Rekognosering: Skåne
Dagens projekt före upp-gasquening var "Rekognosering: Skåne". Jag tänkte ta mig norröver Delphi för att så att säga - vidga mina vyer. Skånes platta landskap torde ju vara perfekt lämpat för just detta ändamål. Så bar det av, jag dokumenterade dessa mina första stapplande steg i främmande landskap för att ge er en liten inblick i mitt äventyr. Värmen var överraskande! Kändes som om linne hade varit fullt tillräckligt, men istället var man påbylsad med tjock stickad tröja och vindtät, fleecefodrad jacka - huvaligen. Hursomhaver; håll till godo.
Och nu; mor och far, innan ni blir helt förälskade och drar paralleller till allas vårt beloved Suomi vill jag att ni tar en titt på de två sista dokumentationerna.
Här vill man inte bo!
Så; skönt att ha fått det sagt.
Ikväll är det Nollegasque; vilket innebär att vi officiellt blir ettor och måste klara oss utan Phös i fortsättningen, så detta är mina sista timmar som eko-nolla. Blir lite tomt utan Phös måste jag säga - även om jag personligen inte haft någon direkt nära kontakt med dem. Har man köpt en teknologmössa (studentmössa med tofs) till Gasquen ska man enligt tradition, som jag har förstått det, dricka punsch ur den - tur att man inte har det :p.
Igår var tanken att vi skulle ha farit iväg på exkursion till restored wetlands, men swebus glömde tydligen bort oss så vi fick köra en improviserad lektion. Vi fick i princip berättat för oss vad vi skulle ha tittat på och hur landskapet såg ut och varför man gjort så. Lite svårt att måla upp landskapsbilden i huvudet, men vi fick ju sluta desto tidigare. För första gången hade man verkligen klätt sig ordentligt för exkursion, med underställ, kläder och vindtäta regnkläder och stövlar - OCH SÅ FÅR MAN INTE ÅKA OCH VISA HUR MAN "INTE-FRYSER" FÖR EN GÅNGS SKULL! Jag är bara lite besviken - no worries.
Nu är det upp-gasquening (och nej, jag kommer aldrig tröttna på den ordvitsen) som står på schemat. Taggad till 1000 för hemkomst på torsdag!! För la familia (och alla andra intresserade förstås) kan jag rekommendera Annas blogg, stenvalls.blogg.se, för mer estetiskt designade hån och hyllningar till livet vi smålänningar tvingas leva här i Skåne.
Over and out.
Nya möbler, sconesafton och Nollelördag - utan inbördes ordning!
Bortse från vad som står... Alternativt; dubbla V:et...
Nollelördag i Lundagård - hur kul som helst. Hinderbana (mitt nolleuppdrag), lådbilsrace, ballongistapult (skapa en konstruktion för att kasta vattenballonger på Phöset...) gick av stapeln mellan alla civilingenjörssektioner. Riktigt skoj! Efter tre var det snabbt hem, ombyte och fix inför KW-sittningen på kvällen...
KW innebär alltså kemi- och ekosystemtekniksektionen...där fick man känna på funderingen om man egentligen skulle ha varit gul i färgen för att ge uttryck för sin bakgrund - och glädja sin livsmentor Pelle! Detta är sannerligen funderingarnas tid... på alla plan. Men bordskavaljererna var hur trevliga som helst - även om en annan aldrig riktigt lyckades pricka in skålarna - det tar vi igen en annan gång! Eftersläppet på I- och M-sektionens gasque var också riktigt kul - kom hem runt halv fyra.
Ikväll vankades det sconesafton med min söta Anna - mysigt värre..och gott också - blir det bättre?
