Los Angeles, Las Vegas och San Diego
Såå, ska försöka att som utlovat uppdatera den här bloggen…
Så i måndags kväll svensk tid landade jag i Los Angeles efter en problemfri och smidig flygresa med trevliga människor längs vägen, företrädesvis göteborgare, make of it what you want ;)
På flygplatsen blev jag upphämtad av ressällskapet Victor och Jennifer och deras vän Sian för att ta sikte på hostel och snabbt ombyte för min del. Hostellet låg precis vid Venice Beach så eftermiddagen spenderade vi med att kolla in strandpromenaden och alla gatuartister/hemlösa och galna människor. Det gäller sannerligen att inte titta på fel människor sekunden för länge, för dammit these americans are LOUD! Efter en snabb trip till Santa Monica (okej, jag ska erkänna att jag var lite jet lagged för jag minns faktiskt inte så mycket av de där timmarna) och bokning av hyrbil som skulle ta oss till Las Vegas dagen därpå, angjorde vi återigen hostellet för dusch och uppfräschning inför middag. Då jag efter duschen däckade i min våningssäng i en timme trots en snarkande rumskamrat, beslutade jag att jag snarare behövde en tolvtimmarsnatt än middag för att orka vara människa i bilen dagen efter. Sagt och gjort…
Tisdag morgon i LA blev vi upplockade av biluthyrningsfirman utanför hostellet och skjutsades till kontoret, fixade pappersarbetet och blev tilldelade en american style chrysler minivan. ALLT är automatiskt, du stänger inte ens dörren själv. Grymt med utrymme är det också, vilket är anledningen till att vi nu då vi i skrivande stund är på väg mot San Diego har för avsikt att sova i bilen inatt. Vi får väl se hur många nätter vi är överens om att det fortfarande är gott om utrymme i bilen, med tanke på hur bortskämda vi blivit i Las Vegas på Hotel Stratosphere.
Tisdag kväll checkade vi in på hotellet, tog en ”kort” power nap och gjorde oss redo för utgång. Ungefär klockan två kom vi oss alltså iväg… Väl ute blev vi tipsade om Ceasar’s Palace och en klubb där, allt klubbande i den där stan är i princip alltid gratis för tjejer by the way… Runt fyratiden lugnade klubben ner sig så pass att det var dags att gå hem, men bara efter att man, såklart, träffat och dansat med en ”professional poker player”. Såklart. Undrar just hur det gick i turneringen dagen efter, rörde sig tydligen om en vinst på 500.000$...
Onsdagen blev segstartad, för alla utom mig själv som fortfarande lever på någon slags jetlag och inte kunde , eller fortfarande kan för den delen, sova mer än tre-fyra timmar. När vi frunchat färdigt chillade vi vid hotellpoolen under eftermiddagen. Låt mig bara säga att solskyddsfaktor 30 var ett misstag – ingen solbränna överhuvudtaget har jag att visa upp ännu. Det blir inget mer med det! Framåt kvällen hade vi planerat in en spelning med Alesso på Club Surrender på Encore, tack till samma promoters som tipsade om och fixade in oss gratis på Ceasar’s Palace föregående kväll, som även denna gång satte upp oss på gästlistan. Det var, kan vi väl lugnt säga, minst sagt annorlunda och förmodligen en once in a lifetime experience. Som hämtat ur en film. High heels, korta klänningar, pool, palmer, flashing lights, kristallkronor, kostymklädda vakter, VIPsoffor, cabanas och Gud vet allt. Och mitt i cocktailklänningar, high heels och Barbies spacklade till tänderna kommer killar fram och säger ”You’re beautiful” när man är i det närmaste osminkad, klädd i platta skor och i sammanhanget ”vanliga” kläder. Man kan ju inte annat än känna sig lite hånad, men visst, ”tack, tack”. Runt femtiden började mina ögon rulla in i huvudet så hotellsängen lockade återigen.
