Lilla My planerar att skaffa permanent uppehållstillstånd i Landet Lagom.
Hemhemma♥
Jag beställde alltså personbevis från Skatteverket.
Civilstånd; Ogift.
Gud vad spydigt det låter, de liksom spottar det där "Ogift" i ansiktet på mig. Jag kanske inte vill vara "Gift"! Eller, vem vet vad jag har för stånd i tjänst - jag kan ju vara "dödligt gift" for all they know. Det förtäljer inte historien. Fast jag skulle nog betrakta mig mer som "Motgift" rent civilt, om jag själv får välja. Det känns inte alls lika purket liksom. Nästan lite heroiskt. Jag räddar liv genom att inte vara gift. Somebody just hand me a medal!
I helgen slungades jag lite överbord från min optimistjolle som jag kanske seglat runt på lite för länge. Man ska nog ner i ångestplurret lite emellanåt för att känna att man lever. Tur att man lärde sig koka kaffe och hålla andan under vattnet i simskolan. Silverfisken, Guldgrodan och Baddaren - att de skulle rädda en många år i efterhand hade jag aldrig kunnat tro när jag stod där med vatten som brände som Skärselden i näsan. Jag tyckte mest det var fånigt, och hemskt. Hade jag då bara trotsat rädslan och bemästrat dykningen också så hade jag kanske varit helt räddad. Det är lätt att vara efterklok när man är feg. Men jag hade det på känn, att jag en dag skulle få lite slagsida på min jolle... Det brukar vara en liten vink när jag drömmer att jag måste fly från ett koncentrationsläger, man vaknar som inte med en bra känsla i magen då.
Lite som när jag var liten och i halvslummern innan drömmen kände smaken av myrornas krig på tungspetsen.
Indeed.
Du har väl ingen aning om hur det känns att vara smal!?
Mycket möjligt min vän, men jag ska ta reda på det. Jag återkommer.
Brighten my day.
På grund av det oavvisliga allmänintresset slopar vi det vanliga tramset på den här sidan för att ge plats åt följande VIKTIGA INFORMATION ANGÅENDE TOMTENS EXISTENS.
DET FINNS CA 3 MILJARDER BARN PÅ JORDEN. Av dessa tillhör ca 15% eller 450 miljoner Tomtens målgrupp, det vill säga kristna västerlänningar.
Med ett världsgenomsnitt på 3,5 barn per hushåll blir det ca 128 miljoner hushåll att besöka, med antagandet att det finns minst ett snällt barn i varje hem. Jultomten har, på grund av jordens olika tidszoner och rotation, ca 3,5 timme på sig att jobba, om han reser västerut, vilket ju blir mest logiskt. HAN BESÖKER SÅLEDES 967,7 HEM PER SEKUND.
Det betyder alltså att för varje kristet hem med minst ett snällt barn har tomten ca 1/1000 sekund till att parkera släden, springa ut och hoppa ner genom skorstenen, dela ut julklappar, hoa tre gånger, klämma två snapsar, ta sig upp genom skorstenen igen, i släden och iväg till nästa hus.
Under förutsättning att de hem som ska besökas är jämnt fördelade är det i snitt ca 1km mellan varje hus. Tomten färdas sålunda ca 100 miljoner km, toapauser och andra pauser räknas ej. Med andra ord flyger tomtens släde med ungefär 1000km per sekund, eller 3000 gånger ljudets hastighet.
Som jämförelse kan nämnas att den snabbaste farkost som människan hittills skapat, rymdsonden Helios 2, färdas ca 67km per sekund. (En normal frisk ren kan komma upp i en hastighet av ungefär 30km i timmen).
Om vi antar att varje barn får klappar motsvarande 1kg, har släden en last på 500 000 ton, Tomtens vikt ej medräknad. På land kan en normalstark ren dra ungefär 200kg. Även om vi antar att de speciella flygande renarna kan dra en vikt tio gånger denna, kommer inte släden ur fläcken om inte Tomten skaffar fram CA 360 000 DRAGVILLIGA RENAR. Detta kommer att ge släden en samlad vikt på ca 600 000 ton.