Idag då jag kom hemrusande fann jag till min stora glädje ett stort paket utkikande ur min brevlåda - jag som bestämt att jag inte ska kolla min brevlåda mer än måndagar och fredagar för att slippa bli deprimerad över att aldrig få ens reklam eftersom alla AF:s brevlådor är försedda med en skrikande röd "INGEN REKLAM"-klisterlapp. Igår struntade jag helt i att kolla för att istället spara all obefintlig post till den lyckliga fredagen. Men så idag när jag bara av en händelse kikade över trappräcket på väg uppför - och såg ett stort gult paket kika ut hann jag tänka "Lyckos folk som får PAKET!" Sedan insåg jag på en tiondels sekund att - det är ju MIN brevlåda! Varpå jag genast tömde den och sprang upp till mig. Hoppas att ni njuter av min noggranna redogörelse för denna otroligt upplyftande händelse - det är viktigt för mig att förmedla detta!
Kokböcker och ouverallmärken - me love.
Pappa: Har en fråga. Är det okej att sätta axelmärkena någon annanstans eller är det att på något sätt skända något heligt? Tänkte att på axlarna syns de ju så sällan eftersom man knyter den runt midjan allt som oftast...
För övrigt hade jag fått ett annat brev; från Af, där det stod att jag ska få nya möbler till mitt rum! En 105cm bred säng, nytt skrivbord, skrivbordsstol och taklampa, hurts med tre lådor och en bokhylla.
Så min fråga riktad mot Jönköping lyder som följer;
Ska min säng tillbaka hem? Vore mys att slippa ha en säng stående bakom dörren, plus att 105 och 120 inte skiljer så farligt mycket att jag inte överlever.
De tre sista bilderna är från Regattan i söndags - då man inte var alltför pigg skall tilläggas... Det går i princip ut på att alla bygger en båt som ska sjösättas i ett sjöslag mot två eller tre andra sektioner på "sjön" Sjön på universitetsområdet. Vad det egentligen är är en äcklig sumpgöl som luktar ruttna ägg - och där går folk i med sina båtar med full avsikt att bli blöta i dyn. Äckelpäckel - men ganska roligt att titta på. Ingen vet egentligen reglerna, mer än att man slänger i sin båt med besättning och slår sönder så mycket som möjligt av de andras båtar under en given tid - sedan måste alla hjälpa till att städa, det får man också mycket poäng för. Vi vann inte. Eko har vunnit de senaste två åren så vi gjorde dem väl kanske lite besvikna nu kanske...
Till helgen väntar Nollegasquen då vi officiellt blir ettor... Intressant. Och förmodligen grymt kul.
Inga personliga meddelanden idag - ni får klara er ändå!
Over and out.
And the World Spins Madly On
Allt händer så otroligt fort nu, jag hinner inte med!
Okej, here's the deal: Heidi längtar hem. Och hem kommer aldrig vara definierat till rummet på Delphi, inte enligt något axiom eller någon sats eller något löjligt lemma heller - Jönköping är ALLTID hemma. No matter what. Ibland är det okej här, ibland är det tillochmed bra - men hemma kommer alltid vara bäst.
Just idag och nu funderar jag på om civilingenjörsyrket är för mig egentligen - hur kul skulle det inte vara att vara lågstadielärare till exempel? Egentligen liksom... Okej, jag är inte överförtjust i barn, jag vet, men att lära ut är ju hur kul som helst. På någon högre nivå än lågstadiet skull jag nog inte klara av det dock...
Om någon för övrigt saknar mig så får densamma väldigt gärna beställa en tågbiljett den 26:e cirka 13.00 Lund-Jönköping åt mig. :)
Igår var det korridormöte, alla verkar supertrevliga och snälla så det ska nog fungera. Jag har inte städvecka förrän om sex veckor heller så jag får ju softa fram till dess... :)
Imorgon väntar Echoforce Recharge på kvällen om man orkar, mys med Phöset, overall-pimpning och annat utlovas... På lördag är det Nollelördag med tävlingar och Nolleuppdragsutföranden. På kvällen blir det KW-sittning (alltså en sittning med Kemi- och Ekosystemsektionen (W [Uuueee] -sektionen)), har inte bestämt om jag ska gå än, isåfall måste jag köpa biljett imorgon, så har ni något för mig att sätta upp på plussidan på min lista så kan ni ju höra av er. På minuslistan står mindre tid till att ta igen allt jag ligger efter med... Och eventuellt även min förkylning om mina förkylningsdekokter inte lyckats knäcka den vid det laget.
