River rafting!
Sa fruktansvärt jäkla tufft!
Act like a man, scream like a girl.
Under den parollen levde jag de dryga 1,5h i en gummibat med en paddel i floden Pastasa full med sten. Mamma kommer döda mig om jag dör här. Men herregud sa kul det var!
Gjorde ett nytt försök med min kamera och bilderna nu, men den här datorn fran före tidernas begynnelse förstar inte alls vad den ska göra med den. Livet i Baños är annars KANON. Igar träffade vi massa sköna och trevliga människor att bekanta oss med - de första pa länge! Manga amerikaner, OCH en trevlig finländare. Bara en san sak. Det är stort people! Sa vi fick oss varsin Ray's chocolate smoothie (it doesn't cure anything but boy is it good!) och en skum spansk filmvisning pa ett mysigt café - tiptop! Imorgon väntar canyoning och för min del lunchmaking... wowsie. Folk här vet ännu inte att jag verkligen inte kan laga mat, men det ska de snart bli varse tror jag. Fast jag har ju fatt assistans sa jag kan ju välja att bara lyda order och se hur det funkar for a change... hmm.
Tisdagen är dagen da vi troligtvis ska prova pa swingjump. Vi har passerat bron med stort B nagra ganger för manga nu... Jag är sa sjukt rädd redan nu. Jag vill inte bli knuffad, men jag vet hur svart det kommer vara att hoppa. Gooosh. Mandag eller onsdag star paragliding pa schemat - pappa, jag vet att du är avundsjuk ;)
Datorerna här är inte de nyaste sa vi ger upp nu, men once again, för bilder hänvisar jag till Anna tillsvidare...
Over and out!
Act like a man, scream like a girl.
Under den parollen levde jag de dryga 1,5h i en gummibat med en paddel i floden Pastasa full med sten. Mamma kommer döda mig om jag dör här. Men herregud sa kul det var!
Gjorde ett nytt försök med min kamera och bilderna nu, men den här datorn fran före tidernas begynnelse förstar inte alls vad den ska göra med den. Livet i Baños är annars KANON. Igar träffade vi massa sköna och trevliga människor att bekanta oss med - de första pa länge! Manga amerikaner, OCH en trevlig finländare. Bara en san sak. Det är stort people! Sa vi fick oss varsin Ray's chocolate smoothie (it doesn't cure anything but boy is it good!) och en skum spansk filmvisning pa ett mysigt café - tiptop! Imorgon väntar canyoning och för min del lunchmaking... wowsie. Folk här vet ännu inte att jag verkligen inte kan laga mat, men det ska de snart bli varse tror jag. Fast jag har ju fatt assistans sa jag kan ju välja att bara lyda order och se hur det funkar for a change... hmm.
Tisdagen är dagen da vi troligtvis ska prova pa swingjump. Vi har passerat bron med stort B nagra ganger för manga nu... Jag är sa sjukt rädd redan nu. Jag vill inte bli knuffad, men jag vet hur svart det kommer vara att hoppa. Gooosh. Mandag eller onsdag star paragliding pa schemat - pappa, jag vet att du är avundsjuk ;)
Datorerna här är inte de nyaste sa vi ger upp nu, men once again, för bilder hänvisar jag till Anna tillsvidare...
Over and out!
Även fortsättningsvis bildlös blogg
Hej igen mis amigos.
Sedan lördag befinner vi oss nu alltsa i Tena, en mysig och safe stad där man far ga ut själv utan att frukta att bli ranmördad och valdtagen - även om man fortfarande blir lockad pa som en katt av alla som har en Y-kromosom, helt oavsett alder. Smatt.. ja jag vet inte vad jag ska använda för ord för att beskriva det.. olustigt kanske, när en 75-arig gubbe gar förbi och "kss":ar pa en. Än värre med de 10-ariga smapojkarna. Jösses Amalia. Jag kommer aldrig mer vara rädd att ga ut i Sverige. Annars da? Jo, vi längtar oss tokiga efter grovt bröd och fiberhavregryn, annars är saker pa topp.