Torsdag morgon var inte fullt lika jobbig, dags att ta sig an The Strip och kolla in alla Casinon! (En del i den snabbare starten kan även ha varit den nyktra kvällen före…) Efter frunch (det har blivit en stående grej) började vi vandringen längs den långa gågatan… Det går inte att förklara eller beskriva lyxen, de påkostade utsmyckningarna och omgivningarna. Vad som förvånade mest var hur många vanliga amerikanska ”Svenssons” som gick runt och semestrade och spelade. Skönt ställe på så sätt, öppet för alla, men jävligt påkostad fasad och dyra lyxaffärer. Efter nio timmars promenad lite drygt gav jag upp och tog snabbaste väg tillbaka (”Skönt, det tar nog ungefär en halvtimme!” pep hon glatt innan hon gav sig iväg. En timme och tjugo minuter senare… ”Låt det vara så nära som det ser ut nu, inte en synvilla till, snälla låt mig bara vara framme…”) till hotellet bara för att där få av skorna från två blödande fötter ;) Så kan det gå, sanna mina ord!
En snabb sväng upp till hotellpoolen hann jag ändå med efter att ha längtat hela dagen i den 40gradiga värmen (Las Vegas ligger verkligen MITT i INGENSTANS och öken, kan inte hjälpa att undra hur fan de får dit vatten, som den nörd jag är…). På kvällen var vi alla rörande överens om att något mer promenerande inte var nödvändigt så vi tog en tur upp till hotellets utsiktstorn och såg Las Vegas uppifrån by night innan vi kastade in handduken för att vila ömmande fötter i sköna hotellsängar för sista gången på ett tag…
Dagen idag har bjudit på utcheckning från hotellet och efter det i stort sett bara körning från Las Vegas till San Diego dit vi faktiskt anlände precis NU. Tanken är att vi ska ställa bilen hos Victors kompis föräldrar, på deras uppfart, och sen sova i bilen.
Såhär i efterhand, efter att ha sett var killen bor, ger jag er följande reflektion – gatorna lutar väldigt mycket här. Förmodligen letar vi vidare efter något flatare gator och kanske en couchsurfer som vill ha oss inneboende… Återkommer om hur utfallet blir när jag kan!
Okej så eftersom jag inte hann publicera det här innan vi nu vaknade upp hos Kalyan i San Diego så drar jag den historien nu också…
Så vi kom till San Diego utan någonstans att sova utom bilen, och let’s just say att jag och Jennifer inte var sådär jättesugna på att sova i bilen efter tre hotellnätter så vi var DESPERATA efter antingen en couchsurfer eller vad som helst i princip… Så i ren panik skrev Jennifer ett meddelande på couchsurfing på vägen till San Diego, när vi hade mindre en en timmes väg kvar dit och så höll vi bara tummarna för att någon mot förmodan skulle svara med så kort varsel. And then came Kalyan! Han kunde inte vara vår inhysa oss med sovplats då han var mitt i en flytt och det var stökigt, men han tipsade om ett bra matställe… Som ledde till ”Or you could come here for dinner, I’m just making some for myself so…”. Gratis mat? Om vi var ashungriga efter att ha ätit frukost före tolv och sedan dess ingenting när klockan var 8 på kvällen (jag har gett upp rädslan för att bli tjock under den här resan av uppenbara skäl)? HELL YES! Sagt och gjort så åkte vi till angiven adress och traskade in. (Nej mamma, givetvis åkte vi inte utan att fråga om vi behövde ta med oss någonting, man är ju väluppfostrad ;P )
Efter middag tänkte vi göra oss redo för att sova i bilen, då Kalyan givetvis (eftersom vi är så trevliga) erbjöd oss att sova på hans soffa inatt. TACKSAMT! Så nu sitter jag här, i en soffa i San Diego och gör något så osannolikt som att titta på fotbolls-EM och uppdaterar blogg. Never saw that one coming…
Senare idag (när matcherna är över) ska Kalyan ta med oss till San Diegos Zoo =) Kan bli hur kul du vill!
I San Diego stannar vi några dagar, innan vi bilar västkusten upp till LA igen, bilen ska lämnas tillbaka tisdag förmiddag så senast då måste vi vara där iallafall. Efter ett par dagar i LA ska vi försöka ta oss upp till San Fransisco innan vi tar oss tillbaka till LA för att flyga till Miami den 20 juni.
Over and out for now =)
