

Over and out.

Detta är alltså andra dagen i rad mitt blod utgjuts på jobbet. Snart ringer jag facket. Igår var det det förbannade tonårsfordonet mopeden som grovt deformerade och avskalade mitt lillfinger, och idag var det dessa förbaskade ramar (läs; ett stort plasthelvete som ska ner i en alldeles för liten påse bara för att djävlas) som skar sönder mitt smalben, bara för att jag var lite somrig och inte hade hellånga jeans idag.

Jag upphör aldrig att förvånas över vilka vändningar livet kan ta, men också hur mycket man kan leva om man bara aldrig slutar bry sig och släpper taget.

Är man inte medveten om att man flyger kan man aldrig störta.

Jag fick, när jag fyllde år, en bok av min kära mor. Omslaget pryds av ett par fötter med tårna pekande mot varandra (det fulaste jag vet) klädda i omaka strumpor och med en titel som med stora bokstäver står att läsa "INTE PERFEKT MEN FRI OCH LYCKLIG". Jag vet inte hur jag ska tolka denna gåva, så jag har hittills valt att helt låta bli. Hur det nu var så slog jag upp en sida på måfå igårkväll, alltför sent för att jag imorse skulle känna en känsla av "tjohej, nu var det banne mig morgon igen och pigg och fräsch som jag nu känner mig så grenslar jag min gamle Trofast och trampar iväg mina 15km till jobbet" sprida sig i min genomtrötta kropp. Snarare kände jag bilnycklarna locka, men innan jag var vaken nog att fatta ett lättjefullt beslut begav jag mig iväg. Men vad saken gällde var alltså vad jag läste. Underrubriken löd; "AVVISANDETS SMÄRTA". Börjar man reflektera över hur genomtänkt eller icke genomtänkt denna gåva var blir jag nästan mer orolig över hur orolig min mor är för vad i hela fridens namn som egentligen är felet med hennes yngsta dotter än jag är över hur dryg jag själv är. Kan man uppfattas som så djupt störd utan att ens märka det själv?
Tillbaka till sakfrågan, lätt att hamna på avvägar här märker jag - många tankar väcks på en gång.
I min bok fanns en del typiska beteende som setts utlösas av att just känna sig avvisad, till exempel "Så snart jag känner mig otrygg eller är rädd för att inte duga väljer jag ofta att vara otrevlig redan från början. Det känns bättre att folk undviker mig än att de stöter bort mig." Okej, en handuppräckning på det - hur många känner igen sig?
I, for one, have definently done that more than once.
Jag vet inte vart jag ville komma med det här egentligen, antar att jag borde läsa boken, men ser inte vad det skulle göra för nytta mer än att jag skulle börja analysera alla livets detaljer och dissekera sönder minsta lilla hint eller antydan eller detalj och övertolka och... ja det är en ond spiral, men har man sjukt mycket fritid så har man tid med sådant. Därför satsar jag hellre på att göra mig av med lite fritid. Det är mitt mål - brain shut down, sluta tänka och känna efter. Hjärta av is och sten låter inte så himla dumt faktiskt. Just hit me with it please.



Over and out.

Stenön ♣

Så, mycket har hänt, lite har dokumenterats. Dåligt, jag vet. Jag skyller på att jag varit fullt upptagen med distraktionen att leva i nuet... As if.
En och en halv veckas jobb på allas vårt Electrolyx, med cykling till både frukost och eftermiddagsfika, en eskapad på nära 3 mil om dagen - det är hurtighet i sin renaste form det! Även om halva anledningen är att det härligt morgonsvullna ansiktet av någon outgrundlig anledning vägrar anta mänsklig skepnad om man skulle låta bli att vara hurtig en morgon... Vad gör man inte för att underlätta dagen för sina arbetskamrater?? Det sker tillräckligt många hyllkrascher med elmoped som det är, utan att ett ansikte manglat i en köttkvarn ska dyka upp en måndagmorgon. Eller tisdag heller för den delen.
Efter dessa första otroligt ansträngande dagar bar det av till Finland för lite rekreation på farfars sommarställe vid havet, och ett kusinbröllop - alltihop mycket trevligt, som alltid. Finlandsfärja, behöver jag säga mer?



Sveaborg/Suomenlinna gav mig en fotokick som hette duga. Där finns otaliga motiv att föreviga - en del mer skrämmande än andra. Om det är något som är läskigare än barn in the flesh så att säga, så är det väl ändå knubbiga små änglar avbildade med barn i åtanke - särskilt om man pryder deras anleten med ett dött men ändock plågat och hemsökande uttryck. Ja det är tur att de bor där de bor, nära till hjälp, om man nu tror på något så specifikt.