Igar kröp vi omkring i Jumandigrottorna och kletade in oss i lera, ah - ni är sa ledsna att ni inte far se bilder pa det I'm sure, men det kommer nog i sinom tid, det vill säga i september. Vi testade även pa kajak som jag fruktat lite fran första början och efter att ha tittat pa fran stranden medan alla andra kämpade för att ta sig ur kajaken under vattnet fanns paniken färdig när det väl var min tur. Men det gick bra, väldigt förvanande. Inte ens vatten i näsan fick jag, men efter tabaccon i Chinimp Tuna kommer det nog aldrig heller vara sa farligt igen. Jag älskar hur den där fantastiska djungelveckan gav mig perspektiv pa saker och ting! Men efter den veckan har vara krav verkligen höjts, djungelvandringen som utgjorde var aktivitet i mandags entusiasmerade ingen av oss som var friska nog att delta - allt paminde bara om veckan i den riktiga djungeln dit jag kommer längta tillbaka manga ganger i höst... Anledningen till formuleringen "friska nog att delta" bottnar i att alla nämligen vaknade i söndags, lika risiga. Det berodde nog inte pa den för vissa väldigt blöta utekvällen, de flesta av oss var faktiskt väldigt vid vara sinnen även när vi atervände hem. Nästan lika risiga iallafall, vissa har legat med feber och "hemskheter" i tva dagar nu, medan andra drabbades lite lindrigare. Inatt var det värre för var del... Anna och jag fick ta en "day off" efter den värsta natten vi nagonsin upplevt. Vi konstaterade dock, efter frustande skratt när vi inte orkade med mer, att det nog var bättre att vara tva om eländet ända. Vi missade saledes dagens river rafting, men tur i oturen för oss sa far vi en ny chans i Banos.
Medan jag minns det, för att se bilder pa vara äventyr rakar det ju förhalla sig sa underbart att jag har den här en av mina tva bästa vänner med mig pa resan, som KAN lägga in bilder, vilket jag inte kan da jag inte har nagot USB med mig, SAAAA... Medan jag kommer ihag det - kolla in hennes blogg ocksa - stenvalls.blogg.se
Imorgon aker vi vidare till Banos där vi fatt höra att det ska finnas grovt bröd! Spänningen ligger tät i luften hos oss 6 danskar och 2 svenskar som är här, schweiziskorna har nog aldrig insett storheten i detta mästerverk till bakverk.
Det var nog det hela... Jag är inte helt on top of my game ännu, men ja - en liten update fick ni ju iallafall. För den detta kan vara av intresse fungerar min mobil tillfredsställande pa de flesta ställen vi hittills vistats, sa vill man sa kan man skicka sms. Ofta är den dock offline för att spara batteri, men ibland längtar jag efter liote Sverigekontakt och aktiverar den i hopp om att fa höra lite av antisnark-tröjan...
Ta hand om er därhemma och borta!
Over and out!
Sedan lördag befinner vi oss nu alltsa i Tena, en mysig och safe stad där man far ga ut själv utan att frukta att bli ranmördad och valdtagen - även om man fortfarande blir lockad pa som en katt av alla som har en Y-kromosom, helt oavsett alder. Smatt.. ja jag vet inte vad jag ska använda för ord för att beskriva det.. olustigt kanske, när en 75-arig gubbe gar förbi och "kss":ar pa en. Än värre med de 10-ariga smapojkarna. Jösses Amalia. Jag kommer aldrig mer vara rädd att ga ut i Sverige. Annars da? Jo, vi längtar oss tokiga efter grovt bröd och fiberhavregryn, annars är saker pa topp.
Igar kröp vi omkring i Jumandigrottorna och kletade in oss i lera, ah - ni är sa ledsna att ni inte far se bilder pa det I'm sure, men det kommer nog i sinom tid, det vill säga i september. Vi testade även pa kajak som jag fruktat lite fran första början och efter att ha tittat pa fran stranden medan alla andra kämpade för att ta sig ur kajaken under vattnet fanns paniken färdig när det väl var min tur. Men det gick bra, väldigt förvanande. Inte ens vatten i näsan fick jag, men efter tabaccon i Chinimp Tuna kommer det nog aldrig heller vara sa farligt igen. Jag älskar hur den där fantastiska djungelveckan gav mig perspektiv pa saker och ting! Men efter den veckan har vara krav verkligen höjts, djungelvandringen som utgjorde var aktivitet i mandags entusiasmerade ingen av oss som var friska nog att delta - allt paminde bara om veckan i den riktiga djungeln dit jag kommer längta tillbaka manga ganger i höst... Anledningen till formuleringen "friska nog att delta" bottnar i att alla nämligen vaknade i söndags, lika risiga. Det berodde nog inte pa den för vissa väldigt blöta utekvällen, de flesta av oss var faktiskt väldigt vid vara sinnen även när vi atervände hem. Nästan lika risiga iallafall, vissa har legat med feber och "hemskheter" i tva dagar nu, medan andra drabbades lite lindrigare. Inatt var det värre för var del... Anna och jag fick ta en "day off" efter den värsta natten vi nagonsin upplevt. Vi konstaterade dock, efter frustande skratt när vi inte orkade med mer, att det nog var bättre att vara tva om eländet ända. Vi missade saledes dagens river rafting, men tur i oturen för oss sa far vi en ny chans i Banos.