600 000 ton, som flyger med 1000 km per sekund skapar enorm friktion. Detta kommer att hetta upp renarna, ungefär som en meteorit som inträder i jordatmosfären. De två ledarrenarna kommer då att absorbera en energi motsvarande 14 300 trilliarder Joule per sekund, eller 14 300 Watt. LEDARRENARNA KOMMER ATT BRINNA UPP OMEDELBART och de bakomvarande renarna kommer att utsättas för en ljudbang och därefter själva brinna upp.
Alla renarna kommer att möta sina anfäder på mindre än 4,26 tusendels sekund, det vill säga när Tomten når sitt femte hus. Detta är dock hypotetiskt, för då släden accelererar från 0 till 1000km per sekund på 1/1000 sekund kommer alla i släden att bli utsatta för en G-kraft 17 500 gånger större än tyngdkraften. En tomte på ca 150kg (vikten uppskattad efter existerande kopior) skulle naglas fast i bakre delen av släden med en vikt av motsvarande ca 3 miljoner kg, vilket ögonblickligen skulle krossa varje ben i hans kropp och förvandla honom till en våt fläck.
Slutsatsen bör bli att om Tomten någonsin levat så är han definitivt död nu.
Brighten my day.
På grund av det oavvisliga allmänintresset slopar vi det vanliga tramset på den här sidan för att ge plats åt följande VIKTIGA INFORMATION ANGÅENDE TOMTENS EXISTENS.
DET FINNS CA 3 MILJARDER BARN PÅ JORDEN. Av dessa tillhör ca 15% eller 450 miljoner Tomtens målgrupp, det vill säga kristna västerlänningar.
Med ett världsgenomsnitt på 3,5 barn per hushåll blir det ca 128 miljoner hushåll att besöka, med antagandet att det finns minst ett snällt barn i varje hem. Jultomten har, på grund av jordens olika tidszoner och rotation, ca 3,5 timme på sig att jobba, om han reser västerut, vilket ju blir mest logiskt. HAN BESÖKER SÅLEDES 967,7 HEM PER SEKUND.
Det betyder alltså att för varje kristet hem med minst ett snällt barn har tomten ca 1/1000 sekund till att parkera släden, springa ut och hoppa ner genom skorstenen, dela ut julklappar, hoa tre gånger, klämma två snapsar, ta sig upp genom skorstenen igen, i släden och iväg till nästa hus.
Under förutsättning att de hem som ska besökas är jämnt fördelade är det i snitt ca 1km mellan varje hus. Tomten färdas sålunda ca 100 miljoner km, toapauser och andra pauser räknas ej. Med andra ord flyger tomtens släde med ungefär 1000km per sekund, eller 3000 gånger ljudets hastighet.
Som jämförelse kan nämnas att den snabbaste farkost som människan hittills skapat, rymdsonden Helios 2, färdas ca 67km per sekund. (En normal frisk ren kan komma upp i en hastighet av ungefär 30km i timmen).
Om vi antar att varje barn får klappar motsvarande 1kg, har släden en last på 500 000 ton, Tomtens vikt ej medräknad. På land kan en normalstark ren dra ungefär 200kg. Även om vi antar att de speciella flygande renarna kan dra en vikt tio gånger denna, kommer inte släden ur fläcken om inte Tomten skaffar fram CA 360 000 DRAGVILLIGA RENAR. Detta kommer att ge släden en samlad vikt på ca 600 000 ton.
600 000 ton, som flyger med 1000 km per sekund skapar enorm friktion. Detta kommer att hetta upp renarna, ungefär som en meteorit som inträder i jordatmosfären. De två ledarrenarna kommer då att absorbera en energi motsvarande 14 300 trilliarder Joule per sekund, eller 14 300 Watt. LEDARRENARNA KOMMER ATT BRINNA UPP OMEDELBART och de bakomvarande renarna kommer att utsättas för en ljudbang och därefter själva brinna upp.
Alla renarna kommer att möta sina anfäder på mindre än 4,26 tusendels sekund, det vill säga när Tomten når sitt femte hus. Detta är dock hypotetiskt, för då släden accelererar från 0 till 1000km per sekund på 1/1000 sekund kommer alla i släden att bli utsatta för en G-kraft 17 500 gånger större än tyngdkraften. En tomte på ca 150kg (vikten uppskattad efter existerande kopior) skulle naglas fast i bakre delen av släden motsvarande en vikt av ca 3 miljoner kg, vilket ögonblickligen skulle krossa varje ben i hans kropp och förvandla honom till en våt fläck.
