bronsarmittlattaste

Jag är på nästan skrämmande bra humör idag, för att vara jag. Jag ger äran helt och hållet åt dagens hurttrevliga start (tack Ellie) och i övrigt vet jag knappt vad som flugit i mig:). Efter ännu en nära-döden-upplevelse i form av avåkning från vägen och i samband med detta plöjning av reflexstolpe (som jag var helt övertygad skulle klyva bilen mitt itu, eller allra minst krossa vindrutan och döda mig), och nej det var INTE jag som körde, kan man kanske få någon sorts euforisk period, vad vet jag. Avsaknaden av denna känsla efter den förra nära-döden-upplevelsen (jordskalvet som ni kanske minns...?) dämpades i sådant fall förmodligen av tentaångest, som ju som vi alla vet alltid väger tyngst och kväver alla, oavsett hur starka, känslor av livsglädje. Eller glädje över huvudtaget. Jag börjar nästan oroa mig lite för att jag drar till mig dödsfaror, det är en lite skrämmande utveckling, och som min kära Lisa sa, nästa gång blir tredje gången gillt... Det gäller att hålla sig i kragen nu...:p Jag ska definitivt skumma igenom överlevnadshandboken en gång till...