Medan jag minns det, för att se bilder pa vara äventyr rakar det ju förhalla sig sa underbart att jag har den här en av mina tva bästa vänner med mig pa resan, som KAN lägga in bilder, vilket jag inte kan da jag inte har nagot USB med mig, SAAAA... Medan jag kommer ihag det - kolla in hennes blogg ocksa - stenvalls.blogg.se
Imorgon aker vi vidare till Banos där vi fatt höra att det ska finnas grovt bröd! Spänningen ligger tät i luften hos oss 6 danskar och 2 svenskar som är här, schweiziskorna har nog aldrig insett storheten i detta mästerverk till bakverk.
Det var nog det hela... Jag är inte helt on top of my game ännu, men ja - en liten update fick ni ju iallafall. För den detta kan vara av intresse fungerar min mobil tillfredsställande pa de flesta ställen vi hittills vistats, sa vill man sa kan man skicka sms. Ofta är den dock offline för att spara batteri, men ibland längtar jag efter liote Sverigekontakt och aktiverar den i hopp om att fa höra lite av antisnark-tröjan...
Ta hand om er därhemma och borta!
Over and out!
Ecuador+djungel+Heidi=kärlek
Tillbaka fran djungeln och indianstammen nu och jag är helt förälskad! Jag älskar bröderna och resten av familjen som tog hand om oss där, önskar jag kunde stanna för en längre tid. Om bara det funnits en ordentlig dusch och toalett...
Jag har hoppat fran en bro, fatta det, EN BRO! Jag är höjdrädd! Hyperventilera, nästan svimma och sen bara ja... Jag är sa stolt över mig själv! Igar var vi pa sista djungelvandringen till deras sacred vattenfall, och jag HOPPADE! Jag är rädd för att drunkna, och för höjder - jag har aldrig ens hoppat fran hopptorn i badhus hemma, men jag hoppade fran en klippa pa typ 4-5m! Sen att jag gjorde världens magplask fast med ja, ska vi säga "my rare behind" sa att jag idag har blamärken över hela baksida lar och rumpa ma väl vara hänt... Det var en del grunt sa hade jag hoppat "ljushopp" hade jag väl brutit foten med min tur. Shit vad jag star i skuld till djungel-Hugo, I love him för att han fick mig att vaga. Det var lite ledsamt att säga hejda till alla imorse klockan fyra pa morgonen i deras rökfyllda keramikhydda med djungelte som skulle ge energi och god tur... My God, det är det där mötet som kommer göra hela den här resan SA värd. Innan vi fick ga hela vägen till vattenfallet var vi tvungna att inhalera "tabacco", för att ge tur i livet och goda drömmar, nagot vi ocksa gjorde i mandags da vi kom, för att inte ta med oss otur till deras familj och hus och hem i princip. Nu undrar ni givetvis vad tabacco är och det ska jag tala om. Det gar i korthet ut pa att en av de underbara Mowgli-bröderna letar upp ett random träd (det är inte random förvisso, de har speciella träd för speciella tillfällen), skär av lite av barken, tar lite "trädkött", blandar det med vatten pa ett stort löv sa man far en slags saft. Denna saft hälls det sedan upp en riklig mängd av i din hand, och denna härliga saft ska du dra in genom, ja vada? Näsan. I mandags var tabaccon brun och luktade piptobak. Som anti-nikotinist var jag väääldigt skeptisk ska jag säga. Men vad gör man inte. Igar... Herregud. Den där tabaccon var ljusgrön och brände som hin hale i näsan. Jag grät i säkert tio minuter efter det. Shit manhattan. Att halla för näsan när man hoppade fran klippan sen var ju närapa onödigt.
