-_-

 

Jag borde be om hjälp
vi kan göra det bättre
Vi kan sluta att skylla
men det tar för lång tid

Jag gör ett försök men jag tror inte på mig
Jag borde ha ångrat mig långt före nu
Och jag tänker att du inte hör när jag ljuger
Jag tror att jag gör det för dig

Jag kan säga förlåt utan att mena
du blir ändå besviken när jag går
Jag kan säga att jag inte vill
men jag vill lika mycket ändå

Samlar dåliga vanor
bär dem dit jag går
Åh det är dags att gå nu
Härifrån
Vidare i livet
mot oron och tvivlen
Tankarna som stör mig får vagga mig till sömns

Jag kan säga förlåt utan att mena
du blir ändå besviken när jag går
Jag kan säga att jag inte vill
men jag vill lika mycket ändå

Jag kan säga förlåt utan att mena det
du blir ändå besviken när jag går
Men att jag inte vill
är jag besviken på


Milen...

 
 
... på 47:16 blev löputmaningens sjätte av sju pass. Sushi och äpple på det!
 
// H

Löputmaning dag fyra och fem

 
Löputmaning dag fyra betades av redan 07.20 på morgonen. Strax över en mil (10,3km) på ca 49min, snittid ungefär 4:46 min/km. Det får nog räknas som personbästa då jag aldrig av de gånger jag räknat eller använt app sprungit under 5 en så pass lång sträcka :) Men det var tunga ben som krigade sif fram den sjunde och åttonde kilometern... Huvaligen.
 
Därefter vankades några timmar i skolan för att sedan åka hem, packa och förbereda för passinstruerande på gymmet. Trots rekordfå deltagare var det riktigt grym stämning och svettigt blev det! 
 
Dag fem av löputmaning återstår ännu, så trots att kroppen är lite trött finns här ju sådan grym utsikt och omgivning så jag hoppas hinna ge mig ut innan mörkret lägger sig åtminstone :) Jagärenmaskinjagärenmaskinjagärenmaskinjagärenmaskin... 
 

 Uppdatering
 
Jag ÄR en maskin!
 
Det tog en stund men till slut fick det vara nog. Lite kallt var det eftersom solen hann gå ner innan jag tog mig tiden att ge mig ut, men efter en stund är man ju som ganska så varm... Hade inte tänkt springa så långt egentligen men benen kändes ganska pigga så det kändes som en långdistansdag i benen, dock inte i övriga kroppen. Lösningen? Högre tempo, kortare distans ;)
Reslutatet hamnade på 8km och 38min, snitt 4:44 min/km. (Fruktar att siffernörden och tävlingsmänniskan i mig aldrig kommer att låta mig springa långsamt igen...)
 
Tack å hej å trevlig helg!
 
 // H

Löputmaning dag två av sju

 
 
Så, för att övervinna den där envisa mentala bilden att det är jobbigt och tråkigt att springa antog jag i söndags en löputmaning á la Suz
Spring varje dag hela veckan är dealen. Så igår efter Suzannes sjukt jobbiga spinning (tydligen var det bara jag som tyckte det var varmt och inte fick fläkt på mig eftersom det dels kändes som om jag hade termobyxor på mig och dels för att jag efteråt fick kommentarer som "Gud vad du svettas på ryggen!". Inte bara där min vän, inte bara där.) var jag ju helt sonika tvungen att hoppa upp på löpbandet och bara trycka på med lite mer pulsträning. Lite snäll är jag ändå mot mig själv så det blev 16 min och ungefär 3,5km (snitt enligt löpbandet 4:47).
 
Idag efter dagens pass (ja alltså jag måste ju få träna det jag VET att jag tycker är roligt också, vi rationaliserar inte BORT något på grund av den här utmaningen) var det på't igen så att säga. Målet är att lära mig att springa snabbt så jag kan hålla tempo med en pojkvän med långa ben. Om man är lite lurig och läser mellan raderna här inser man att sån typ av löpträning KNAPPT är jobbig alls. Sjukt bra för att ändra min mentala inställning alltså. 7,64km på 35:04 och en snittid på 4:33 slutade det på. Eftersvettas fortfarande I might add. Men det är sjukt vad man kan om man vill och måste, när man tror man är slut har man faktiskt jävligt mycket kvar att ge! Man måste liksom pusha sig den där extra biten för att få endorfinkickarna igen när man tränat ett tag, grymt skönt (efteråt)!
 
