bronsarmittlattaste

Mor anlände i torsdagskväll och förgyllde därifrån och framåt min helg från början till slut. Det blev en produktiv helg dessutom, tvätten är fixad och mobilen inlämnad för reparation - hatar dock substitutet. Jag har skytt den som en spetälsk hela helgen, men nu måste jag väl bära det fula åbäket med mig. Och inget mer uppvaknande till Lady Gagas "Pokerface" för mig på tio dagar. Nu är det dock bara nio kvar - och jäklar vad det blir liv i luckan om det tar längre tid än så!

Nu, lämnad åt mitt öde fram till nästa fredag den 13:e, nämligen den i mars för den ouppmärksamme som inte själv dechiffrerade uttalandet, Gregers namnsdag för övrigt, sitter jag alltså här som den typiske åttiotalisten. Generationen som växte upp på dagis och fick slåss för personlig uppmärsamhet och som således nu alla skaffat egna bloggar i ett desperat försök att göra ett avtryck, betyda något, vara någon speciell som man minns, som man lägger märke till. Livrädda för att försvinna som en i mängden. Kanske, kanske inte. Jag tar åtminstone mitt ansvar som åttiotalist, och lever upp till stereotypen. Duktig och strävsam, självständig egoist i ständig jakt på existensbekräftelse. En åttiotalist som aldrig blir vuxen, förutom sett till internetbaserade tester som delar ut vuxenpoäng för kaffedrickande och ICA-kort, det finns ingen riktig, erkänd, accepterad vuxengräns för oss, uppenbarligen.
Men det går ju helt i enlighet med min livsfilosofi; man ska vara barn så länge man kan.

Varför skulle det vara så illa?

Är det för att jag är åttiotalist som jag anammat denna livsfilosofi, eller har jag bara upptäckt att den nu råkar stämma väldigt bra in på stereotypen?

Det är lite av ett moment 22 det där, ett hönan-ägget-problem. Men inget att ödsla tid på.

Tolfte mars är det fysiktenta, vilket är ungefär ekvivalent med Ragnarök i min bok, men vad tusan - värre har man väl varit med om?

"Först kommer fimbulvintern i tre år, och därefter krig. Tre tuppar gal - en hos asarna (Gullinkambe), en hos jättarna (Fjalar, en eldröd tupp) och en hos Hel (den sotsvarte). Det blir översvämning och skeppet Nagelfar kommer loss. Heimdall blåser i Gjallarhornet. Fenrisulven, Midgårdsormen, jättarna, eldjättarna och Loke samlas för att kämpa mot asagudarna. Kampen står på Vigrids tusenmilaslätt. Bergen rämnar och haven störtar in över land, men Yggdrasil består. Då Surt satt världen i brand sjunker den till havets botten. Men Nidavallen finns kvar, och där samlas de överlevande:

Osådda skola / åkrar växa, / allt ont sig bättra; / Balder skall komma. [...]

En sal ses fagrare / än solen stånda, / täckt med guld, / på Gimle.

Men i valans sista vers tar hon dock hoppet ifrån oss att ondskan genom Ragnarök helt har förjagats från världen:

Då kommer dunklets / drake flygande, / en blank orm, nedifrån, / från Nidafjällen. / I fjädrarne bär, / och flyger över slätten, / Nidhögg lik. / Nu skall hon sjunka.

I Ragnarök slukar Fenrisulven Oden, men Vidar hämnas sin fader genom att bända isär ulvens käkar. Tor dräper Midgårdsormen, men han hinner inte ta mer än nio fjät innan han faller död till marken, dödad av ormens giftiga etter. Heimdall och Loke spetsar varandra med sina spjut. Varghunden Garm äter upp Tyr, men blir spetsad inifrån av Tyrs svärd. Tors son Magne dödar draken Nidhögg. Frej driver sitt hjorthorn genom jätten Surts öga, men blir kluven av Surts eldsvärd.

När Ragnarök sedan är över, går två människor, Liv och Livtrasir, som har överlevt, iland och påbörjar det nya livet i det nya Midgård eller Gimle, den värld som skapas efter Ragnarök. Detta påminner knappast om Eva och Adam, som hör hemma i skapelseberättelsen liksom Embla och Ask. De överlevande gudarna är bland annat Tors söner Mode och Magne samt Odens söner Vidar, Balder och Höder, och de flesta av asynjorna. En ny era stundar, och den skall ledas av Balder."

Looks like I'm going to Liseberg in mid March.

Min framtid kommer alltså ledas av ingen mindre än Nordens största bergochdalbana i trä. Känns omåttligt betryggande.

All clear? Tänkte väl det.

I existensbekräftande syfte var iallafall denna helgen en livgivare - fler kravlösa spontankramar åt folket! Eller åt mig om inte annat, egoistisk åttiotalist som jag nu är, med solidaritet enbart för min egen livsstil.

Over and out