bronsarmittlattaste

Dags för kort update igen nu tyckte jag, även om kommentarerna uteblir. Jag tänker utga ifran att nagon ensam stackare fortfarande läser, även om det kanske är under tvang.

Lördag: Canopytime! Dags att aterigen svida om till vatdräkt (jag älskar de där tighta korvskinnen som ger en male parts man inte visste att man hade), hjälm och specialskor (typ vanliga tygsneakers). Dagen och aktiviteten till ära tillkom dock en ultimat snygg gul vatjacka och en klättersele! Inte illa! Utrustade till händer och tänder vandrade vi uppför kullen till vattenfallens början och övade lite, slipade tekniken och sen begav vi oss en efter en nedför det första vattenfallet. Jag var lite orolig för min tanklöshet (vissa skulle kanske kalla det klumpighet eller rent ut dumhet...) angaende tekniken... Vilket skulle visa sig vara befogat. Höger hand är den man haller sin livlina med - den far man aldrig släppa för da faller man. Sa enkelt är det bara, sa man har liksom ett huvudfokus - släpp inte högern. Därefter följer luta dig extremt mycket bakat för att ha balans pa fötterna pa den hala klippväggen, och sist men inte minst - hitta bra ställen att sätta fötterna. Ja, sen var det ju det här med vattnet da... Heidi gar genom vattenfallet - far vatten ÖVERALLT, och far tillslut nog, släpper högerhanden och torkar bort vattnet ur ansiktet (till ingen nytta eftersom det forsar ner där jag befinner mig). Ja, sa rädslan var väl befogad ända, skäms pa er som säger att jag oroar mig för saker i onödan! Tur för mig att det fanns nagot slags proffs ;) pa marken nedanför som höll mig kvar tills jag insag mitt misstag och greppade repet igen (det tog inte sa fasligt lang tid). Vattenfall nummer tva var brantare och längre, men torrare. Nervöst ända för höjdrädda och klumpiga mig. Men det var riktigt kul! Tekniken var huvudfokus nu, och utan sa mycket vatten fanns inte sa manga distraherande moment...
Sen var det slut pa det roliga. Nästa brant fick vi inte klättra nedför själva. Det var typ 20m rakt ner och ja, ta dig ut pa klippväggen och let go pa given signal. Not my cup of tea. Jag var hes en stund efter det.
Därefter antog vi dagens största utmaning, ett tvärbrant vattenfall pa ca 25m med forsande vatten och ja.. sa jag tvärbrant? Efter att ha sett gruppens medlemmar försvinna en efter en över kanten utan att ha sett botten pa eländet infann sig lite lätt panik. När det väl var min tur gavs jag ända valet att hissas ner, eller klättra själv.. men man kan ju som inte hissas ner utan att försöka... Och det var SA häftigt! Jag var tvungen att stanna flera ganger pa vägen bara för att vända blicken nedat och försäkra mig om att det var en bit kvar, och fa den där lite svindlande men sköna känslan man far när man ända tycker man har koll pa läget... och höger handen last i ett krampaktigt grepp om livlinan (eller your deadline som en av guiderna kallade den, kanske mer sant i mitt fall).
Den sista etappen var en vattenrutschbana, pa STEN. Allvarligt, kan man INTE vara rädd för att sla sig pa sant? Just call me blueass from now on, okay? Jag har nästan repat mig helt och hallet fran mitt, ska vi kalla det RÖVPLASK i djungeln i Chinimp Tuna, and now, THIS?! Det var inte min favoritdel av canyoningupplevelsen om vi säger sa.

Söndagen var vi lediga - men hurtiga som vi är Anna och jag (we'd still like to think that's true, don't burst our bubble) hike:ade vi upp till Virgin Mary pa morgonkvisten och mös med henne en stund - jag menar, Virgin of Baños kan man ju bara inte säga nej till. Efter lunch hade vi storskaliga planer pa att följa var vän finländarens rad och ta oss upp pa berget fran vilket vi skulle kunna se vulkanen Tungurahua, a.k.a The throat of fire pa Qichua (med reservation för felstavning ;) ). Trots lunchkoman gav vi oss iväg. En brant uppförsvandring pa ca 1h 40min förbi en fet kalkon som placerat sig mitt i vägen och skrämde oss (Det ser ut som om han kört huvet i en köttkvarn!). Han verkade dock som rena lammet när hans tva vänner Rabies och Hulken kom springande efter och med huggtänderna blottade. Vi undkom med blotta förskräckelsen. Väl uppe ´kände jag mig som den riktiga Heidi i alperna - helt fantastiskt vilken vy! Och molnen skingrade sig lagom tills vi var uppe sa vi hade fri sikt över toppen pa vulkanen som spydde aska och nästan förhindrade var resa nagon manad innan vi for hemifran. Efter en liten siesta däruppe begav vi oss nedat igen, med mycket försiktiga steg förbi Rabies och Hulken (de hörde oss ända... vem smyger sa jäkla HÖGT?!?!). Nere vid Bañosbron fick vi bevittna ett swing jump live och konkluderade att det där är INTE hälsosamt för ryggen - sa det behöver vi inte göra. Jag tycker dessutom att jag utmanat min höjdrädsla nog för nu, bungyjump och swingjump kan fa mogna lite - jag är stolt över vad jag gjort hittills iallafall!

