Get back up
Glass på piren med Alex who makes me smile :)
Sådärja. Nu har väl allt som kunnat fel också gått fel? Är jag säker nu? En svindlande cykelfärd och en evighet på akuten samt två dagars sammanbiten egenrehabilitering senare är jag så gott som ny! Eller, jag kan åtminstone befodra mig själv från levande roadkill till lappad trasdocka, skam den som ger sig! Man blir duktigt förvånad när man ser asfalten närma sig ansiktet kan jag tala om. Prova inte det.
Känns som om jag fortfarande bör vakta varje steg jag tar, för den där Oturen verkar vara mig i hasorna. Nu ska jag bara överleva och njuta av en midsommar vid havet i Finland, sen blir det Jönköping igen i två dagar innan vi tar avsked av Sverige den 7e juli... Allting börjar bli klart nu, det är bara den sista packningen som blir eldprovet, tanken har varit nu i två veckors tid att en provpackning skulle ha ägt rum på något sätt, men ja... Det blir ju som det så ofta blir med sådana saker - inte av. Om jag blir riktigt sugen kanske jag gör det ikväll samtidigt som jag packar allt annat till den kommande veckan, men känner jag mig själv och mitt packningshumör rätt blir det återigen... inte av.
Reselakanet är godkänt, vandringskängorna invigda och ja, humöret är på topp. Redo!
Glad midsommar!
Over and out.
Landar.
Studenter & svensk sommar
- Det är skillnad på studentstad och bibelbälte... Trevligt på sitt eget vis, men skillnad är det hursomhelst, och man blir faktiskt som man umgås.
- Det är också omöjligt att starta en gräsklippare om man har en homogen uppsättning könskromosomer. När luftfilterlocket sitter på, visar det sig vara omöjligt oavsett om uppsättningen är homo- eller heterogen. Onödig grunka det där... Luftfilterlock, pfff, det fungerade minst lika bra utan.
- Om man mitt i efterrätten utbrister "Gud, jag är SÅ mätt, jag åt för mycket mat." så har man helt rätt värdesättningar i livet.
- Det är MYCKET obehagligt att sova när låren klistrar ihop med varandra. Detta skall på intet sätt sättas i relation till tidigare inmundigad efterrätt, lämpliga åtgärder bör vidtagas utan närmare eftertanke eller reflektion över orsak och verkan, om man så måste sova i grodställning...
- Att packa livsnödvändigheter för två månader i ett utrymme mindre än vad man har till förfogande för en veckas semester är ett äventyr i sig. Tar man dock bara med sig tillräckligt mycket kan man sedan slänga allt på plats och således få massor av plats över på vägen hem. Det är dock troligtvis dumt att komprimera packningen för mycket då allt, förutsatt att det följer samma naturlagar som man själv verkar göra, sväller okontrollerat och till synes obehindrat.
- Att torka sig med en giftorm i djungeln är förmodligen en dålig idé.
- Det kan regna precis hur mycket och hur länge som helst. Det är det som ÄR svensk sommar. Charmigt.
Att inte cykla är att gå för långt, men att cykla fel är bara... fel.
Så blev det ändå en liten tur i the Rape Fields, för att lugna nerverna innan sista tentan i onsdags. Vackert är bara förnamnet, och toklycklig blev jag.
♥
Sedan blev det bara bättre, efter tentan vill säga. Avslutning med ettor och tvåor på St Hans backar blev bara bäst.
Dagen efter kvällen före blev det utflykt till Lomma. Förutom att det inte fanns några skyltar mot Lomma utan bara mot Bjärred. "Kan ju inte vara så himla stor skillnad", tänkte jag och Sanna och trampade glatt på i motvinden. För det var motvind, MYCKET motvind. Med tiden som vi undan för undan såg Öresundsbron och Turning Torso växa saaakta snett till vänster om vår färdriktning men fortfarande varken kände havsdoft eller stänk av annat än svett i ansiktet blev det lite mindre glatt och lite mer gnälligt från åtminstone mitt håll. Ironiskt gnällig förstås, jag hade ju världsbäst sällskap!
Med mottot "Vi testar! Det kan ju inte bli mer än fel!" gav vi oss in på alla vägar som vår a4-eniro-karta hade att föreslå, och några egna påhitt också förstås...
Efter alldeles för länge kom vi till en skylt som upplyste oss om att när vi väl skulle komma till Bjärred om Gud-vet-hur-många-km skulle vi ha tillryggalagt 17(?) km, med reservation för att det föreligger viss risk att jag inte har fotografiskt sifferminne utan går mer på det upplevda avståndet. Väl framme i Bjärred fick vi nästa glada nyhet; LOMMA 5. Jaha. Har vi kommit hit får vi väl snällt trampa vidare. Så efter ett besök på bryggan var det precis vad vi gjorde.
Fint var det, men lite blåsigt!
Väl framme i Lomma, efter många "Jaha, man KUNDE visst inte cykla här. Ingen fara, vi vänder." och några "Nähejdu! Bilvägen till Lund visar ju ditåt! Inte kan cykelvägen vara åt rakt motsatt håll då inte! Det är någon som har vänt på skylten! Det är KLART det är, händer hela tiden i Småland, men oss lurar de inte! Jaha... Nähä... i Skåne kanske man inte vänder på skyltar... Ingen fara, det blev bara lite fel, inte värre än så, vi VÄNDER.", pausade vi i solen på stranden innan vi hittade den RÄTTA vägen till Lund från Lomma. 9km skall tilläggas. Men vid det laget var skavsår och träsmak redan ett alltför välkänt faktum. Allt som allt blev det väl en cykeltur på en sisådär 25-30km. Fantastiskt trevligt var det hursomhelst!
Men två blondiner från Småland som misstror skyltar och har en karta som bara förklarar halva sanningen, i kombination med vägar som TAR SLUT (om jag inte tidigare uttryckt min aversion mot detta befängda påhitt skulle jag vilja ta tillfället i akt nu. VEM VAR DET?! VEM KOM PÅ DET?! ERKÄNN NU!) och motvind, ja... Ni förstår ju själva hur det slutar, precis exakt såhär ;).
En sak lärde vi oss iallafall, förutom att "Det kan ju inte bli mer än fel!", nämligen att om man cyklar med mig behöver man av någon anledning aldrig stanna vid övergångsställen! Tack Sanna :)
Resterande Lundadagar ägnades åt finputsning av rummet och korridoren, samt en fantastisk dag i Botaniska trädgården med fina vänner och spontangrillning hos trevliga föräldrar. Tack Maja och Sofie :)
Nu återstår bara lite småländsk sommar och ganska mycket äventyr innan det är dags igen. Efter den bästa våren kan ju hösten inte bli annat än underbar. Bring it on!
Over and out.
