Granit är hårt, bildat av het magma.

Suomenlinnasommardröm ◊
Detta är alltså andra dagen i rad mitt blod utgjuts på jobbet. Snart ringer jag facket. Igår var det det förbannade tonårsfordonet mopeden som grovt deformerade och avskalade mitt lillfinger, och idag var det dessa förbaskade ramar (läs; ett stort plasthelvete som ska ner i en alldeles för liten påse bara för att djävlas) som skar sönder mitt smalben, bara för att jag var lite somrig och inte hade hellånga jeans idag.
Jag upphör aldrig att förvånas över vilka vändningar livet kan ta, men också hur mycket man kan leva om man bara aldrig slutar bry sig och släpper taget.

Jag fick, när jag fyllde år, en bok av min kära mor. Omslaget pryds av ett par fötter med tårna pekande mot varandra (det fulaste jag vet) klädda i omaka strumpor och med en titel som med stora bokstäver står att läsa "INTE PERFEKT MEN FRI OCH LYCKLIG". Jag vet inte hur jag ska tolka denna gåva, så jag har hittills valt att helt låta bli. Hur det nu var så slog jag upp en sida på måfå igårkväll, alltför sent för att jag imorse skulle känna en känsla av "tjohej, nu var det banne mig morgon igen och pigg och fräsch som jag nu känner mig så grenslar jag min gamle Trofast och trampar iväg mina 15km till jobbet" sprida sig i min genomtrötta kropp. Snarare kände jag bilnycklarna locka, men innan jag var vaken nog att fatta ett lättjefullt beslut begav jag mig iväg. Men vad saken gällde var alltså vad jag läste. Underrubriken löd; "AVVISANDETS SMÄRTA". Börjar man reflektera över hur genomtänkt eller icke genomtänkt denna gåva var blir jag nästan mer orolig över hur orolig min mor är för vad i hela fridens namn som egentligen är felet med hennes yngsta dotter än jag är över hur dryg jag själv är. Kan man uppfattas som så djupt störd utan att ens märka det själv?
Tillbaka till sakfrågan, lätt att hamna på avvägar här märker jag - många tankar väcks på en gång.
I min bok fanns en del typiska beteende som setts utlösas av att just känna sig avvisad, till exempel "Så snart jag känner mig otrygg eller är rädd för att inte duga väljer jag ofta att vara otrevlig redan från början. Det känns bättre att folk undviker mig än att de stöter bort mig." Okej, en handuppräckning på det - hur många känner igen sig?
I, for one, have definently done that more than once.
Jag vet inte vart jag ville komma med det här egentligen, antar att jag borde läsa boken, men ser inte vad det skulle göra för nytta mer än att jag skulle börja analysera alla livets detaljer och dissekera sönder minsta lilla hint eller antydan eller detalj och övertolka och... ja det är en ond spiral, men har man sjukt mycket fritid så har man tid med sådant. Därför satsar jag hellre på att göra mig av med lite fritid. Det är mitt mål - brain shut down, sluta tänka och känna efter. Hjärta av is och sten låter inte så himla dumt faktiskt. Just hit me with it please.

Ge mig ett rött hjärta av granit.♥
Over and out.

Long time since...

Så, mycket har hänt, lite har dokumenterats. Dåligt, jag vet. Jag skyller på att jag varit fullt upptagen med distraktionen att leva i nuet... As if.
En och en halv veckas jobb på allas vårt Electrolyx, med cykling till både frukost och eftermiddagsfika, en eskapad på nära 3 mil om dagen - det är hurtighet i sin renaste form det! Även om halva anledningen är att det härligt morgonsvullna ansiktet av någon outgrundlig anledning vägrar anta mänsklig skepnad om man skulle låta bli att vara hurtig en morgon... Vad gör man inte för att underlätta dagen för sina arbetskamrater?? Det sker tillräckligt många hyllkrascher med elmoped som det är, utan att ett ansikte manglat i en köttkvarn ska dyka upp en måndagmorgon. Eller tisdag heller för den delen.
Efter dessa första otroligt ansträngande dagar bar det av till Finland för lite rekreation på farfars sommarställe vid havet, och ett kusinbröllop - alltihop mycket trevligt, som alltid. Finlandsfärja, behöver jag säga mer?

