bronsarmittlattaste

I helgen fyllde bästa lillebror 18 (jösses, han är fortfarande 12 för mig...), vilket firades med ölspel och fest hos syster på Torpa, och utgång när klockan väl letat sig över gränsen till söndag och den verkliga myndighetsdagen. Söndagen firades han rent familjärt så att säga, pigg och kry som aldrig förr ;). Därefter fick syster och bror snällt slå sina nötter ihop för att reda ut derivatans definition, något som syster borde ha gjort ett avsevärt mycket bättre jobb med. Misslyckandet var ett faktum - pinsamt var ordet sa Bill, och Bull också för den delen. Men bror lyckades utan vidare få VG i Matte C, sin imbecilla syster till trots - stolt som tuppen är hon.

Tidigt dagen därpå var cowboylivet realitet för Anna och mig. Ovana som vi ändå ansåg oss vara tilldelades vi de piggaste och fartfriskaste (läs: "lugnaste" ä.k. lataste och mest sommartjocka) islandshästarna. Vi satt på varsin tunna och skumpade fram i maklig takt i fyra timmar. Annas tunna tog ändå priset för tjockast i år - men vem är väl jag att döma efter denna sommar?!
Efter lunch hade vi balansen inne och for fram som systrarna Macahan på våra Pegasusar, Blakkur aka "Tunnan" och Elgur aka "Äter-allt-jag-kommer-åt". Vi for fram sida vid sida, då Elgur, min förtrogne, fann det hemskt trösterikt att aldrig befinna sig längre ifrån Blakkur än att han kunde gnida sin mule mot dennes väl tilltagna skinka, åtminstone sålänge denne inte utsöndrade Dödlig Gas. En förutsättning och ett avstånd som även jag var helt tillfreds med. Det var tröstande att se att jag och min Elgur även hade ett gemensamt intresse - mat&förfriskningar. Jag förstod väl bättre än någon annan att man gärna småäter lite när vägen känns lång.


Efter dessa fyra timmars friluftsliv var även hjulbentheten ett mindre diskret faktum. Men det var det lätt värt! Galopp, tölt och hinderhoppning var galet roligt!
Därefter väntade ett inte lika roligt tandläkarbesök - men hey - bring on the pain!
Efter snabbpackning packning, sen när går det någonsin snabbt?, bar det av till de mörkaste av Smålands skogar - Long Island. En kväll med film, paj och godis slutade i två trötta skönheter i en säng insomnande mitt i en biljakt - tacka friskluft för det! Vi lyckades dock hålla oss vakna genom hela Seven Pounds dessförinnan, sa någon Will Smith? I'm right awake♥!
Vaknade igen klockan fyra och insåg att tandborstning var en bra idé, en annan hade ju tandläkarbesöket i färskt minne...

Tisdagen bjöd på svamp&bärplockning, dock först efter att vi skönsovit till kvart i två! Sjukt. Herr Kantarell, blåbär och mygg utsända av yours truly Hin Håle och samtal som tack och lov bara skogen hörde - you've got to love Småland ;).En promenad till bryggan, en längre promenad och sedan te och nästa filmkväll. Guld var ordet. Natten blev den stjärnklaraste jag någonsin sett, Vintergatan lös minst sagt med sin närvaro. Ligga-på-bilvägen-och-förundras-över-existensen var ett minst lika bekant som efterlängtat tidsfördriv. Idag, onsdag, har det tvättats bil i småländska skogen. En fästing har också upptäckts och avlägsnats. Bloodsucking bastard. Vi ansåg oss därefter ha gjort oss förtjänta av en äppelpaus på bryggan innan vi åter vände blickarna mot Sveriges Jerusalem.

Nu, åter i civilisationen, börjar jag oundvikligen begrunda min stundande skånska existens...

På lördag bär det av, såvida inte svininfluensa eller hjärtsvikt hindrar mig.

Over and out.