Slutsatsen bör bli att om Tomten någonsin levat så är han definitivt död nu.
Snöpromenad
Jag spatserade, utrustad till tänderna i skånska vinterskor (läs; raggsockar och gummistövlar, gröna dagen till ära), ut en bit på skånska landsbygden och gjorde mig en snöängel. Jag passerade en brevlåda med en varningstext som löd Varning för hunden och allt jag kunde tänka var - så ofantligt mysigt det hade varit att bli nedbrottad i snön av en stor lurvig best. Sen började det lukta skånsk gris från vad jag antar var en närliggande svinstia, och mina dagdrömmar avbröts hastigt.
Man skämtar inte med vetenskapen.
Är det jordens undergång? frågade Lilla My nyfiket. Allra minst, sa Mymlans dotter. Försök bli snäll om du hinner för nu ska vi nog snart in i himlen allihop. Himlen? upprepade Lilla My. Måste vi in i himlen? Och hur kommer man ut därifrån?
Jag berikar mitt liv.
ANDRA KAPITLET
Om hur man dyker efter frukost.
En första dag i skolan, mycket introduktion, förvisso på engelska, men det var också det enda som lät hjärnan aktivera sig något, det och därpåföljande 45 minuter föreläsning. Därefter har vi tydligen förtjänat en ledig dag. Idag närmare bestämt. Jag tror att Molecular Cell Biology kan bli en trevlig kurs.
Livets krumsprång alltså... Jag längtar hem till Jönköping, lite. Första gången på... ja, evigheter faktiskt. Brukar bli så när jag tillåts tänka för mycket. Men, en ledig vecka i Lund förra veckan - det var otroligt roligt. Ibland blir jag förvånad när jag inser att jag har ett liv trots att jag är teknolog. Sådana stunder är spännande. Kolossala äventyr. Baka hallonkaka och spela tv-spel mitt i natten - det är sånt som gör livet lite extra spännande :)
Lilla My är inte släkt med Muminfamiljen, men bor hos dem. Hon är så liten att hon bra ryms i familjens mjölkkanna. Hon älskar katastrofer och ser till att sånt händer. Hon är gladlynt och aggressiv och totalt respektlös, men aldrig elak. Hon är den modigaste figuren i Mumindalen.
Mårran är stor, grå, kall och skrämmande. Hon är alltid ett hot som kan dyka upp för invånarna i Mumindalen, men hon är en karaktär för ensamheten. Mårran är mycket kall, och allt hon tar på fryser till is, men innerst inne längtar hon efter ljus och värme. Mårran skildrar de mycket ensamma människorna, som inte förmår ta till sig kärleken. Deras uppträdande upplevs istället som skrämmande, vilket gör att de förblir ensamma.
Det var väl det. Så nu vet ni att jag i allra högsta grad lever. Och det snöar i Skåne. Jag har inte gjort en enda snöängel ännu i år. Det är ett tecken. Jag ska gå ut och i allra högsta grad leva vågrätt i snön.
Over and out.
Ständigt på väg.
Varför är jag aldrig nöjd där jag är?!
Jag vet inte mycket om hur vanliga dödliga spenderar sina måndagkvällar, men jag tillbringade min igår med att tvätta mellan 22.00 och 23.30. Spännande upplevelse, speciellt då man återkommer till tvättstugan 00.15 och tvätten som tillbringat den senaste timmen i torkskåp överraskar stort med att fortfarande vara genomblöt. Vi lekte lite i tvättstugan ännu en kvart medan vi optimistiskt väntade på att det skulle torka, jag och min Anna. Det finns ett skyddsrum därnere, dock utan utrustning - känns ju alldeles makalöst användbart. Då vet man det, nästa gång Skåne bjuder på jordbävning. Till slut fick vi vara färdiglekta, ärligt talat finns det inte så många leksaker därnere - dock många kliar-i-fingrarna-reglage och Undercentraler - nu vet vi vart förfrågan skickas när folk ber om under. Tänka sig, bara i detta enda hus fanns hela TVÅ Undercentraler - många i studentghettot som ber till högre makter uppenbarligen - och med all rätt. Men reglagen sparar vi till nästa gång, can't have all the fun in one night, right? Resten av kvällen byggde vi kojor av tvätt i min dusch, i min gästsäng och överallt där det överhuvudtaget var möjligt att hänga byk. Därefter wikipediade vi världens sju underverk, AFB:s torkskåp var inte med på listan.