Mamma: Maten är mumma...so far har jag inte lagat mat en enda gång...jag lever på dina matlådor fram till helgen åtminstone :)
Sara: Minns inte vad det var för sms jag missat att svara på, men Mumin vore toppen! När kommer du? Har ingen egen tv dock, så en super komputter kan vara bra...
Niclas: MAIL! Spelar ingen roll vad du skriver, bara något. :)
Papps: Kollegieblock vore grejt :p Hur går det med Boxen? Fått med mamma på det??
Saknar er allihopa - don't be strangers. :)
Over and out.
Ost&Vinsittning och Flyttdag 1
Phöset, som för övrigt blev civila för en stund - inte helt utan att man kände sig lite rotlös, dukade bord och klasskamrater, Nollegeneralen - allas vårt överhuvud.
I tisdagskväll var det Ost&Vinsittning och jag som i nio fall av tio inte dricker vin och inte är överförtjust i ost hade bestämt mig för att gå. Detta var alltså fallet Tio. Dagen efter var det besök i korridorrummet som gällde, för att ta gardinmått och fixa lite inför denna helg då allt ska ske. Hälften eller mer tycks mig ändå ha blivit gjort under dagen och det gick ändå förvånansvärt fort och smärtfritt trots fem ynka timmars sömn natten före. Det börjar bli riktigt mysigt där nu... bara toaletten som är störande liten och osmidig. Resten ska jag nog lära mig leva med, även om jag måste bo helt utan någon bästa vän nu, men det kommer bli bra.
Utsikten är iallafall okej från högsta våningen! Underbart med en mor som kommer med massor av matlådor som fyller upp ens fryslåda på två röda sekunder också <3... I fredags inhandlade jag även min turkosa "ouverall" [frivillgt grötigt och förkastligt skånskt uttal] som nu ska prydas med märken och färger och iklädas inför terrormålning på måndag morgon klockan 06.30 med dubbel akademisk kvart. En japansk utbytesstudent fick sig en turistsnapshot av hela utspökningen i min två storlekar för stora ouverall - människorna slutar nog aldrig vara turister...
Nu är man kanske norrlänning ett tag härnere i söder då...
Efter en dags flytt med mor och far avslutade vi tillsammans med min underbara Anna på en kinesisk restaurang. En perfekt dag, trots tre timmar på IKEA med galet mycket folk en lördageftermiddag i september... Imorgon väntar the final touch och storhandling. På kvällen blir det invigningsfika med min "hyresvärd" (läs: Anna) sedan två veckor - ska bli perfekt!
Good night, sleep tight, don't let the bedbugs bite.
Phaddermiddag & Paddling i den skånska Ödemarken
Phaddermiddag. Phöset sjöng lite fina sånger för oss. Bild 3; HuvudPhadder Daniel, klasskompis Kiste och annan Phadder Niklas. Bild 4; klasskompisar jag inte kan namnet på än...
Dagen efter Phaddermiddagen, det vill säga lördag, var det så dags att stiga upp i ottan för att ge sig av ut i Ödemarken för paddling med Eko-gänget. Själv hade jag ju gjort en överenskommelse med en viss styrman, men se det fick man inte välja själv! Fint var det iallafall när vi kom fram - vi åkte ju familjebil tillsammans med tre Phaddrar istället för megabuss med övriga klassen - så då kom vi fram lite tidigare och fick titta på utsikten :).