Plus att jag har snygga skor. Minus att jag har en ond hälsena.
 
Trevlig tisdag!

Nya Asics invigda!



Släpade mig upp halv åtta imorse, finns absolut ingen anledning till varför det skulle vara jobbigt när man sovit som ett barn i åtta timmar men ändå, och begav mig till gymmet för en timmes funktionell styrketräning. Alltid lika trevligt!

Igår anlände mina nya Asics från Tyskland så trots att jag fastnat i ett "jag-gillar-inte-löpning"-träsk för tillfället så är man ju lite sugen på att testa vilka alla miljarder superkrafter som ska träda fram i samband med nya fotbeklädnader... Till saken hör att jag skulle vilja ta mig igenom en halvmara inom en överskådlig framtid, och det händer ju inte av sig självt... Så jag hann i princip duscha av mig gymsvetten och svida om innan premiärturen var ett faktum. Första kilometern var BARA jobbig. Inte en tillstymmelse till välbehag över det. Sen släppte det lite grann och tack vare haren till sambo lyckades vi hålla 5-tempo i sju kilometer över skånska slätten i strålande solsken. Nu väntar vi bara på att det ska bli njutbart också...

Äntligen dags för kaffe och smoothiefrukost!

Ha en solig lördag :)

Dagen idag

Eftersom jag för tillfället är förkyld kör jag lite hederlig återanvändning av en gamla, men ej publicerade, bilder från övandet av pass i ett inte så gymanpassat vardagsrum...
 
Just nu skriker min garderob något helt galet efter nya färgglada träningskläder, och som en skänk från ovan finns det därför en perfekt tävling för mig att delta i :)
http://icanrestwhenimdead.com/?p=11342
 
Det får vara allt för nu, lev väl!
 
// H
 

Hypnospluggar...

 
 
http://duvchi.com/
 

Every day’s all the same, soon the grey will get you blind
We’ll catch a train or a plane or a bus and leave tonight
And come away, come away, come away with me tonight
And kiss me once then again and then once for every time
Leave for the week, or till Saturday is fine
We’ll go by plane or by train or by bus and leave tonight
In the sun where it’s warm, on the beach just by the shore
But I can’t, no I can’t, no I can’t and I know I’ve said that before

We’ll go somewhere and just lie there
We can whisper every word so pure
No more of the terrible science
Only water licks our chin for cure
And we’ll go to form an alliance
Or a party made of gold I’m sure
No more of the terrible science
We will make it on our whole life tour
On our whole life tour 

Hold you tight through the night, let me help you to survive
When the morning arrive I can help you draw and write
And move on with our home on the side
Never needed to stay, we could move around the tide
Maybe these are the weeks that inspire all your life
I long for days so light
To watch them pass me by 

We’ll go somewhere and just lie there
We can whisper every word so pure
No more of the terrible science
Only water licks our chin for cure
And we’ll go to form an alliance
Or a party made of gold I’m sure
No more of the terrible science
We will make it on our whole life tour

 
Alla sätt är bra för att lyckas sitta still och fokusera när man inte riktigt kan unna sig att träna som man vill...

Födofadäser #2 Gourmägg

Till sista andetaget.
 
Det var ett tag sen jag kokade ägg nu, slog det mig idag. Så då gjorde jag det. Och han längst till höger där, börjar pipa och skicka iväg sina sista andetag i form av småsmåsmå luftbubblor mot ytan. Hade någon sett mig hade jag varit inspärrad någonstans i tvångströja nu. Där stod jag, plockade upp - tyst, stoppade tillbaks - pip-pip-pip-JAG-DÖR, upprepade ett antal gånger innan jag var tvungen att bara lämna köket för att slippa samvetskval över att jag förmodligen höll på att döda Eggbert och skulle få se hans kvarlevor under det där skalet tio minuter senare.
 
Vilken dag.

Vad är det värsta som kan hända?

Mina älgar och jag har det rätt bra alltså.
 
Okej, jag är verkligen ingen övermänniska. Jag orkar verkligen inte alltid, jag är inte alltid jättesugen eller övertaggad. Har man spenderat hela eftermiddagen med att frysa (jag vet inte varför men när jag inte tränar och svettas så fryser jag konstant, särskilt om fötterna) och dessutom börjat dagen klockan åtta för första gången på evigheter, varit hjärnaktiv i ynkliga fyra timmar, varefter man försökt ta tag i viktiga projekt under eftermiddagen - då ÄR man inte sugen på något annat än att mysa med älgarna på fleecefilten. Träningskläder? Gå utanför dörren? I det kalla vädret, om så bara fem minuters promenad? Gå till gymmet? Anstränga mig? Svettas, pusta och flåsa? Jag vill bara sova, krypa ner under en filt i soffan och bara inte göra mer idag.

