Motarbetad...
Dagen har varit av den där sjuka sorten.
Det började med på tok för lite sömn och en ganska rejäl ovilja att stiga upp. Men det är ju inget ovanligt just nu, mörkt och kallt som det är. Väl uppe är det dock glada gatan, sålänge ingen tilltalar mig ;)
Det började med på tok för lite sömn och en ganska rejäl ovilja att stiga upp. Men det är ju inget ovanligt just nu, mörkt och kallt som det är. Väl uppe är det dock glada gatan, sålänge ingen tilltalar mig ;)
Jag cyklade till jobbet, väl där var jag tvungen att googla hur symbolerna för hel-, halv- respektive dimljus ser ut för att kunna vrida rätt på ratten i tjänstebilen när jag skulle hämta bossen på bilverkstaden.
Någon, alternativt alla, av kombinationerna är ju förbjuden, men det är också allt jag minns i frågan. Det är okej att inte kunna sånt. Det är okej. Väl ute i bilen inser jag att bakrutan på monstertrucken är helt igenslammad med bös, och att sätta igång vindrutetorkarna där bak verkar inte fungera - gissa varför? DET FINNS INGA! HUR tänker man där?!
Så bilfärden blev ett ganska stort vågspel. Trött Heidi, morgonstressade människor, svart ute, noll sikt bakåt, folk som inte blinkar i rondeller, motorstopp på väg in i rondellen (nej jag skäms inte för att erkänna det, jag tänker cykla i resten av mitt liv).
Väl tillbaka på jobbet satte vi igång med aktivitetsplanen för nästa projekt, vilket utvecklades till mer eller mindre en fem timmar lång tenta för min del. Jag har inte känt mig så korkad på väldigt länge. Skönt som omväxling. NOT. Lunch hanns inte med innan eftermiddagens internutbildning i VA satte igång. Efter ytterligare några timmars mind fuck, med ett kort avbrott för ett samtal från en otrevlig beställare som inte kan läsa en karta, var det äntligen dags att åka vidare till mitt andra hem. Sportlife.
Halvvägs dit på cykel drabbas jag av ett näsblod utan dess like. Eller ja, dess like såg jag igår under lunchen. Så gjorde även toaletten på jobbet, CSI-case vore en underdrift som beskrivning. Den som knystar överansträngd får smisk, det är inte överansträngande för en 23-åring att slänga in en matlåda i micron.
Väl framme vid gymmet lyckades jag ta mig av cykeln, ställa den i cykelstället men inte mycket mer. Där står jag, med vit jacka och två blodiga händer, helt hjälplös. Tack småbarnsmamma och Hemtex för enorma mängder papper så jag kunde låsa cykeln och ta mig in på en toalett. Där inleds operation stoppa flöde för att använda mig av dagens facktermer. Vi pratar om DECILITER i blodförlust. Alla flödesförminskande åtgärder resulterar dock bara i uppdämning i ledningsnätet och bräddning i systemet. Eller om man ska uttrycka sig i lekmannatermer: jag bokstavligen GRÄT blod.
So it's not just a figure of speech.
Så, det är okej att vara trött och seg under passet (det har jag iallafall försökt övertyga mig själv om ända sedan jag struntade i dagens andra inbokade pass, man FÅR!). Så, inget rumpskakande pass idag, men det är okej. Lugn kväll hemma lockade ganska mycket. Tills jag insåg att det regnade ute.
Hemma, torrare, mysigare. Om nio timmar är det gymdags igen. Oh dear lord.
Over and out ♥
Någon, alternativt alla, av kombinationerna är ju förbjuden, men det är också allt jag minns i frågan. Det är okej att inte kunna sånt. Det är okej. Väl ute i bilen inser jag att bakrutan på monstertrucken är helt igenslammad med bös, och att sätta igång vindrutetorkarna där bak verkar inte fungera - gissa varför? DET FINNS INGA! HUR tänker man där?!
Så bilfärden blev ett ganska stort vågspel. Trött Heidi, morgonstressade människor, svart ute, noll sikt bakåt, folk som inte blinkar i rondeller, motorstopp på väg in i rondellen (nej jag skäms inte för att erkänna det, jag tänker cykla i resten av mitt liv).
Väl tillbaka på jobbet satte vi igång med aktivitetsplanen för nästa projekt, vilket utvecklades till mer eller mindre en fem timmar lång tenta för min del. Jag har inte känt mig så korkad på väldigt länge. Skönt som omväxling. NOT. Lunch hanns inte med innan eftermiddagens internutbildning i VA satte igång. Efter ytterligare några timmars mind fuck, med ett kort avbrott för ett samtal från en otrevlig beställare som inte kan läsa en karta, var det äntligen dags att åka vidare till mitt andra hem. Sportlife.
Halvvägs dit på cykel drabbas jag av ett näsblod utan dess like. Eller ja, dess like såg jag igår under lunchen. Så gjorde även toaletten på jobbet, CSI-case vore en underdrift som beskrivning. Den som knystar överansträngd får smisk, det är inte överansträngande för en 23-åring att slänga in en matlåda i micron.
Väl framme vid gymmet lyckades jag ta mig av cykeln, ställa den i cykelstället men inte mycket mer. Där står jag, med vit jacka och två blodiga händer, helt hjälplös. Tack småbarnsmamma och Hemtex för enorma mängder papper så jag kunde låsa cykeln och ta mig in på en toalett. Där inleds operation stoppa flöde för att använda mig av dagens facktermer. Vi pratar om DECILITER i blodförlust. Alla flödesförminskande åtgärder resulterar dock bara i uppdämning i ledningsnätet och bräddning i systemet. Eller om man ska uttrycka sig i lekmannatermer: jag bokstavligen GRÄT blod.