Imorse var jag nästan uppe med tuppen, för att möta Cornelia på le station och u-u-uuumgås i Lund. Lite stadsvandring, lite chai-te, lite leksaksaffär och en gudomlig massa fina burkar. Dock är tolkningen av hattifnatten inte okej.
Han ser ju blodtörstig ut! Det är han väl inte...mamma??
Arabia har fattat.
Det är jag i mitten. Kort och tjock med tefatsögon - tjoho.
Hattifnattar förekommer nästan uteslutande i grupper (dock alltid i udda tal), vilket är skälet till att de oftast skrivs i plural.
Över Hattifnattarna verkar det vila någon typ av förbannelse. De befinner sig ständigt på resa i sina båtar, blickande hålögt mot fjärran i hopp om att deras mål skall manifestera sig, så att färden äntligen tar slut, något som tyvärr aldrig inträffar. Under färden talar de aldrig med varandra; det är över huvud taget tveksamt om de besitter denna förmåga till kommunikation, eftersom de synes vara telepatiska. De saknar förmodligen också samtalsämnen.
De utgör någon typ av blandning av biologisk organism och elektriska kondensatorer, och laddar upp sig en gång per år under närmast religiösa former, på en obebodd ö, vilken vid denna tid ofta är föremål för blixtnedslag. Under närmaste tiden efteråt är det skadligt, kanske förenat med livsfara, att komma i beröring med en hattifnatt, eftersom de då kan avge oerhört starka strömstötar, vilka under alla förhållanden avgjort leder till brännskador. Hattifnattar föds ur frön som planteras i jorden. Vill man odla Hattifnattar ska man sätta Hattifnattfröna på själva midsommarafton. Hattifnattarna växer upp på några minuter och är elektriska från början.
Under Muminpappans stormande ungdom påstår han sig ha seglat med hattifnattarna, något han gärna påtalar med en respektingivande min, utan att därmed egentligen tala om varför eller för vilket syfte. Det har dock vid flera tillfällen framgått att denna tid med hattifnattarna delvis är roten till en inre oro och rastlöshet, eftersom dessa resor under hans ungdom synes ha präglat honom starkt. Möjligen är det också så att han medvetet vill uppnå att respektive åhörare skall se det mystiska i denna historia hellre än att med full kunskap vara insatt i dess detaljer.
I novellen 'Hattifnattarnas hemlighet' som ingår i novellsamlingen 'Det osynliga barnet' lämnar muminpappan familjen för att resa med hattifnattarna till deras ensliga ö, och tre hattifnattar låter honom resa med dem. Under färden kommer han att likna dem allt mer, och när de anländer till den obebodda ön bugar alla de hundratals hattifnattarna för honom. Under det följande åskvädret inser muminpappan att hattifnattarna endast kan upplevla känslor i samband med åskväder och att det är därför de eftersträvar ovädret så mycket. Han misstänker också att hattifnattarna kan dra till sig åskan genom att samlas så många på ett ställe.
Muminpappans komplicerade förhållande till hattifnattarna har tolkats som en symbol för manlig inre oro, och hans oannonserade resa med dem till deras ensliga ö har tolkats som en livskris.
Jag är en Hattifnatt, thank you very much.
Nu är jag utmattad - och fortfarande frusen. Idag insåg jag nämligen varför man inte ska ha höst/vårskor på vintern. Man fryser om fötterna. Who would've guessed, huh? Jag har dock inte klarlagt syftet bakom vantar ännu, mina erfarenheter hittills pekar bara på att man fryser lika mycket om fingararna oavsett, är det bara en fluga månntro?
Over and out people.
Frihet, kyla och våfflor.
En vecka in på det nya året får tösen från småland äntligen lämna hösten och dess akademiska bördor bakom sig. Det känns fantastiskt. Efter-tenta-lyckan toppades med våffelgräddning två gånger inom loppet av tolv timmar, hur bra kan man ha det?
Om bara några dagar spikas det största äventyret hittills, due this summer, Ecuador - I'm coming for you!
Men först en makalös vår och innan dess en ledig vecka i Lund - staden i vilken man annars aldrig kunnat förlusta sig på frivilliga tidsfördriv av eget tycke och smak.
A-MA-ZING.
That's all I can say. 2010 - hit me with your best shot.