Sveaborg/Suomenlinna gav mig en fotokick som hette duga. Där finns otaliga motiv att föreviga - en del mer skrämmande än andra. Om det är något som är läskigare än barn in the flesh så att säga, så är det väl ändå knubbiga små änglar avbildade med barn i åtanke - särskilt om man pryder deras anleten med ett dött men ändock plågat och hemsökande uttryck. Ja det är tur att de bor där de bor, nära till hjälp, om man nu tror på något så specifikt.
Väl hemkommen igen var det tillbaka till lyxen för min del, och med sprutskydd för sats, reservblad till grensåg och diverse onämnbara mörkgrå dörrar förgylldes dagarna veckan ut - hela vägen fram till helgen och utgången med ja, alla som betyder något i den här stan. Så värt.♥
Söndagen idag blev regnig med åskväder - vilket föll mig helt i smaken då jag hade en del sömn att ta igen... Mycket mysigt.
Knappt en månad kvar tills Skåne kallar mig tillbaka, spänd förväntan inför hur den här hösten kommer att se ut rent känslomässigt, jag vet ju vad som väntar. Tunga kurser och mörker utomhus, men å andra sidan har jag ju iallafall ett litet kontaktnät där nu - så lite mindre ensamt kan man nog ändå kanske (känn av osäkerheten här, haha) förvänta sig att det kan bli...
Nu behöver jag lite skönhetssömn, cykeltur eller ej så behöver man ett par timmars sömn för att vara människa, även på ett lyxlager.

Over and out.♥
Första veckans sommarjobb avklarad med bravur!

En vecka i systers lägenhet, med hennes pratglada katt och min bästa Anna. En veckas dagtidsarbete på Electrolux. En vecka med konserter och klimatmålstält med godis vid hamnkanalen, matutställningar och milspromenad i Hallby. En vecka med tidiga morgnar och 15km cykling till jobbet - varav cirka två är brant uppför.
Allt detta under samma vecka!
Men att vi klarade det - varendaeneviga morgon! Halv sju har det varit avfärd, morgonsvullna i ansiktena som om vi boxats hela natten (och vem vet, det kanske vi gjorde i vår delade dubbelsäng..), men väl vid Torsvik var vi piggare, fräschare och svettigare än någonsin förr! Bättre start på dagen får man leta efter! Och, vi har sett en tydlig trend efter att vi infört denna morgonaktivitet - klart fler har cyklat till jobbet. Åtminstone två. Räkna med ett stort mörkertal också.
På jobbet har det uppstått en del tvivelaktiga situationer - då samma order innehåller 2 överfall, en insugningskrök och ett flertal genomförningar är det inte utan att man blir lite misstänksam. Passar på att utfärda en varning som ser en insugningskrök - ta en annan väg, minst ett överfall och Gud vet hur många genomförningar väntar runt hörnet!
Att plocka valkar efter lunch har också det varit vanligt förekommande och lagom uppmuntrande.
Efter åtta timmar med fötterna gjutna i betong blev det cykling hem - och backen nedför tar aaldrig slut! Fantastiskt trevligt ;)

På onsdag bär det av till Finland för bröllop och trevligheter, i kontrast till förra resan dit :) Livet är bra underligt.
Over & Out
Helkroppslavetter & Malcocks på balkongen - Kreta.

Åtta underbara dagar på Kreta med mina bästa... Kunde inte varit mer välbehövligt.
Hemkomst med den värsta förkylningen sedan tidernas begynnelse dock - not so nice. Men hey, den sömndruckna rösten från vårdcentralen på andra sidan telefonlinjen tycker ju att sålänge man kan svälja sin saliv så är det freakin' mary poppins happy go lucky! Sen att saliv till frukost, lunch & middag av Livsmedelsverkat förmodligen klassas som ensidig & näringsfattig kost, DET är ju inte så himla noga kanske. För ett besök kostar ju trots allt 300kr - ja, herregud.
♥

