bronsarmittlattaste

Så; lång tid, ingen update. Nu är det dags. Förra helgen spenderarades i Köpenhamn, I SNÖ, underbart! Även lussebullsbak hanns med tillsammans med kära mor, de provsmakades också igår på första advent - superba som vanligt. Igår var jag även på adventsgudstjänst i Domkyrkan, kommer man från Smålands/Sveriges Jerusalem får man ju ta sitt ansvar och leva upp till folks förväntningar. Där konstaterades att det här med att arbeta som barnkörsledare måste vara ganska tröstlöst...
Igår var det ju också julskyltning i stan, extrem besvikelse jämfört med Jönköpings affärer med pepparkakor och glögg och lussebullar i hela stan. Detta var ingenting, ingenting alls. Om man inte räknar nazister och motdemonstranter till julskyltningskänslan - isåfall var det ett himla hålligång. Hursomhelst så var det inte en helt bortkastad dag - för Heidi hittade äntligen sina PeterPanstövlar! De är gudomliga, jag är kär.



Jag råkar veta att Sara haft sin tenta idag, och att hon flyttat hela helgen...hoppas det gick bra ändå! Sen fick jag en annan trevlig överraskning idag, omtentan för den kommande tentan ligger nu i jul och inte i påsk som de tidigare annonserat. Resultatet får man veta ungefär tre dagar innan omtentan är - inte en chans i världen att jag gör den.

OCH för övrigt, nu när jag kom hemcyklande efter träningen med Anna mötte jag två killar vid ett övergångsställe varpå den ena vrålar ut "three point five at the most!". Jag känner min far och bror tillräckligt väl för att förstå vad det betyder! Bara för att jag nu råkar ha min töntiga vita stickade mössa, fleecefodrad röd jacka och vindbyxor på mig. Därmed inte på något sätt sagt att jag skulle höjt mitt snitt i annan utstyrsel, men hade jag haft mina PeterPanstövlar - då ni! Då hade jag varit minst en three point six. Tur att de inte såg mitt flötiga hår där under mössan, då hade jag väl halkat ner på blygsamma zero point two som bäst. Det är intressant hur man blir bedömd på det där viset ;p.