Väl hemkommen igen var det tillbaka till lyxen för min del, och med sprutskydd för sats, reservblad till grensåg och diverse onämnbara mörkgrå dörrar förgylldes dagarna veckan ut - hela vägen fram till helgen och utgången med ja, alla som betyder något i den här stan. Så värt.♥
Söndagen idag blev regnig med åskväder - vilket föll mig helt i smaken då jag hade en del sömn att ta igen... Mycket mysigt.

Knappt en månad kvar tills Skåne kallar mig tillbaka, spänd förväntan inför hur den här hösten kommer att se ut rent känslomässigt, jag vet ju vad som väntar. Tunga kurser och mörker utomhus, men å andra sidan har jag ju iallafall ett litet kontaktnät där nu - så lite mindre ensamt kan man nog ändå kanske (känn av osäkerheten här, haha) förvänta sig att det kan bli...

Nu behöver jag lite skönhetssömn, cykeltur eller ej så behöver man ett par timmars sömn för att vara människa, även på ett lyxlager.


Over and out.♥

En vecka i systers lägenhet, med hennes pratglada katt och min bästa Anna. En veckas dagtidsarbete på Electrolux. En vecka med konserter och klimatmålstält med godis vid hamnkanalen, matutställningar och milspromenad i Hallby. En vecka med tidiga morgnar och 15km cykling till jobbet - varav cirka två är brant uppför.
Allt detta under samma vecka! 
Men att vi klarade det - varendaeneviga morgon! Halv sju har det varit avfärd, morgonsvullna i ansiktena som om vi boxats hela natten (och vem vet, det kanske vi gjorde i vår delade dubbelsäng..), men väl vid Torsvik var vi piggare, fräschare och svettigare än någonsin förr! Bättre start på dagen får man leta efter! Och, vi har sett en tydlig trend efter att vi infört denna morgonaktivitet - klart fler har cyklat till jobbet. Åtminstone två. Räkna med ett stort mörkertal också.
På jobbet har det uppstått en del tvivelaktiga situationer - då samma order innehåller 2 överfall, en insugningskrök och ett flertal genomförningar är det inte utan att man blir lite misstänksam. Passar på att utfärda en varning som ser en insugningskrök - ta en annan väg, minst ett överfall och Gud vet hur många genomförningar väntar runt hörnet!
Att plocka valkar efter lunch har också det varit vanligt förekommande och lagom uppmuntrande.
Efter åtta timmar med fötterna gjutna i betong blev det cykling hem - och backen nedför tar aaldrig slut! Fantastiskt trevligt ;)



På onsdag bär det av till Finland för bröllop och trevligheter, i kontrast till förra resan dit :) Livet är bra underligt.

Over & Out

Åtta underbara dagar på Kreta med mina bästa... Kunde inte varit mer välbehövligt.

Hemkomst med den värsta förkylningen sedan tidernas begynnelse dock - not so nice. Men hey, den sömndruckna rösten från vårdcentralen på andra sidan telefonlinjen tycker ju att sålänge man kan svälja sin saliv så är det freakin' mary poppins happy go lucky! Sen att saliv till frukost, lunch & middag av Livsmedelsverkat förmodligen klassas som ensidig & näringsfattig kost, DET är ju inte så himla noga kanske. För ett besök kostar ju trots allt 300kr - ja, herregud.

You see the night is all I have to make me fear
And all I want is just a love to make it hurt
'Cause all I need is something fine to make me loose
Now it's a funny way I find myself with you

Because this song is all I have to make me feel
And all it takes is just a love to make it hurt
And every sound erased in time could make me loose
Now it's a funny way I find myself with you

But now there's nothing left to do but waste my time
I never knew where to move on, I never knew what to rely upon
Now there's nothing left to say to change your mind
And if you're unhappy still I will be hanging on your line
Should you return, should you return, should you return

Because the night is all I have to make me fear
And all I want is just a drink to make it worth while
'Cause all I need is someone close to make me loose
Now it's a funny way I find myself with you

But there's nothing left to do but waste my time
I never knew where to move, I never knew what to rely upon
But now there's nothing left to say to change your mind
And if you're unhappy still I will be hanging on your line

And now there's nothing left to do to draw your eyes
(and now there's nothing left to do)
I never knew where to move on, I never knew what to rely upon
And now there's nothing left to say to change your mind
And if you're just sinking down I will be pulling on your line

And now there's nothing left to do but waste my time
I never knew where to move on, I never knew what to rely upon
Now there's nothing left to say to change your mind
And if you're unhappy still I will be hanging on your line
Should you return, should you return, should you return



♥
Copeland - Should you return