bronsarmittlattaste

 

Alltså jag vet inte om det är en förbannelse eller en välsignelse att ständigt bli misstagen för att vara i storleksordningen två tredjedelar så gammal som man egentligen är. Särskilt utomlands är det intressant, det där med gissningsleken. I USA i somras blev jag nästan utslängd från ett casino i Las Vegas för att jag TITTADE PÅ ett spel. Men det var ju lugnt, han trodde ju bara att jag var under 21, vilket är lätt hänt, antar jag. Men 16-17 är en ganska frekvent förekommande gissning. Smickrande? Alltså jag vet fan inte. Och så kontrar de sen med "Ja, men du kommer ha igen det sen när du är äldre!". Har aldrig hört rynkor bry sig om hur gammal man såg ut när man egentligen var äldre. Faktiskt tror jag rynkor skiter blankt i att jag ser ut som 16 nu. Det är ju inte så att de har bestämt sig för att "dröja lite" hos just den här damen, processen kommer bara gå fortare när det väl sätter igång. DEN klassåterträffen.

 

Nu har jag iallafall slagit något slags nytt rekord, en kille som såg ut att vara i elvaårsåldern trodde vi var lika gamla. Det bästa är att mina föräldrar blir sådär barnsligt förtjusta, som att jag faktiskt är 16 och kär. Och så blir de ändå aldrig en svärson rikare. DEN besvikelsen.

En kväll nu under semestern spelade vi dart med ett gäng irländare, jag kan tänka mig att de var ett par år äldre än jag, (givetvis inte i deras ögon, jag var ju bara barnet...). Efter ett par timmar kom vi till gissningsleken när en av dem menar att min pojkvän måste ju sakna mig ohyggligt hemma nu (kul skämt om man är 16), varefter han frågar hur gamla jag och min bror är. Han, som är tre år yngre, är i gissningsleken utan undantag alltid äldre än vad jag är. (En klen tröst i sammanhanget är iallafall att knappt två år äldre syrran oftast gissas vara yngre än jag, alltid något.)

"24."

Mannen vänder sig till pappa och utbrister:

"24?! What the hell are you feeding your kids in Sweden?!"

"Snow."