Efter cirka tre timmars paddling med lunchstopp, och huvudvärk som bekämpades för fullt med Panodil tog vi ännu en rast inför den sista återstående vandringsetappen mot lägerplatsen. Vädret var underbart och stämningen på så hög topp den kunde vara. Väl framme väntade för oss som sista grupp lyckligtvis ingen tältresning eller liknande - allt var ordnat. Kvällsmat serverades och sedan började vår lilla utbrytargrupp på fem personer planera övernattning under stjärnklar himmel en bit bort från lägerplatsen. Vi rekognoserade (anm. dagens ord) omgivningen och fann den perfekta platsen. Därefter väntade lägereld och marshmallowgrillning, varpå Phöset kom tågande mitt i ingenstans - från ingenstans, dock inte förutsägbart snubblande genom snåren i beckmörkret utan med samma klampande gång som alltid - alltså stamp med endast höger fot vid marschering. Låter lustigt, men man lär sig känna igen det. Inatt har jag vaknat otaliga gånger av att jag inbillningshört det och i ren panik tänkt, "Va?! NEJ!? Vad gör de här nu, hur hittade de mig?!?!".
De sjöng ännu en vacker godnattsång och lämnade oss med det. Vi fem hämtade vår packning och tågade iväg medan de andra begav sig mot tälten. Väl framme blev det enorm apparat med påklädning i enormt många lager för mig del - andra var mer optimistiska (läs; oerfarna). Efter en stund låg vi där, fem Barbor (exempelvis Barbapappa) i åtdragna sovsäckar i diverse mörka kulörer - utom jag som naturligtvis var turkos Eko till ära. Till en början var det precis lagom varmt, vi tittade på stjärnorna och såg åtminstone fyra stjärnfall - hur mysigt du vill! Vissa somnade (läs; snarkade) sedan, andra (läs; jag) FRÖS resterande delen av natten.
Efter många långa timmar väcktes man ut sin halvslummer av detta karakteristiska klampande och sex Phös stod ovanför våra huvuden och tillkännagav att: "Nu ska Nollan stiga upp." Jag öppnade ögonen, slöt dem igen och gav mig den på att ignorera dem tills de tvingade mig. Till en början verkade de andra vara av samma mening, varpå Phöset konstaterade att; "Nu är Nollan långsam". Jo tack, det är inte så att jag anstränger mig direkt...
Till slut började så någon packa ihop sina saker, så då var man illa tvungen att följa efter. "Nu ska Nollan följa med Phöset. Nollan måste vara tyst." Sagt och gjort. Vi fick se på när Phöset sedan väckte resten av tältsovarna med kastruller. huligantutor och liknande oväsen.
"ALLA Nollar måste stiga upp. Phöset hör att det finns Nollor kvar i tälten."
När så de flesta åtminstone var ute började morgongympan, ledd av Phöset. Efter det fick de andra packa ihop sina saker, vi var ju redan klara så vi gick direkt till frukosten och började sedan med hjälp av ex-lumparen i utbrytargruppen riva armétält. Bussen väntades inte förrän efter två timmar så vi gick tillbaka till sovplatsen och satt ett tag...
Hemfärd, Nolleuppdragsutdelning (jag fick i uppgift att tillsammans med min grupp bygga ett hinder till en hinderbana vi sedan ska tävla i mot de andra civilingenkörssektionerna) och till sist hemgång följde därefter. Trött. Men ändå pigg.
Idag har jag skrivit in mig på Hallands Nation och hämtat ut min nyckel från Af Bostäder. Så nu kan jag komma och gå som jag vill i mitt rum! Det var någon sorts invigning på Delphi (läs; mitt studentghetto) ikväll men jag måste göra alla mina två läxor och sedan ta igen lite mer sömn för de tidigare dagarna...
Mamma och pappa: Vi ses i helgen!
Niclas: DÅLIGT MED MAIL!!!!!
Sara: sötnöt.
Over and out.
