bronsarmittlattaste

Efter snart en veckas nollning, med LTH:s kanske trevligaste nollor, är stämningen på topp! Igår var det stadsrundvandring, som Eko givetvis vann över Kemi, fast deras sång är förbannat bra... Mycket turkost och mycket icke-skön gapsång blev det, men min röst är nog immun mot heshet efter den senaste veckans sexiga whiskystämma. Falskt och underbart vrålades det.

Dagens Eko in action.

Sen väntades utedisco, efter den långsammaste kön i historien, den svettigaste upplevelsen på länge. Tryck in en bunt LTH-studenter i ett litet trångt typ partytält och krydda med hög musik and you've got the picture. Det dansades även nolledans med Phøset, sjukt svettigt och kul! Duscha innan läggdags halv tre på natten var ju också en ny erfarenhet.

Phøset.

Idag är mellandag inför morgondagens Phaddermiddag! Och här är grymt varmt, eventuellt den varmaste dagen jag upplevt i Sverige denna sommar... Galet.

Tror jag börjar få ögoninflammation för övrigt. Antingen det eller så konverterar jag till albino, finns dock vissa andra yttre tecken som motsäger detta. Rabies är ett annat alternativ, men det har jag hittat på själv.

Over and out.

Två timmars unpacking imorse tog musten ur mig, speciellt då min garderob är hjulbent och trådlådorna faller igenom. Just det! AFB var det jag skulle be om hjälp med det ja. Check!

Möte med Phaddergruppen och lite härligt fika i solen, som faktiskt fortfarande värmer här i Skåne, detta dock efter en stund i solen uncovering the secret och ett glatt återseende.

Thinking happy thoughts. Flying high. No limits.




Nu är Josefine på väg på tåget också, och Monira fortsätter att sprida sunshine. Happy thoughts.
Imorgon börjar allvaret, för Nollan. För Phadder börjar leken :).

Over and out.

Efter en sjukt trevlig biokväll igår med Monira, my Sunshine, vaknade jag upp till en smått hetsig sistapackning av mina pryttlar som spridit sig likt ogräs i huset under min korta (?!) hemmavaro. Med "Lille-Babs" i GPS:en, ny livsfilosofi under armen, väskor och en nyreparerad Trofast inklämd i bilen (varför använda ett bilcykelställjutskamojäng när man har en...?) bar det av mot Skåne för Phadderkickoff, ny termin och nytt liv...ish.
Väl landad känner jag mig... nöjd.

Life IS easy once you get the hang of it. It's really that simple.

I helgen fyllde bästa lillebror 18 (jösses, han är fortfarande 12 för mig...), vilket firades med ölspel och fest hos syster på Torpa, och utgång när klockan väl letat sig över gränsen till söndag och den verkliga myndighetsdagen. Söndagen firades han rent familjärt så att säga, pigg och kry som aldrig förr ;). Därefter fick syster och bror snällt slå sina nötter ihop för att reda ut derivatans definition, något som syster borde ha gjort ett avsevärt mycket bättre jobb med. Misslyckandet var ett faktum - pinsamt var ordet sa Bill, och Bull också för den delen. Men bror lyckades utan vidare få VG i Matte C, sin imbecilla syster till trots - stolt som tuppen är hon.

Tidigt dagen därpå var cowboylivet realitet för Anna och mig. Ovana som vi ändå ansåg oss vara tilldelades vi de piggaste och fartfriskaste (läs: "lugnaste" ä.k. lataste och mest sommartjocka) islandshästarna. Vi satt på varsin tunna och skumpade fram i maklig takt i fyra timmar. Annas tunna tog ändå priset för tjockast i år - men vem är väl jag att döma efter denna sommar?!
Efter lunch hade vi balansen inne och for fram som systrarna Macahan på våra Pegasusar, Blakkur aka "Tunnan" och Elgur aka "Äter-allt-jag-kommer-åt". Vi for fram sida vid sida, då Elgur, min förtrogne, fann det hemskt trösterikt att aldrig befinna sig längre ifrån Blakkur än att han kunde gnida sin mule mot dennes väl tilltagna skinka, åtminstone sålänge denne inte utsöndrade Dödlig Gas. En förutsättning och ett avstånd som även jag var helt tillfreds med. Det var tröstande att se att jag och min Elgur även hade ett gemensamt intresse - mat&förfriskningar. Jag förstod väl bättre än någon annan att man gärna småäter lite när vägen känns lång.


