bronsarmittlattaste

Tillbaka fran djungeln och indianstammen nu och jag är helt förälskad! Jag älskar bröderna och resten av familjen som tog hand om oss där, önskar jag kunde stanna för en längre tid. Om bara det funnits en ordentlig dusch och toalett...
Jag har hoppat fran en bro, fatta det, EN BRO! Jag är höjdrädd! Hyperventilera, nästan svimma och sen bara ja... Jag är sa stolt över mig själv! Igar var vi pa sista djungelvandringen till deras sacred vattenfall, och jag HOPPADE! Jag är rädd för att drunkna, och för höjder - jag har aldrig ens hoppat fran hopptorn i badhus hemma, men jag hoppade fran en klippa pa typ 4-5m! Sen att jag gjorde världens magplask fast med ja, ska vi säga "my rare behind" sa att jag idag har blamärken över hela baksida lar och rumpa ma väl vara hänt... Det var en del grunt sa hade jag hoppat "ljushopp" hade jag väl brutit foten med min tur. Shit vad jag star i skuld till djungel-Hugo, I love him för att han fick mig att vaga. Det var lite ledsamt att säga hejda till alla imorse klockan fyra pa morgonen i deras rökfyllda keramikhydda med djungelte som skulle ge energi och god tur... My God, det är det där mötet som kommer göra hela den här resan SA värd. Innan vi fick ga hela vägen till vattenfallet var vi tvungna att inhalera "tabacco", för att ge tur i livet och goda drömmar, nagot vi ocksa gjorde i mandags da vi kom, för att inte ta med oss otur till deras familj och hus och hem i princip. Nu undrar ni givetvis vad tabacco är och det ska jag tala om. Det gar i korthet ut pa att en av de underbara Mowgli-bröderna letar upp ett random träd (det är inte random förvisso, de har speciella träd för speciella tillfällen), skär av lite av barken, tar lite "trädkött", blandar det med vatten pa ett stort löv sa man far en slags saft. Denna saft hälls det sedan upp en riklig mängd av i din hand, och denna härliga saft ska du dra in genom, ja vada? Näsan. I mandags var tabaccon brun och luktade piptobak. Som anti-nikotinist var jag väääldigt skeptisk ska jag säga. Men vad gör man inte. Igar... Herregud. Den där tabaccon var ljusgrön och brände som hin hale i näsan. Jag grät i säkert tio minuter efter det. Shit manhattan. Att halla för näsan när man hoppade fran klippan sen var ju närapa onödigt.
Pa kvällen fick vi en uppvisning i traditionell dans, vi fick även prova själva vilket sag minsta sagt lustigt ut... OCH. När Heidi skulle ga pa dass lite ensam i mörkret möts hon pa vägen ut av en den ingifta brodern som "chicar"-nanting. Hejhej, säger jag och gar runt knuten pa dasshyddan för att tvätta händerna, när jag kommer tillbaka är han fortfarande kvar och först da hör jag vad han säger. "Mirar, chica!". Och mot mig slingrar en cirka 40cm lang orm, svart, vit och orange - bredrandig. Hehehehe. Sa fick hon da ocksa möta sin tredje stora rädsla pa en och samma dag. Ormen var mellan mig och honom, och pa väg mot mig, da tyckte jag att det var sadär kul längre, även om jag inte var sa rädd, för han verkade ha läget under kontroll sa jag tänkte att det här är väl en vanlig amazonsnok... Ormen svängde lyckligtvis av, och han efter för att hugga tag i svansen innan den kom undan, och sen klubbade han den lite. Först da insag jag att den där ormen nog inte var helt ofarlig. Vilket den inte heller var. Tack gode Gud att det hände sista och inte första kvällen, annars hade jag kissat pa mig flera ganger om. Tack ännu mer för att han var där! Annars vet jag inte vad som hade hänt. Vi fick ocksa smaka den traditionella drycken fran djungeln, eller fran deras festligare tillställningar. Chicha. Vad är da det tänker ni. Det är, ska jag tala om, yuca - som tuggats och spottats ut, blandat med vatten, som fatt JÄSA. Jag höll pa att kräkas. Det smakade spya, pa riktigt. Men ja, man far ju inte vara oartig sa tre sma skalar tvingade vi i oss, en fran varje kvinna som serverade. Men när de sen gjorde sig redo för en andra runda vände sig magen ut och in, inte bara pa mig. Nej tack. Vänligt, men bestämt. Gudars, det finns sa mycket mer att säga om allt som hänt den här veckan, men jag har det mesta pa papper, hoppas jag - det jag inte har gar inte att fa ner i ord utan finns sparat som fantastiska minnen, upplevelser och erfarenheter.

Jag har inget USB med mig (stor miss), sa jag har inte kunnat föra över nagra bilder till varken dator eller blogg eller resdagbok, därför inte sa kul att skriva där kanske. Hoppas bara att inget händer med min kamera innan jag kommer hem.

Nu är vi i Tena, ny djungelstad. Vi bor i en djungellodge med Herr-Nilsson-apor vilda överallt :) Än sa länge har vi inte hunnit mycket annat än att ta den första ordentliga duschen pa en vecka (ja, pa riktigt, i Chinimp Tuna duschade vi under ett litet vattenfall mitt i floden, med djungeltval i haret) och lämna in all tvätt pa en lavanderia här i stan. Till en sex-sjuarig pojke. Jag undrar just vad han vet om tvättrad.

Nu nöjer jag mig nog med internet för idag.

Hoppas ni alla har det kanon!

Over and out!