Pa kvällen fick vi en uppvisning i traditionell dans, vi fick även prova själva vilket sag minsta sagt lustigt ut... OCH. När Heidi skulle ga pa dass lite ensam i mörkret möts hon pa vägen ut av en den ingifta brodern som "chicar"-nanting. Hejhej, säger jag och gar runt knuten pa dasshyddan för att tvätta händerna, när jag kommer tillbaka är han fortfarande kvar och först da hör jag vad han säger. "Mirar, chica!". Och mot mig slingrar en cirka 40cm lang orm, svart, vit och orange - bredrandig. Hehehehe. Sa fick hon da ocksa möta sin tredje stora rädsla pa en och samma dag. Ormen var mellan mig och honom, och pa väg mot mig, da tyckte jag att det var sadär kul längre, även om jag inte var sa rädd, för han verkade ha läget under kontroll sa jag tänkte att det här är väl en vanlig amazonsnok... Ormen svängde lyckligtvis av, och han efter för att hugga tag i svansen innan den kom undan, och sen klubbade han den lite. Först da insag jag att den där ormen nog inte var helt ofarlig. Vilket den inte heller var. Tack gode Gud att det hände sista och inte första kvällen, annars hade jag kissat pa mig flera ganger om. Tack ännu mer för att han var där! Annars vet jag inte vad som hade hänt. Vi fick ocksa smaka den traditionella drycken fran djungeln, eller fran deras festligare tillställningar. Chicha. Vad är da det tänker ni. Det är, ska jag tala om, yuca - som tuggats och spottats ut, blandat med vatten, som fatt JÄSA. Jag höll pa att kräkas. Det smakade spya, pa riktigt. Men ja, man far ju inte vara oartig sa tre sma skalar tvingade vi i oss, en fran varje kvinna som serverade. Men när de sen gjorde sig redo för en andra runda vände sig magen ut och in, inte bara pa mig. Nej tack. Vänligt, men bestämt. Gudars, det finns sa mycket mer att säga om allt som hänt den här veckan, men jag har det mesta pa papper, hoppas jag - det jag inte har gar inte att fa ner i ord utan finns sparat som fantastiska minnen, upplevelser och erfarenheter.
Jag har inget USB med mig (stor miss), sa jag har inte kunnat föra över nagra bilder till varken dator eller blogg eller resdagbok, därför inte sa kul att skriva där kanske. Hoppas bara att inget händer med min kamera innan jag kommer hem.
Nu är vi i Tena, ny djungelstad. Vi bor i en djungellodge med Herr-Nilsson-apor vilda överallt :) Än sa länge har vi inte hunnit mycket annat än att ta den första ordentliga duschen pa en vecka (ja, pa riktigt, i Chinimp Tuna duschade vi under ett litet vattenfall mitt i floden, med djungeltval i haret) och lämna in all tvätt pa en lavanderia här i stan. Till en sex-sjuarig pojke. Jag undrar just vad han vet om tvättrad.
Nu nöjer jag mig nog med internet för idag.
Hoppas ni alla har det kanon!
Over and out!
Jag har hoppat fran en bro, fatta det, EN BRO! Jag är höjdrädd! Hyperventilera, nästan svimma och sen bara ja... Jag är sa stolt över mig själv! Igar var vi pa sista djungelvandringen till deras sacred vattenfall, och jag HOPPADE! Jag är rädd för att drunkna, och för höjder - jag har aldrig ens hoppat fran hopptorn i badhus hemma, men jag hoppade fran en klippa pa typ 4-5m! Sen att jag gjorde världens magplask fast med ja, ska vi säga "my rare behind" sa att jag idag har blamärken över hela baksida lar och rumpa ma väl vara hänt... Det var en del grunt sa hade jag hoppat "ljushopp" hade jag väl brutit foten med min tur. Shit vad jag star i skuld till djungel-Hugo, I love him för att han fick mig att vaga. Det var lite ledsamt att säga hejda till alla imorse klockan fyra pa morgonen i deras rökfyllda keramikhydda med djungelte som skulle ge energi och god tur... My God, det är det där mötet som kommer göra hela den här resan SA värd. Innan vi fick ga hela vägen till vattenfallet var vi tvungna att inhalera "tabacco", för att ge tur i livet och goda drömmar, nagot vi ocksa gjorde i mandags da vi kom, för att inte ta med oss otur till deras familj och hus och hem i princip. Nu undrar ni givetvis vad tabacco är och det ska jag tala om. Det gar i korthet ut pa att en av de underbara Mowgli-bröderna letar upp ett random träd (det är inte random förvisso, de har speciella träd för speciella tillfällen), skär av lite av barken, tar lite "trädkött", blandar det med vatten pa ett stort löv sa man far en slags saft. Denna saft hälls det sedan upp en riklig mängd av i din hand, och denna härliga saft ska du dra in genom, ja vada? Näsan. I mandags var tabaccon brun och luktade piptobak. Som anti-nikotinist var jag väääldigt skeptisk ska jag säga. Men vad gör man inte. Igar... Herregud. Den där tabaccon var ljusgrön och brände som hin hale i näsan. Jag grät i säkert tio minuter efter det. Shit manhattan. Att halla för näsan när man hoppade fran klippan sen var ju närapa onödigt.