Efter dessa fyra timmars friluftsliv var även hjulbentheten ett mindre diskret faktum. Men det var det lätt värt! Galopp, tölt och hinderhoppning var galet roligt!
Därefter väntade ett inte lika roligt tandläkarbesök - men hey - bring on the pain!
Efter snabbpackning packning, sen när går det någonsin snabbt?, bar det av till de mörkaste av Smålands skogar - Long Island. En kväll med film, paj och godis slutade i två trötta skönheter i en säng insomnande mitt i en biljakt - tacka friskluft för det! Vi lyckades dock hålla oss vakna genom hela Seven Pounds dessförinnan, sa någon Will Smith? I'm right awake♥!
Vaknade igen klockan fyra och insåg att tandborstning var en bra idé, en annan hade ju tandläkarbesöket i färskt minne...

Tisdagen bjöd på svamp&bärplockning, dock först efter att vi skönsovit till kvart i två! Sjukt. Herr Kantarell, blåbär och mygg utsända av yours truly Hin Håle och samtal som tack och lov bara skogen hörde - you've got to love Småland ;).En promenad till bryggan, en längre promenad och sedan te och nästa filmkväll. Guld var ordet. Natten blev den stjärnklaraste jag någonsin sett, Vintergatan lös minst sagt med sin närvaro. Ligga-på-bilvägen-och-förundras-över-existensen var ett minst lika bekant som efterlängtat tidsfördriv. Idag, onsdag, har det tvättats bil i småländska skogen. En fästing har också upptäckts och avlägsnats. Bloodsucking bastard. Vi ansåg oss därefter ha gjort oss förtjänta av en äppelpaus på bryggan innan vi åter vände blickarna mot Sveriges Jerusalem.

Nu, åter i civilisationen, börjar jag oundvikligen begrunda min stundande skånska existens...

På lördag bär det av, såvida inte svininfluensa eller hjärtsvikt hindrar mig.

Over and out.

Jag tror att jag ändå lyckats med bedriften att göra denna sommar till den bästa någonsin, alla grubblerier till trots! Det är bra jobbat för att vara en inbiten pessimist, jag har träffat människor som fått mig att se livet annorlunda, även om cynismen alltid kommer att vara en del av mitt humoress i rockärmen. Det är lite av dechiffreringsnyckeln för att lära känna mig - att se förbi den fasaden, kan man inte det så kommer vi ändå inte att ha så mycket gemensamt :)




Förra veckans andra Vätterdopp gav mig annat, minst lika bra, sällskap och minst lika mycket iskyla in i benmärgen. Det är svårt att andas och bada i Vättern samtidigt lyder den entydiga slutsatsen. Tur att det både finns vatten och personer som värmer.

En dryg vecka kvar tills Lund kallar mig söderut, men avskedet blir nog lättare denna gång - det är åtminstone min förhoppning. Min sommar har varit underbar hitintills - och jag ämnar göra mitt yttersta för att ta till vara varenda sekund av det som återstår! Den är en del av mitt liv nu, en mycket sunshining sådan - oavsett regn och rusk.

En helg av underbart lidande och guldkorn - Vätterdopp, strandmys med vännerna, glass på Piren mitt i natten & som avslutning looping utan motor.

Loopa mig Lycklig.



Bittersweet är ordet som säger allt just nu - men med kallduschar, lagom doser träning och loopar ska nog endorfinnivåerna höjas till acceptabla nivåer för överlevnad.

:)

Over and out.