bronsarmittlattaste

Tillbaka i Skåne igen. Inte överlycklig, men jag lyckades packa upp på rekordtid för att inte gräva ner mig iallafall, alltid något. Sängen lockar, den skit jag har i kroppen som framkallar darrningarna, kramperna och yrseln skrämmer mig lite... Jag hatar att ta hand om mig själv, för det kan jag inte. Jag skiter i det, det är försumbart. Jag gör mig själv olycklig :p. "Underskatta aldrig människans dumhet." Det är lite så jag jobbar. Jag hoppas på en ljus vår som kommer snarast, annars orkar jag inte länge i det här, ursäkta uttrycket men, pisshålet. För tillfället och de kommande veckorna är det musiken som håller mig vid gott mod, att säga vid liv känns lite väl hårddraget, men ibland är det så också.




Lite bilder från jullovet...


Behöver jag säga att jag längtar hem?;)

Over & Out

min tiger♥

hmm. det är jag. det är den ultimata beskrivningen av min existens. jag hade kunnat ta världen med storm. vad hindrar mig? vem är kanske en bättre formulering, och jag vet svaret, jag ÄR svaret. varför är det då så förbannat svårt att ändra på? finns det inte piller mot sånt? för att våga följa sina instinkter och lita på att allt löser sig? det vill jag kunna - det vill jag lära mig. någon borde ju åtminstone ta tag i att ordna självhjälpskurser, kan man tycka.

Igår körde jag fyrhjuling. Jag höll på att mista mitt liv vid ett flertal tillfällen, åtminstone enligt egen uppfattning. Jag hade väl en topphastighet på 42 km/h tror jag, men det kändes fort nog när man hade noll kontroll:). Provade även på bågskytte, lite mer min grej. Fast fyrhjulingarna var roligare när man väl blivit lite varm i kläderna, för det blev man förvånansvärt nog. Inget går upp emot lite dödsföraktande stirra-döden-i-vitögat-action för att lämna fri väg i adrenalin- och endorfinådrorna. Hursomhelst så vann jag bågskyttetävlingen mot resten av familjen och systers pojkvän/sambo, trots att det var "fel på bågen" och "träden attraherade pilar" på något liknande magnetiskt vis och så vidare... Men vinsten tydde bara på att jag, som min motståndare i finalen så mycket riktigt påpekade, borde "skaffa en kompis". Han är nog inte så fel ute faktiskt, haha. Ännu ett exempel på min dödfödda potential. Det är mitt nya favorituttryck, det ska stå på mitt visitkort i framtiden, om jag någonsin får anledning att skaffa mig ett sådant.
Yrkestitel; dödfödd potential. Behöver du mina tjänster? Du når mig på nummer... Tveka inte.

Det har sedan min tidigaste barndom suttit en pil i mitt hjärta. Så länge den sitter där är jag ironisk - dras den ut, så dör jag. Søren Kierkegaard

Jag gillar Søren. Han säger bra saker, och tänker således även bra saker. Eller om det är tvärtom, att det han säger är det han tänkt först? I sådant fall tillhör han kanske den skaran människor som, precis enligt normen, tänker först och talar sedan. Det är en fin egenskap, kan vi då även dra slutsatsen att Søren var en fin människa kanske? Det låter jag vara en rent retorisk fråga. Ibland behöver man andra för att beskriva saker, låna deras redan uttänkta, uttalade uttryck. Det man vill ha sagt har oftast redan sagts, och ibland, eller i mitt fall kanske oftast, mycket bättre. All återvinning är bra återvinning. Ord är på ett sätt begränsande, det finns ju inte hur många som helst - once again är återvinning den rätta lösningen, och då blir det oundvikligen snarlikt vad någon annan någon gång redan sagt. Det är svårt att vara unik såhär sent i utvecklingen, rent verbalt åtminstone. Fjortisarna kanske inte är så fel ute i att skaffa ett helt eget simplifierat och våldtaget språkfel till språk. Deras "ord" och "meningar", (och nu vill jag inte på något sätt med detta val av uttryck skapa en klyfta i form av uppdelningen i ett "vi och de"-samhälle, inte alls. Alla ska med, eller hur?) trots det faktum att de saknar all logik och alla regler, ren anarki i språkvärlden, kommer ju åtminstone vara unika. Ingen har någonsin våldfört sig på ett språk på detta sätt tidigare. Mission accomplished? En människa kan ju inte beskriva en känsla på så många olika sätt, antar att det är den begränsande mänskliga faktorn, eller fantasin och ordförrådet, associationsförmågan... You name it.

