bronsarmittlattaste

I helgen var det dags för Nollegasque, dagen då våra W-nollor äntligen blivit ettor och nollningen blivit till ända. Inte en bokstavlig ända, utan en bildlig sådan, naturligtvis. Det blev en lång kväll, fram till tidig morgon, men roligt var det :).

Rågmjölsgröt är tamigtusan det bästa en lite höstruggig kväll som denna - förlåt mamma för att jag inte uppskattade annat än smörklicken i mitten som barn. Fast å andra sidan är det väl fortfarande den som ger det hela en lite gyllene touche ;). Ja, och igår kom min lilla ängel Lejla och trimmade min skalp. För det ska Gudarna veta, för en av dem sa det till mig nämligen, att mitt hår - långt som det ju var, var dött. Ja, och har Gud sagt det så är det ju så. För långt hår kan ju inte leva liksom. Sant som det var sagt så är det ju egentligen rent mumifierat, jag balsamerade det ju senast i förrgår - så jo, nog stämmer det alltid. Men nu - Göte i din lilla låda vad med liv det är i huvudet på mig. Ohja, fast det märks tydligen inte ens. Fast jag har börjat höra små vaga röster igen, det är mina nya levande strån som talar till mig, I'm sure. Det är iallafall my story om jag gör något olagligt framgent.

Grubblaren i mig väcks återigen till liv... Jag menar, jag är inte den som väjer undan då ett gyllene tillfälle att runda ett fristående hörn uppenbarar sig.

Det finns idéer och intryck. Intryck är de starka, passionerna vi möter i livet - det som tänder en gnista hos oss, det som ger oss det där vi brinner för. Idéer däremot är vaga föreställningar om omvärlden, baserade på vad vi i enlighet med tidigare erfarenheter förväntar oss av vår värld, så som vi uppfattar den. Hjärnan är ett otroligt mäktigt redskap, med den besitter vi makten att förändra allt. Hela vår värld. Min värld är precis vad jag förväntar mig att den ska vara - om jag bara genom tankens kraft förändrar mina förväntningar kan jag i samma ögonblick förändra ALLT. Det blir en självuppfyllande profetia, allt som sker gör så i enlighet med mina förväntningar och ger mig således vatten på min kvarn. Så lätt det är ändå, att göra livet till vad jag kallar Pangloss. Den Bästa Av Världar. Ni som precis som jag tvingades läsa Candide i gymnasiet förstår kanske vad jag menar. Ni som inte läst den, vill ni veta vad jag svamlar om - läs den. Vi lever i den bästa av världar - om vi förväntar oss det. Om vi väljer det. Så, varför inte?

Do it.

Nu ska jag vara modig.

Over & out.