You see the night is all I have to make me fear
And all I want is just a love to make it hurt
'Cause all I need is something fine to make me loose
Now it's a funny way I find myself with you
Because this song is all I have to make me feel
And all it takes is just a love to make it hurt
And every sound erased in time could make me loose
Now it's a funny way I find myself with you
But now there's nothing left to do but waste my time
I never knew where to move on, I never knew what to rely upon
Now there's nothing left to say to change your mind
And if you're unhappy still I will be hanging on your line
Should you return, should you return, should you return
Because the night is all I have to make me fear
And all I want is just a drink to make it worth while
'Cause all I need is someone close to make me loose
Now it's a funny way I find myself with you
But there's nothing left to do but waste my time
I never knew where to move, I never knew what to rely upon
But now there's nothing left to say to change your mind
And if you're unhappy still I will be hanging on your line
And now there's nothing left to do to draw your eyes
(and now there's nothing left to do)
I never knew where to move on, I never knew what to rely upon
And now there's nothing left to say to change your mind
And if you're just sinking down I will be pulling on your line
And now there's nothing left to do but waste my time
I never knew where to move on, I never knew what to rely upon
Now there's nothing left to say to change your mind
And if you're unhappy still I will be hanging on your line
Should you return, should you return, should you return

♥
Copeland - Should you return
Sommarlov!

Heyheyhey!
Tillbaka bland flickorna i Småland är den förskånskade moränfantasten! Och lite lappsjuk (förlåt, SAMEsjuk) är hon allaredan! Tur då att hon har en liten hobby i att påta med tomatplantor i växthuset - vem vet hur det annars hade slutat?! Efter en helvecka med tentaångest och allt vad det innebär med solen ilsket gassande utanför fönstret inleddes sommarlovet under dagarna tu på bästa tänkbara sätt, nämligen med en cykeltur till havet strax efter sista tentan och film och mys på kvällen hos min all-time Lundafavorit! Tisdagen inleddes nästan lika bra... tvätt och sen vårstädning och sen solning i parken - än en gång fick jag sällskap av min älsklingsbabe. Dagen avslutades med sommaravskedsfest med Tour de Chambre i korridoren och midnattspromenad! Receptet på livsglädje har ni right there! Det var för första gången med blandade känslor jag bröt upp från Lund...
Men nu väntar en sommar som fortsätter i samma anda som den börjat - I'm so ready!
Over and out
Saturday in the Rapefields of Scania





Världen är Underbar ibland.
Lördagen spenderades alltså med bästa vännen, den tillgängligaste men ändock inte den enda, i the Rapefields of Scania. Att åka på ekologiska exkursioner som student i Lund, med engelska som undervisningsspråk, får ju en alltid att förundras lite extra över språkliga oegentligheter och fenomen... Tänk dig själv att se en ensam man mitt i ett Rapefield. Eller varför inte följande scenario, en första dejt och den andra hälften i fråga räcker över en bukett Rapeflowers - that's when you RUN I tell you! There's a hidden message there not to be further acquainted with!! Att plantera Rapeseeds i trädgården torde också få dina grannar att höja ett eller annat ögonbryn, så för att främja grannsämjan bör detta i möjligaste mån undvikas.
Picknick stod på agendan, den bästa vi hittills åstadkommit. Eftersom bilder säger mer än tusen ord ber jag er hålla till godo med dessa.



Vi såg en stork, jag lovar, även om det inte syns... Ge mig en ordentlig kamera någon!!

Stop and smell the flowers.










Mer får ni inte... idag iallafall.
Over and out ♥

Liv

På något sätt känns det ändå tröstande att det finns något i denna värld som är beständigt,
något man kan lita på.
Att vägen en dag upphör, resan tar slut.
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
Livet är så lagom så man blir mörkrädd :)

Mina vackra...♥
Det kommer en ordentlig update snart, med exkursionsbilder - delar av Skåne är faktiskt sjukt vackra! Eller så är det våren, kanske mer troligt ;)
Tack Anna för att jag får nyttja dina bilder ;)
Lundavår

Lundavår.
Jag är dålig på att ta bilder på härligheten som omger en överallt just nu, men jag vill ha en ordentlig kamera som gör motiven rättvisa! Så därav bristen på bildbevis på den fantastiska våren som bara finns och är överallt...
Studiemotivationen blir ju lite lidande, men LTH är ju inte dummare än att de ger oss ekoister små exkursioner att förfriska oss med, hittills har vi fått beskåda moränen Morän och rullstensåsen Rullstensås bland många andra kända, och mindre kända, geologiska bildningar. Imorgon väntar nästa, denna gång nästan i huvudsak ekologiska, exkursion.
Att bo med balkong i söderläge, med full tillgång till sol under dygnets alla soltimmar har ofta och gärna effekten att Heidi antar skepnaden av allas vårt eget favoritskaldjur i sin upphettade, tillagade och förtärbara form. Svep mig med sprit så är jag en gastronomisk sensation förkroppsligad.
Detta tar sig dock mest uttryck i att jag får sova på mage. No worries.

