bronsarmittlattaste

På allmän (eller släktlig) begäran kommer här en knapphändig (jag vet knappt själv) förklaring på vad det är jag förmodligen gett mig in på till hösten och fem år framöver. Det officiella svenska namnet är "Civilingengör i ekosystemteknik", eller det är väl det man ska bli, den titeln man själv får då man är färdig. Jag kommer väl läsa mycket miljö och naturkunskap antar jag, blandat med fysik, matte och kemi - lite som en förlängning av vad jag läst på gymnasiet...så känns det, om det är så vet jag inte förrän efteråt... På engelska kallar de det för "Environmental Engineering", och jag kommer under alla fem år, alltså redan från start, att läsa ungefär hälften av kurserna helt på engelska, även föreläsningarna ges på engelska. Bara det är ju en utmaning så stor att hälften vore nog, men det är väl överkomligt kanske. Lunds Tekniska Högskolas egen beskrivning;

"Utbildningen i Environmental Engineering (W) är bred och samspelet mellan teknik, naturvetenskap och miljö är ett genomgående tema. Detta gör att W-civilingenjörer är attraktiva inom en mängd olika arbetsfält som bl a energiförsörjning, miljöteknik och miljövård, riskhantering och säkerhet, mark- och vattenhantering och avfallsteknik.

Med en examen i Environmental Engineering är man också mycket eftertraktad på en internationell arbetsmarknad. Detta återspeglas i utbildningen där bl a en del av kurserna redan från årskurs ett ges på engelska."

Så jag ska alltså flytta till Skåne också... Inte nog med att man måste läsa på engelska, jag måste försöka förstå denna (enligt dem själva) "välklingande dialekt". Tjosan vad lajbans det kommer bli...


För övrigt far jag iväg till Berlin på måndag natt - nattåget från Malmö - för att sedan vakna upp till detta härligt potatis-i-halsen-grötiga språk, hur jag ska bli förstådd och än mer kunna förstå vad berlinarna säger efter tre års upphåll förblir en gåta - men ändock en härlig utmaning, redan klockan 06.00. Längtar! Sedan blir det hostel strax norr om Alexanderplatz de kommande fyra nätterna, dagarna kommer väl fyllas med allt möjligt. Man får ju inte nog av något någonsin. Det kommer bli underbart, så underbart.

I trädgården har jordgubbsfrossan övergått i den ljuvliga hallonfrossan - som givetvis inte heller den är att förakta. Vi får väl se hur mycket av skörden som får följa med mig neråt landet framåt hösten, och hur mycket som jag motvilligt lämnar kvar efter mig.