Men det enda sättet att få upp värmen är som sagt att jobba för det (även om det som fällde avgörandet angående vilken typ av träning kvällen skulle ägnas åt var vilken anläggning som hade bastu - man kommer inte ifrån sitt arv fastän man måste försöka integrera sig nu när det står på papper att man av ren princip borde vara svenskt lagom och på sin höjd sitta på mellersta laven i bastun, det kommer aldrig hända mina vänner). Nu dryga två timmar senare är mina fötter återigen iskalla (lösning på det problemet är högst välkommet).
Oftast är det de dagarna man är som minst motiverad som träningen blir som bäst, åtminstone sålänge man, om man som jag har bristande disciplin när motivationen tryter, håller sig till träning där någon annan talar om för en vad man ska göra. Gym idag hade varit ödesdigert.
Vad är det värsta som kan hända?
Sen bara gör man. Man kan och det går. Sluta känna efter så himla noga.

Gårdagskvällen spenderade jag i fint sällskap i Malmö på ett feelgoodevent, ett riktigt skönt avbrott i vardagen. Lite bubbel på en tisdag borde alla få unna sig lite då och då ;) 
 
// H

Heidis födofadäser #1 Kulinarisk krigföring

#1 Kulinarisk krigföring
 
Mm. Mat tänker ni. Jag tänker mer - tidsödande och mycket äckligare än yoghurt.
Det är en jäkla tur att jag oftast inte ska föda någon annan än mig själv på de här hopkoken för ibland tror jag att jag försöker ha ihjäl mig, mer eller mindre omedvetet. Dagens kulinariska krigföring, något så enkelt som spagetti och tomatsås med elefantbönor (gillar dem nästan mest för namnet, sitter och tänker att det är små bitar elfenben jag käkar, fast utan att döda en elefant först) - tar inte så lång tid, svårt att misslyckas med. Trodde jag. Kryddningen, mina vänner, den satans kryddningen.
Efter att ha beslutat mig för svartpeppar, salt, chilipulver och cayennepeppar (för jag "gillar ju stark mat") konstaterade jag (återigen har vi tidsaspekten) att det inte kom svartpeppar i den mängd jag önskade inom rimlig tid. Jag tänker "jag tar den STORA luckan och häller lite försiktigt bara". Jodu. En halv deciliter svartpeppar på en burk krossade tomater. "Det gör nog ingenting, svartpeppar är ju mest bara färg. Typ." I med cayennepeppar, chilipulver och salt, puttra på litegrann och hej vilken festmåltid det blir det här.
 
Nu har jag ätit en portion (och tänkt intensivt på barnen i Afrika under tiden för att ta mig igenom, för det ska tydligen hjälpa) av, vad det verkar, en blandning av fyrverkeripjäser, krut, dynamit och eldslungare och är nu FRUKTANSVÄRT mätt. Antagligen mest tack vare den ohyggliga mängden vätska jag bälgt i mig under förloppet.
 
Det här med mat va?! Fan vilken grej. "Du borde laga mat oftare!". NEJ. Kan vi vara överens om det nu? NEJ.
It's a yoghurt's life for me.

Jag hade lite planer på att sätta mitt livs första surdegsgrund idag, men jag vågar inte utmana ödet mer, kanske imorgonbitti. (Jag och alla medelålders småbarnsfäder. Dagens kärnfamilj består ju som bekant av lattemamman och surdegspappan.)
 
I övrigt har jag haft en bra dag, morgonträning (med glädjande besked :D) och solskenspromenad under de korta timmarna den store gule visade sig, dock fortfarande med småbitsk kyla. Det är inte så att man sniffar vår än på ett tag iallafall.
 
Over and out.
 
//H

Entertain my faith.

Lördagspass gör en gla'! (foto: Suz)
 
Tillbaka i gängorna i söder efter mer än en månads jullov och diverse småförkylningar, det är himla konstigt. Rotlös är bara förnamnet, uppehälle här och uppehälle där snarare än något annat.
 