Mandag sa - dags för paraglide! Vädret var riktigt piss pa morgonen med regn och tunga moln sa vi befarade att det inte skulle bli nagot alls.. :/ Vi gick hursomhelst till kontoret och fick veta att vädret skulle bli bättre framat eftermiddagen. Sa vi gjorde en invägning och fick en genomgang i start och landning i en liten gunga. Efter lunch blev vi upphämtade och begav oss ca 40min med bil utanför Baños, upp pa en höjd. Därifran skulle vi alltsa springa vara tre steg fram, tre steg bak och sen löpa av bara tusan utför kullen och sen..  bara sväva upp. Jag var nummer tva in line coh det var... vindstilla. Inga tre steg fram, tre steg bak här inte. I just say run! sa en av killarna till mig. Jahopp, da far jag väl springa da... Men efter bara nagra sekunder... No,no,no,no! Nähe. Det gick inte. Sa vi klättrade högre upp pa kullen, över akern och sadden, spände fast mig igen i Herr Flygare. I just say run. You run hard! Just run! OOOKAY then. Det ser kanonroligt ut pa videon, för även i luften maste man ju fortsätta springa for the off chance that you touch ground again(which we, mind you, actually did). Always ready! Sa, jag sprang en del även i luften ;). Sen var vi uppe! Svävade som en litenliten drottning i en tron över en dal med kossor och akrar och hus och kyrkor. Efter ca 11min var det med besked slut pa drottningturen och jag landade ass first i koskit bredvid tre förvanade kossor.

Igar var det mountainbike pa schemat, pa buckliga vägar och broar med rungande egenfrekvens under tyngden av lastbilar och bussar (jag undrar ständigt om nagon i det här landet har läst om balkböjning och sträckgränser och hallfasthetslära i allmänhet och synnerhet...) och härligt gröna berg i kulisserna. Pa vägen stannade vi och tog en tur i en cable car över en dal för att titta pa ett vattenfall close up - sjukt häftig upplevelse! Nästa stopp var swing jumpet för de mentalt labila i gruppen ;). Sen begav vi oss den sista lilla biten till nästa vattenfall och en hängbro utmärkt med tydliga varningsskyltar - max fem personer pa bron at gangen! (Vad har vi räknat med för riskfaktor här egentligen...?). Vattenfallet var otroligt mäktigt att se - och befinna sig under! Efter lunch fick vi "transport" hem (annars hade vi ju fatt cykla i uppförsbacke, ve och fasa, hur skulle nu det se ut?!) i flaket pa en mindre lastbil. Ingenstans att sitta förutom mellan spjälorna eller vad de kallas pa sidorna. Skumpiga vägar och en man bakom ratten som vunnit sitt körkort i fucking Bingolotto - jag har aldrig varit sa rädd i hela mitt liv. But hey, you don't call me Blueass for nothing heller. Det var en smärtsam bilresa jag aldrig vill göra om, varenda muskel var spänd och fokuserad pa att inte falla ur flaket. Väl hemma hann vi nätt och jämnt med 2h spanska och en snabbdusch innan vi var tvugna att bege oss till middagshandlingen, Anna och jag. Det blev fruktansvärt gott. Verkligen.

Idag har vi haft lite spanska, den sista lektionen, thank God. Sitta och böja verb i imperfekt som jag inte vet vad de betyder och än mindre kan uttala, med en lärarinna som inte kan engelska, när jag inte ens kan fraga hur mycket klockan är känns ganska meningslöst. Men sen kom belöningen... Väskshopping... Vi har spanat och gatt in och ut ur affärerna ett tresiffrigt antal ganger.. men nu - finally - fick jag bestämt vilka läderväskor jag vill göra den äran att eskortera hem till skandinavien ♥. I'm so happy.

Imorgon beger vi oss till Guamote efter frukost, och blir saledes aterigen internetlösa för oviss framtid. Sa till dess far ni underhalla er pa vad sätt ni finner lämpligt. Marknad, ridning och mer mountainbiking väntar oss :)

Over and out!