So it's not just a figure of speech.
Så, det är okej att vara trött och seg under passet (det har jag iallafall försökt övertyga mig själv om ända sedan jag struntade i dagens andra inbokade pass, man FÅR!). Så, inget rumpskakande pass idag, men det är okej. Lugn kväll hemma lockade ganska mycket. Tills jag insåg att det regnade ute.
Hemma, torrare, mysigare. Om nio timmar är det gymdags igen. Oh dear lord.
Over and out ♥
ONSDAGSRUSEEEEEEET!
Den här dagen hade kunnat sluta precis lika seg, dryg och omotiverande som den började - hela dagen har jag försökt rädda upp tröttheten, ledan och den sociala understimulansen med idel kaffepauser, helt utan resultat. Att vakna helt vilse (tack vare sömnpillret som skulle hindra att jag vaknade mitt i natten som jag tagit för vana att göra nuförtiden, en hel natt hade varit trevligt som omväxling) i tron att det är helg och jag ska få sova ut är inte min favoritstart på dagen...
MEN räddningen kom i form av en timmes sjuhelsikes Shakira-wannabe-shakeande. WAAAAAAAAAAAAAAAAAH! Inte ens det faktum att jag inte hann riktigt ända hem innan regnet kom kan ta ifrån mig den kicken. Inte heller att det är pissmörkt och segt att stiga upp varenda jäkla morgon och att jag inte varit hemma innan åtta en enda kväll den här veckan och att äppelträden då är så fullständigt mörkerbelagda att jag inte kan urskilja de bästa exemplaren utan ficklampa. Tack livskick, jag behövde det.
Let me see your body go like a mara-ca-ca-ca-ca!
Nu är planen sängläge lagom till premiären av Grey's. Tycker att både jag, min rumpa och mina höfter har förtjänat det. (Ja, de är egna personer numera, for various reasons.)
Over and out
MEN räddningen kom i form av en timmes sjuhelsikes Shakira-wannabe-shakeande. WAAAAAAAAAAAAAAAAAH! Inte ens det faktum att jag inte hann riktigt ända hem innan regnet kom kan ta ifrån mig den kicken. Inte heller att det är pissmörkt och segt att stiga upp varenda jäkla morgon och att jag inte varit hemma innan åtta en enda kväll den här veckan och att äppelträden då är så fullständigt mörkerbelagda att jag inte kan urskilja de bästa exemplaren utan ficklampa. Tack livskick, jag behövde det.
Let me see your body go like a mara-ca-ca-ca-ca!
Nu är planen sängläge lagom till premiären av Grey's. Tycker att både jag, min rumpa och mina höfter har förtjänat det. (Ja, de är egna personer numera, for various reasons.)
Over and out
Good times
Skyller inte ifrån mig
Men du märkte ingenting
Du behövde någon större
Och jag behövde något att längta till
För jag försvinner ibland
Och alla frågar vad jag tänker på
Men jag kan inte berätta
För man får inte tänka så
Men du är nog den
Som jag borde vara hos
Men du är nog den
Som jag borde vara hos
Veckans kick-off blev mer av en kick-ass på många sätt! 9h vandring första dagen, med varierande erfarenhet i gruppen. Vissa hade aldrig vandrat längre än 3-4km sammanhängande någonsin, så de där 25-28km (det råder lite delade meningar om hur långt det egentligen var, den manliga majoriteten av gruppen vill hävda att det var minst 35km) kom som något av en chock! ;) Dagen därpå var det minsann ingen vila och ingen ro. Upp i ottan för att ta sig an nästa etapp på 15-16km. Jag måste erkänna att motivationen tröt lite efter en ganska sömnlös natt i sommarhettan, men det gick det också! Därefter vankades islandshästridning, ingen var sen att uppskatta det faktum att NÅGON ANNAN skulle få gå, med dubbelt så många ben dessutom. I helt fantastiskt sensommarväder galopperade vi runt så grus och stenar flög =) Även om senaste minnet av ridning för mig var galenskapshästarna i Otavalo och i synnerhet hästen jag av, för de som var närvarande, uppenbara anledningar gav namnet 'Loco' hade jag och Björk riktigt kul!
När jag äntligen kom hem till lilla villan igen var jag duktigt trött vill jag lova, men policyn skulle göras klar så det var bara att jobba på. Halv elva en fredagkväll efter två fysiskt och mentalt uttröttande dagar är man inte så kaxig längre! Men nu är den färdig! Galet. Jag fattar fortfarande inte att jag åstadkommit någonting, väntar på att någon ska avslöja bluffen. Men det finns tydligen ett namn på den sjukdomen också, och jag är såvitt jag förstått inte ensam. Bara ännu en bokstavskombination att lägga i högen antar jag ;)
Som belöning fick jag istället för en Stockholmshelg en alldeles ensam helg hemma i villan. Två femtedelar av familjen i London, en femtedel i Stockholm och en femtedel upplever sin sista militära helg på andra sidan Östersjön. Snart kommer lillsoldaten hem igen!
What else, what else... Om en och en halv vecka vankas en Berlinresa. Det gäller att liva upp sitt liv lite om man ska hålla ihop. OCH;
Årets högtid coming up people! Dags att sätta degen på jäsning, fixa fingervarma fingrar, bunkra upp kanelen och get down to business! KANELBULLENS DAG ÄR SNART HÄR! (4e oktober för den hedning som inte vet.)
Over and out.