Pa kvällen fick vi en uppvisning i traditionell dans, vi fick även prova själva vilket sag minsta sagt lustigt ut... OCH. När Heidi skulle ga pa dass lite ensam i mörkret möts hon pa vägen ut av en den ingifta brodern som "chicar"-nanting. Hejhej, säger jag och gar runt knuten pa dasshyddan för att tvätta händerna, när jag kommer tillbaka är han fortfarande kvar och först da hör jag vad han säger. "Mirar, chica!". Och mot mig slingrar en cirka 40cm lang orm, svart, vit och orange - bredrandig. Hehehehe. Sa fick hon da ocksa möta sin tredje stora rädsla pa en och samma dag. Ormen var mellan mig och honom, och pa väg mot mig, da tyckte jag att det var sadär kul längre, även om jag inte var sa rädd, för han verkade ha läget under kontroll sa jag tänkte att det här är väl en vanlig amazonsnok... Ormen svängde lyckligtvis av, och han efter för att hugga tag i svansen innan den kom undan, och sen klubbade han den lite. Först da insag jag att den där ormen nog inte var helt ofarlig. Vilket den inte heller var. Tack gode Gud att det hände sista och inte första kvällen, annars hade jag kissat pa mig flera ganger om. Tack ännu mer för att han var där! Annars vet jag inte vad som hade hänt. Vi fick ocksa smaka den traditionella drycken fran djungeln, eller fran deras festligare tillställningar. Chicha. Vad är da det tänker ni. Det är, ska jag tala om, yuca - som tuggats och spottats ut, blandat med vatten, som fatt JÄSA. Jag höll pa att kräkas. Det smakade spya, pa riktigt. Men ja, man far ju inte vara oartig sa tre sma skalar tvingade vi i oss, en fran varje kvinna som serverade. Men när de sen gjorde sig redo för en andra runda vände sig magen ut och in, inte bara pa mig. Nej tack. Vänligt, men bestämt. Gudars, det finns sa mycket mer att säga om allt som hänt den här veckan, men jag har det mesta pa papper, hoppas jag - det jag inte har gar inte att fa ner i ord utan finns sparat som fantastiska minnen, upplevelser och erfarenheter.
Jag har inget USB med mig (stor miss), sa jag har inte kunnat föra över nagra bilder till varken dator eller blogg eller resdagbok, därför inte sa kul att skriva där kanske. Hoppas bara att inget händer med min kamera innan jag kommer hem.
Nu är vi i Tena, ny djungelstad. Vi bor i en djungellodge med Herr-Nilsson-apor vilda överallt :) Än sa länge har vi inte hunnit mycket annat än att ta den första ordentliga duschen pa en vecka (ja, pa riktigt, i Chinimp Tuna duschade vi under ett litet vattenfall mitt i floden, med djungeltval i haret) och lämna in all tvätt pa en lavanderia här i stan. Till en sex-sjuarig pojke. Jag undrar just vad han vet om tvättrad.
Nu nöjer jag mig nog med internet för idag.
Hoppas ni alla har det kanon!
Over and out!
Midnattssolens land
Att försöka förklara skillnaden mellan olika svenska sje-ljud kan ju tyckas nog så enkelt. Men varför är det ett hårt k i kaka men inte i kikare liksom? Jag bävar för den dag jag ska behöva förklara för en finsktalande släkting varför ordet "[sjuk]" klottras lite varstans...
I Finland inte bara uttalar vi som det står skrivet, vi skriver vi minsann som vi uttalar också!
I övrigt har det varit lugnt och soligt och ljust 24/7. Awesome. Om man nu bortser från att solande direktöversätts med "duka upp mänsklig buffé för blodsugarkräken".
Nu är det upp-packning, om-packning och tillbaka-flytt-packning som återstår innan jag tar avsked för Sydamerika!
Over and out.