Från Lejlas inflyttningsfest förra helgen. Oroa er inte, jag ska inte göra till en vana med liknande bilder i överflöd.
Hoppas att motivationen till studier ökas nu när det utlovats mest mulet väder i veckan - en liten vädjan till SMHI - don't screw this up!
Valborg i Lund var trevligt och varmt, men första maj satte verkligen kronan på verket!

Jönköpingsvår.
Over and out ♥
Födelsedag&Livet efter

Födelsedagen spenderades utan anmärkningsvärda omständigheter i Jönköping, som det ska vara. Ett år äldre blev man i år också - helt utan motprestation, är det inte fantastiskt så säg.
Denna första vecka tillbaka i verkligheten i Lund har spenderats med exkursion i Skånes natur, och det fanns faktiskt ett och annat träd att vila ögonen på hur svårt det än må vara att tro, och med konstant avsaknad av akademiska studier.
Vädret har varit helt fantastiskt - så igår erhöll jag en vidbränna som hette duga. Att man aldrig lär sig...
Idag har även håret kortats, i synnerhet i ansiktet. Heidi har fått lugg. För att illustrera vilket stort steg detta är delger jag en bild av Heidis senaste lugg.

Hett till Beach09!
Inte direkt anskrämlig, men kanske inte riktigt vad jag var ute efter idag. Tur att Lejla has some serious skills with the scissors then! Resultat:

Ikväll väntar inflyttningsfest, så nu pyser jag! Fler uppdateringar kan komma att trilla in inom kort - eller också inte, stay tuned.
Over and out.
Sommartidsmåndag.

Jag förlåter delvis Skåne för den dryga hösten...

Tämä on Ukki sinulle, täälä on näistä niin monta että ole hyvä vain :)




Liten kort update bara.
Over and out.
En helt vanlig torsdag

Här kan man spendera den senare delen av en torsdagseftermiddag med att betrakta mineral, bergarter och jordarter, eller som vi vanliga dödliga skulle benämna det... helt vanlig jäkla sten.
Imorgon väntas besök av syster och systerson (katten) och på lördag är det flyttfester, födelsedagsfest och påskfest allt-i-ett. Ska bli riktigt skoj:).
Jag hade nog inget klokt att bidra med idag... elelr så är det för sent för det nu. Sömnen är inte vad den borde just nu, men snart är det påsk i Jönköping! Detta är grymt efterlängtat!
Kul att nya och bekanta läsare dykt upp, era kommentarer sätter lite extra guldkant på vardagen.
Blaise Pascal hade en intressant teori;
Eftersom vi själva är ändliga kan vi inte göra oss något begrepp om Guds oändliga väsen. Hans existens kan vi inte bevisa. Men vi kan välja att tro på den. Om vi tänker oss att det är som att slå vad, för eller emot denna tro, så vinner vi allt om vi väljer tron på Gud och han verkligen existerar, men vi förlorar ingenting om han inte existerar. Vi skulle därför vara okloka om vi inte trodde på honom. Om vi har svårt att på allvar bestämma oss för det så bör vi följa deras exempel som blivit troende före oss. Låtsas som om du tror, tag vigvattnet och låt läsa mässor etc. Alldeles av sig självt kommer detta att ge dig tron och göra slut på ditt förnuft (cela vous fera croire et vous abêtira). Detta kallas Pascals trossats.
Kan man tillämpa detsamma på drömmar?
Du vinner allt genom att tro på en dröm, men förlorar ingenting på att den aldrig besannas? Snarare tvärtom. Hur viktigt det än är att drömma om någonting, bara för drömmandets skull tror jag livslusten skulle mattas av om ingen dröm någonsin besannades. Man behöver lite vatten på sin kvarn för att fortsätta, så kanske stämmer det i bästa fall bara ibland.