Träningen är tuff, men smärta är svaghet som lämnar kroppen och förra veckan blev jag jävligt mycket mindre svag kan man säga. Det enda som botar träningsvärk är träning ;)
 
För lite extra motivation och inte minst inspiration sneglar jag lite på eventet A brand new you i Malmö i februari (googla eller läs mer här). Eftersom det är slutsålt tänkte jag istället pröva lyckan i en liten tävling anordnad av träningsgurun Suz och hoppas på det bästa!

Lagom mör efter dagens tre pass och totalt 2,5h på gymmet - sömnbehovet gör sig åter gällande, men innan dess - kvällens låt Twenty One Pilots – Holding On To You.
 
Godnatt!
 
// H

Go hard or GO HOME

 
Första dagen tillbaka i föreläsningssalen (ja, om en stund alltså) börjar BRA. Lyckades koppla telefonen till datorn för första gången på ett halvår, och i lördags fick jag hjälp att fixa de andra egenheterna den haft för sig sedan den var inne på reparation, all cred till tjejen på Tele2! Det enda minuset var väl att alla redigerade bilder försvann (mitt fel eftersom jag inte fattat hur man manuellt sparar dem på dropbox, men nu har jag lärt mig även det den hårda vägen). 
 
Tillbaka i Lund och i det närmaste helt kurerad från min förkylning innebär även ett kärt återseende efter jullovet - GYMMET. Igår blev det strax över 2h träning och just nu upplever jag de underbara sviterna av det ;) Utmaningen att resa sig upp och sätta sig ner är påtaglig, älskar't! Att det dessutom är rena glädjepass gör det hela så mycket bättre, även om den förestående diskningen efter träningen blev så mycket tråkigare i jämförelse...
 
Sore - the most satisfying pain.
 

Inverterad åldersnoja

 
Alltså jag vet inte om det är en förbannelse eller en välsignelse att ständigt bli misstagen för att vara i storleksordningen två tredjedelar så gammal som man egentligen är. Särskilt utomlands är det intressant, det där med gissningsleken. I USA i somras blev jag nästan utslängd från ett casino i Las Vegas för att jag TITTADE PÅ ett spel. Men det var ju lugnt, han trodde ju bara att jag var under 21, vilket är lätt hänt, antar jag. Men 16-17 är en ganska frekvent förekommande gissning. Smickrande? Alltså jag vet fan inte. Och så kontrar de sen med "Ja, men du kommer ha igen det sen när du är äldre!". Har aldrig hört rynkor bry sig om hur gammal man såg ut när man egentligen var äldre. Faktiskt tror jag rynkor skiter blankt i att jag ser ut som 16 nu. Det är ju inte så att de har bestämt sig för att "dröja lite" hos just den här damen, processen kommer bara gå fortare när det väl sätter igång. DEN klassåterträffen.
 
Nu har jag iallafall slagit något slags nytt rekord, en kille som såg ut att vara i elvaårsåldern trodde vi var lika gamla. Det bästa är att mina föräldrar blir sådär barnsligt förtjusta, som att jag faktiskt är 16 och kär. Och så blir de ändå aldrig en svärson rikare. DEN besvikelsen.
En kväll nu under semestern spelade vi dart med ett gäng irländare, jag kan tänka mig att de var ett par år äldre än jag, (givetvis inte i deras ögon, jag var ju bara barnet...). Efter ett par timmar kom vi till gissningsleken när en av dem menar att min pojkvän måste ju sakna mig ohyggligt hemma nu (kul skämt om man är 16), varefter han frågar hur gamla jag och min bror är. Han, som är tre år yngre, är i gissningsleken utan undantag alltid äldre än vad jag är. (En klen tröst i sammanhanget är iallafall att knappt två år äldre syrran oftast gissas vara yngre än jag, alltid något.)
"24."
Mannen vänder sig till pappa och utbrister:
"24?! What the hell are you feeding your kids in Sweden?!"
"Snow."

När man släpper taget tar man steget

Sålänge jag har mina vänner så vete fan om jag inte fixar det här också!
 
Nu fattas bara den här lille också så hade livet nog ordnat upp sig! 

 
Min lille ♥

Reflektion kolon

 
 
Nu är jag officiellt trött. Otroligt trött och på det lite besviken. Tentavecka på ingång och nu är jag dränerad på energi, åtminstone mentalt. Träning är en ventil, men just nu säger mina muskler att man inte kan använda den hur ofta och länge som helst heller. Men träningsvärk är bra, det är utveckling, och det är positivt.
Borde plugga, borde planera min tid, borde det ena och det andra, Men nu är jag trött på det här. Trött på allt. Vill inte prata, inte tänka och framförallt inte känna efter, bara sova och kanske träna däremellan.
 