Det gäller att finna en sanning, som är sanning för mig, att finna den idé för vilken jag vill leva och dö. Søren Kierkegaard

Han var en riktig muntergök, Søren. Nästan lika optimistisk som jag. Min optimism är dock så out of proportion att den är svår att mäta sig med, en dag ska jag försöka korrigera den till en normal nivå så att interaktionen med vanliga dödliga blir smidigare. En annan dag.

Nog med svammel för ikväll. Snart måste hobbytänkaren här återvända till universitetsstaden, till akademiker som tänker innan de talar, som gör allt enligt regelboken. Allt utom följer naturlagarna och håller jordskalv borta. Hur tusan ska man acklimatisera sig för att passa in där?! Ett litet quest för mig, energikrävande. Innebär oftast att man måste vara social, vilket jag egentligen inte har några som helst problem med, enligt mig själv. Men ska man umgås med andra än sig själv så har de givetvis en annan uppfattning, för till skillnad från folk jag vill vara social med så tänker de inte med min hjärna. De tänker själva, annorlunda. Det fungerar ibland. Ibland lyckas jag inte iallafall, oavsett vems hjärna folk tänker med. Det är en hel vetenskap det där, det också. Jag har så mycket kvar att lära, och då kan det ibland kännas lite meningslöst att fokusera min knapphändiga hjärnkapacitet på saker som jag vet övergår mitt förstånd, såsom matematik och liknande påhittade galenskaper. Jag borde starta en egen dödfödd yrkeskår, med potential i samma skick. Jag tror jag hittat något jag faktiskt skulle kunna vara bra på. Äntligen. :)

Over and out.

Jag är på nästan skrämmande bra humör idag, för att vara jag. Jag ger äran helt och hållet åt dagens hurttrevliga start (tack Ellie) och i övrigt vet jag knappt vad som flugit i mig:). Efter ännu en nära-döden-upplevelse i form av avåkning från vägen och i samband med detta plöjning av reflexstolpe (som jag var helt övertygad skulle klyva bilen mitt itu, eller allra minst krossa vindrutan och döda mig), och nej det var INTE jag som körde, kan man kanske få någon sorts euforisk period, vad vet jag. Avsaknaden av denna känsla efter den förra nära-döden-upplevelsen (jordskalvet som ni kanske minns...?) dämpades i sådant fall förmodligen av tentaångest, som ju som vi alla vet alltid väger tyngst och kväver alla, oavsett hur starka, känslor av livsglädje. Eller glädje över huvudtaget. Jag börjar nästan oroa mig lite för att jag drar till mig dödsfaror, det är en lite skrämmande utveckling, och som min kära Lisa sa, nästa gång blir tredje gången gillt... Det gäller att hålla sig i kragen nu...:p Jag ska definitivt skumma igenom överlevnadshandboken en gång till...

Gott nytt år, nu såhär en vecka i efterhand :)

En vecka i bil, med utsikt över skog och glittersnö, hav, blåst och minusgrader så det står härliga till.
Det var fint, men jag är alltid glad att komma hem, haha, jag kommer alltid vara hemtam här i Jönköping. Två veckor kvar tills jag måste dra mig söderut igen, till jordbävningar och Gud vet vilka andra katastrofer som kommer drabba mig, huvaligen. Jag upptäckte till min stora glädje att jag fortfarande kan läsa utan att somna - jag trodde jag var för evigt dömd att aldrig kunna koppla av med en bok utan att somna igen. Men nu när jag under två veckor sovit alldeles för mycket tycks jag ha kurerat min under hösten kroniska sömnbrist. Det är ju ingen nackdel att jag hittat böcker som är omöjliga att lägga ifrån sig heller - det var ett tag sedan jag hade tid att leta.

Längtan till Någon Annanstans är påtaglig, en vecka i södern hade inte varit fel! Men annars känns det som om det börjar klarna lite, fast allt känns ju så mycket lättare när man sitter så långt ifrån det, så lätt att bygga luftslott härifrån. Men jag vägrar ta den enkla vägen ut bara för att det är just det, enkelt - inte den här gången! Sen vilket beslut som leder till den enkla vägen ut, det har jag inte listat ut ännu.

Hursomhaver - jag stortrivs hemma och skjuter upp beslutet och tankarna, igen och igen och igen...

Kuin tiedän nyt että muutkin lukee niin voisin ehkä kirjoittaa teillekin jonkinmoinen ilmoitus, mutta ei se tästä hyvä tulee, jottas tiedätte. Jos on kellekään toivomuksia että kirjoitan myöskin vähän suomeksi, tai mielummin englanniksi, niin kertokaa vaan :)

Over and out.