bronsarmittlattaste

Lomma

Efter en galet sömnlös vecka tog jag steget till maxdos sömnpiller igår (naturläkemedel, don't worry) - och ha! Ett noll till mig. Det tog bara en timme att somna, så inatt har jag sovit gott och väl fem timmar. Happy days.
Idag har jag stött på intressanta problem i skolan. När man får i uppgift att beräkna hur långt en curlingsten glider efter en stöt och kommer fram till att 1249m känns som en bra siffra... då börjar man fundera på hur man EGENTLIGEN borde dimensionera curlingbanor här i världen. Kontentan av den här eftermiddagen var många hysteriska fnitteranfall, och det är inte ens mitt första tecken på sinnessjukdom - jag pratar med mig själv också.
Dessutom är det nu endast tre ynka veckor tills jag får vara hemma en stund igen. Innan dess har LTH intentionen att driva mig till vanvett, stressa mig sönder och samman. Men det finns ljuspunkter, vilket jag återupptäckte i veckan, och igår. Att baka mjuk pepparkaka och ta en promenad i regnet med en bästa vän, att skratta från hjärtat och inte för att man är hysteriskt stressad och inte förstår. Undrar om man lever längre av båda sorters skratt.

Usch vad jag är insnöad på skolan och plugg, men det händer inte så mycket annat just nu tyvärr :) Man tager vad man haver, tyckte det kändes som att det var dags för en update iallafall :)
Om en knapp vecka är jag 93% skyddad mot svin. Influensasorten åtminstone. The other kind I can handle.
Det är alltså fredag kväll, klockan är strax efter tio, jag "pluggar" och resten av min korridor verkar ha gått och lagt sig - vad är det här?!?!



Nästa sommar blir det äventyr i Ecuador istället för chill på bryggan i Norden. Gud vad jag längtar!
Who's with me?!

Over and out.

Technische Universität Berlins innergård. Under mina fötter.



Jag orkar inte mer. Jag orkar, orkar, orkar verkligen inte mer. Jag hatar LTH och allt vad det står för.
Ge mig en verklighet jag kan hantera, där jag orkar existera. Jag klarar inte av att vara såhär jävla värdelös.

Life sucks and then you die.

Kort rapport. Berlin var wunderbar som alltid, tekniska universitetet lockar faktiskt en del...
I helgen blev det plugg och utgång med Anna och lantmäteriteknologer, till Lunds köttmarknad, alltså inte vanliga källarnationer denna gång. Det var... lite sjukt faktiskt. Självförtroendeknäcken var total.
Idag var det övning inför Sångarstriden, ett trevligt avbrott i min konstiga humörsvacka :).
Veckan som gått har i övrigt inneburit starten av två nya kurser, som tråkigt nog får tentaveckan att se ut som ett vilohem, av typen aromatisk massage, ansiktsmask och gurkskivor, ja ni fattar. Teknisk mekanik är officiellt det största plågoriset någonsin, vilket får mig att tycka att organisk kemi ju är helt fanatiskt, fantastiskt kul. Första lill-tentan a.k.a duggan är redan imorgon, det handlar om säkerhet i labsalen för att vi ska få göra kommande laborationer. Men luften har fullständigt gått ur mig. Någonting hände i helgen, jag fick en totalknäck. Vet inte om det berodde på köttmarknaden på krogen, eller den obehagliga drömmen jag hade, en sån där man vaknar upp efter och måste försäkra sig om att det aldrig skulle kunna hända i verkligheten, att man fortfarande är så pass sane och välmöblerad i hjärnan att någonting skulle hindra en. Det är hemskt att få en sådan käftsmäll av sitt undermedvetna.
Välkommen igen, Verkligheten, än en gång förklädd som en käftsmäll.

Kind of like it's saying "Quit it! You'll put yourself in the madhouse!". Fast, på riktigt.
 
Jag känner mig lite som en skrynklig ballong, uttöjd (det ska Gudarna veta... gosh... och usch) och tom. Menlös.

Dödfödd potential.

Jag ska ta tag i det imorgon.



Den primitiva självbevarelsedriften bör mana till stor försiktighet.

over & out.