Väck mig lagom till jullov och solsemester?
 
Himla piggelin tjej ikväll ja... Det ljusnar nog i takt med morgonen tänker jag :)
 

.

 
Hejdå.

Work in progress

Eftersom min telefon bestämde sig för att döden dö förra måndagen (låt mig få den tillbaka nu då!) 
blir det en gammal bild - recycling!

Tell them all that I'm a work in progress

Pour it out and I will stay out of the way
Feel it out, for what it's worth I'm harmless
Cut me down and I will leave with what I take
 
Ny lägenhet. Plugg. Träning och åter träning. 

Det känns som att det är mycket på gång, fast jag ändå står och går på samma ställen varje dag. Gymmet, skolan, lägenheten - och däremellan anstränger jag mig ganska hårt jämfört med tidigare för att ha ett socialt liv och verkligen försöka ge vänner den tid av min vardag som jag vill att de ska ha - det är en ganska stor del det...

Dagen idag avslutades med en nyupptäckt löpargrupp och fartlek/plana intervaller i ca 1 mil. Första gången på den typen av träning, men löpning i grupp är ju SÅ mycket roligare än ensam! Inte helt missnöjd med min prestation heller, även om middagen satt långt uppe i halsen många gånger... Det kan bli tradition av den tisdagsaktiviteten helt klart! Grymt skönt gäng!

I övrigt rullar livet på, i inte så sakta mak, delvis självvalt för att fokusera på vad som är viktigt och ger energi och inte vad som lättast drar fokus och tar mer energi än det ger. Typ småkakor... Framtiden har gett mig i uppgift att ta tag i mitt livs småkakor - bryta dem i småbitar och säga hejdå. Ungefär. Lagom luddigt budskap. Man behöver inte tolka det bokstavligt, men med det sagt vill jag påpeka att den här och förra veckans "äta-socker-varje-dag"-regim ICKE KOMMER ATT FORTGÅ framöver. Och därmed basta.
 
You know you can't give me what I need
And even though you mean so much to me
I can't wait through everything
Is this really happening?
I swear I'll never be happy again
And don't you dare say we can just be friends
I'm not some boy that you can sway
We knew it'd happen eventually
 
Jag bryter nu. 

Jag tror det räcker så för ikväll.

Over and out.

// H

Torka aldrig tårar utan handskar

"Man får inte leva om sitt liv. Det är det som är själva grejen."

Torka aldrig tårar utan handskar, fy fan vad fin!

"Det var dem som älskade mest, de av kärlek besatta, det var dem som frosten tog."

Herregud. Fantastisk serie. Helt fantastisk.


Ett första steg

 
 
Så. Nu jävlar. Den där tjejen ska jag bli. Idag, mitt i tentapaniken som är det minsta av mina problem, tog jag första steget, skitläskigt men asbra. Nu jävlar.
 

Fantastisk

Letade efter någon att dela den här låten med, men kunde inte komma på någon som skulle förstå storheten jag ser i den. Håller på att spricka av känslan, så jag gör det här.
 
Marianas Trench – Lover Dearest
 
This place is a hole, but I don't want to go
I wish we could stay here forever alone
This time that we waste, but I still love your taste
Don't let him take my place don't just sit there
Sometimes I wish you would leave me

I'm not sick of you yet
Is that as good as it gets
I'll just hide it, or I could slip into you
It's so easy to come back into you

I stared for awhile and waited for words
Seen but not heard and struggle to try
My tongue's turning black, but I'll take you back
You're still the best more or less, I guess, I guess
Don't you leave me

I'm not sick of you yet
Is that as good as it gets
I'll just hide it, or I could slip into you
It's so easy to come back into you

It hurts me to say that it hurts me to stay
And it might be alright if you go
It hurts me to say that I want you to stay
And it might be alright if you go
So leave me

I'm not sick of you yet
Is that as good as it gets
I'll just hide it, or I could slip into you
It's so easy to come back into you

Sometimes I think that the bitter in you and the quitter in me
Is the bitter in you and the quitter in me
The bitter in you and the quitter in me
Is the better in you and the quitter in me
The bitter in you and the quitter in me is bigger than the both of us
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0