Däruppe bredvid tjurarna kan man en bra dag se Öresundsbron och Turning Torso. Väldigt exotiskt med en sådan här liten kulle för något så ofantligt platt som Skåne.
Snart blir jag gammal. Riktigt gammal. Vuxen kanske man till och med (märk väl att jag ytterst motvilligt tagit till mig vad som står i Svenska skrivregler om huruvida "till och med" är sammansatt eller ej. Uppenbarligen är det inte det, hur mycket det än sticker i mina ögon. Min teori och lärdom "om det låter ihop så skrivs det ihop" är tydligen inte vattentät.) kan kalla denna ålder. Hemska saker. Jag tycker inte om när man får "brandgula" (ja, jag valde det för att slippa ta ställning till huruvida det skrivs "orangea" eller "oranga") kuvert med pensionssparande, eller när man märker att det som står i tidningar och nämns i tv och radio om finanskriser hit och budgetar dit, faktiskt påverkar mig. Speciellt med tanke på att jag inte har någon som helst koll på hur det är meningen att jag ska hantera ovan nämnda skeenden. Jag är lite för vilse i vuxenvärlden för att känna mig helt redo för pensionskuvertet helt enkelt. Vuxenåldern borde komma med någon slags manual, så man vet. Alternativt någon slags boot camp, Adulthood for dummies. Det vore ju inte mer än rättvist att man får någon slags introduktion till sådant här, en mjukstart. Men mjukstarter har ju iochförsig (jag har inte helt accepterat de svenska skrivreglerna än, nej. Baby steps.) successivt dragit sig tillbaka från högstadiet och framåt. Till allas vår besvikelse vågar jag påstå.
Nej, nu får det vara nog med midnattssvammel. Läggdags var ordet.
Over and out.
Konfucius
Fikon, någon?
Idag höll den skånska våren på att blåsa mig av min cykel. För när solen skiner i Skåne svarar vinden med att vina utav bara sjutton. Idag har jag även fått lära mig, via min nypåbörjade kurs i Terrester Ekologi, att varje art av fikon har sin alldeles egen fikon-geting för pollinering. Hos de sorter som kräver befruktning sker det med hjälp av denna lilla geting som lägger ägg inuti blommorna. När äggen kläcks, befruktar de nya getingarna blommorna på vägen ut ur blomfodret. För allmän information kan tilläggas att getingen inte tillhör den minimala och därtill ytterst priviligerade skara insekter som kan kallas favoriter i min bok. Hanen, dessutom, som varit inne och befruktat äggen, har inga vingar. Hur undkom han sitt öde som torkat-fikon-innanmäte tror ni? Eller gjorde han alls det? Finns det döda hangetingar i våra julfikon?! Jag undrar jag... Jag tror bestämt att jag är en stor och skandalöst mörk hemlighet på spåren.
To think I ate all those figs during Christmas makes me kind of sick...
För övrigt insåg jag just att man synbarligen kan få mail såhär mitt i natten och till sin stora förvåning och oförskämda glädje se att man fått en femma i fysik av alla ämnen. Den här läsperioden har ju varit helt sjuk, på ett otroligt bra sätt.



- Att leva utan att tänka har inget värde. Att tänka utan att leva är farligt.
- Studier utan eftertanke är bortkastad tid - eftertanke utan studier är farligt.
Jag tror jag lever farligt, enligt Konfucius definition. Det blir något att sova på, länge.
Förra veckan återupptogs den gamla traditionen gällande tentaångestvrål återigen på studentområdet Delphi. Intressant för mig som bara läst mig till det innan jag kom hit, och sedan inte fått uppleva det på hela hösten, då man annars tycker att folk borde haft mer ångest än nu... 23.00 började ekon skalla mellan betongblocken, fler ångestdrabbade svarade från andra sidan studentghettot. För att avrunda det hela kom en ordentligt ångesttyngd stackare och vrålade ut sin ångest i säkert två minuter utan paus. Det fick mig att känna mig mindre ensam i den desperata tentaveckan, och resultatet var ju endast och enbart gott. Det är en tradition jag tycker de ska hålla vid liv, en dag kanske man står där själv, men än så länge har jag lite för mycket som håller mig tillbaka.
Visste ni förresten att det uppenbarligen heter oREgano och inte oreGAno? Inte jag heller, och jag vet inte om det stämmer, jag har inte faktagranskat ärendet själv ännu. Men tills motsatsen är bevisad är jorden, enligt uppgift, platt.
Over and out.
FRI

