bronsarmittlattaste

Mellan Isínlívi och Chugchilan.

Okej, det var droppen. Nu är jag uttråkad igen - ut på äventyr. Sju dagar på samma plats och nu är jag less. Ta mig härifrån. Nära-döden-adrenalin eller bara packstress - GE MIG NÅGONTING SOM KÄNNS.

Det värsta som finns är det här - rastlös men tvungen att sitta still, och plugga av alla meningslösa sysslor. Jag vill bort, hemHem och vartsomhelst och ingenstans.

Det tog två dagar mer eller mindre, att falla tillbaka till Lundalivet och hur allting alltid är och alltid har varit. Allt annat är en avlägsen dröm som bleknar exponentiellt med tiden. Helt sjukt. Lite vilsen blir man. Vad gör man? Hur minns man? Och hur ska man dela allt när ingenting går att förklara, ingenting går att göra rättvisa?

Hugo & terrified.

Hoppa från en bro säkrad med en elkabel, that's the kind of adrenaline I'm craving.

Nu är den enda spänningen jag har att se fram emot nästa sövande föreläsning eller frustrerande övning, det eller väntan på något som aldrig någonsin kommer att ske. Det är spänning det, ja herregud. Mitt liv rinner ifrån mig på meningslös förbannad väntan på INGENTING.

Nu låter det som att jag är väldigt bitter och tvär, jag vill bara understryka då att jag är väldigt glad att vara hemma, MEN att kombinera det bästa av två världar hade varit lite mer Pangloss, lite mer i min smak. Jag levde lite livsnjutarhelg ändå - med bad i havet och soluppgångsbevakning. Jag kan inte helt bestämma mig för om det är tragiskt eller bara väldigt meditativt att se soluppgången ensam klockan sex på morgonen. Det blir väl vad man gör det till.

Jag har fastnat lite för det här livsnjutarkonceptet, ta långa promenader istället för att plugga, hitta björnbär och vara barnsligt glad för det... Små saker som gör det värt. Men jag tycker det är roligast när jag är upptagen med saker, träffar nya människor, ser nya saker - och det är inte jättemycket av den varan just nu, för mycket skola. Kontrasten blir lite för oöverkomligt stor från adrenalin till sömnpiller. Jag jobbar på en strategi för att överleva.

Sebastian & jag.

Jag borde lägga min tid på vettigheter nu. Jag längtar tillbaka. Det var nog bara det.

Over & out.