Lite vår nu tack.
Sista tentan för denna tentavecka skrevs och avslutades för en timme sedan. Med lite tur klarar jag mig... Efter denna fentimmarsvånda kommer man ut och möts av, ja vadå? SNÖSTORM. Eller snarare blaskstorm men andemeningen är väl densamma. Inte så inbjudande, men jag tänkte att medan jag nu ändå är ute och ränner kan jag ju svänga förbi Kemicentrum och se vad jag fick för resultat på kemitentan jag skrev i måndags, sagt och gjort. Brett flin. Jag fick en femma på tentan, helt sjukt glad :D.
I övrigt har jag inte så mycket att förtälja om tiden som förflutit, mycket har säkert hänt men inget av det minns jag nu just. Ser fram emot en lugn helg utan plugg och med en egenvald skönlitterär bok och en kopp te... Lite vårväder på det så är jag nöjd sen.
Nästa helg kommer förhoppningsvis mor och far, och kanske blir det en tripp till Malmö? Det är ju lite skamligt att jag aldrig varit där på riktigt fastän jag bott så nära ett tag nu...
Over and out.
Hemmahelg, smittspridning och Friska Vårvindar.

Helgen spenderades i allas vårt underbara Jönköping, med nyfunnen kärlek för X2000, även om jag fortfarande tycker att barn som tjatar och skriker borde förvaras i egna vadderade kupeér tills de når sin slutstation. Men hem kom jag, tack och lov. Väl hemma ränndes det runt på loppmarknader och second handbutiker tills jag blev lite lätt illamående. Detta rådde vi snabbt bot på med blåbärscheesecake på a6. Trots den fruktansvärda korridorsmitta jag bar på som ett ok över mina lungor så klarade jag mig. Sen att jag själv slapp laga mat i mitt horribla tillstånd var ju bara ännu närmare Pangloss version av den bästa av världar. Så det där med att det bara finns en värld tror jag inte ett dugg på, det finns alltid minst ett par att välja bland, och alltid en som är bäst, en Pangloss. Mitt under läxläsningen ringde det på dörren och uppenbarligen är det numera så, fick jag lära mig, att högstadiepojkar måste knacka dörr och sälja sin tyska salami för att få åka på skolresa till Frankrike. Paradoxalt och nymodigt. Tur att man inte är den som är den, som man brukar säga.
Sedan min senaste uppdatering har jag även funderat över personlighetsförändringar som följer talesättet - "Man blir som man umgås". För det är ju så, har jag konstaterat, att celler nybildas, så även hjärnceller. Så, tänkte jag, när hjärnceller byts ut så kopieras DNA, visst, så långt är vi alla med. MEN, var sitter personligheten? Inte i DNA väl? Nej, tänkte jag vidare, troligtvis inte. Då återstår alternativet som följer ovan nämnda talesätt. Hittar vi tillbaka till vår personlighet efter ett sådant cellbyte genom att spegla oss i vårt umgänge? För i så fall förlorar man ju ständigt en bit av sig själv om man inte umgås med samma människor vid varje hjärncellsförnyelse. Kontentan av detta blir alltså att det gäller att omge sig med rätt människor, alltså människor som känner dig som den du vill vara, eller den du är eller den du vill bli. Det verkar ju stämma med vad man ibland kan snappa upp från "folk som vet", kan jag använda det för att bekräfta min hemsnickrade teori? Hur flummig den än må vara kan det nog kanske ligga ett korn av sanning i den, tror jag.
Idag har här blåst kraftiga vårvindar, även om inslagen av vår i dem lyst med sin frånvaro. Storhandling och uthämtning av min färdigreparerade mobil stod också på schemat. Därefter har ytterst lite vettigt åstadkommits, man kan ju som bekant inte lyckas jämt, men någon gång ibland skulle väl inte skada?
over and out.

Paraskevidekatriafobi?

Fredag den trettonde var det hela dagen igår. Jag kan inte påstå att det påverkade mig i någon större utsträckning på otursfronten faktiskt, frågan är bara om jag ständigt lever med fredag-den-trettonde-otur och därför inte märker någon skillnad, eller om dagen igår helt enkelt var en helt vanlig dag.
Igår morse hörde jag något aningen upprörande på radio, att jag lyckades uppfatta och processa informationen i mitt i det närmaste av sömn medvetslösa tillstånd är ett smärre mirakel, men hursomhelst delar jag med mig av nyheten:
"Passiv rökning försämrar inlärningen och ökar risken för demens, visar den hittills största studien på området.
Nära 5.000 personer, både fd rökare och icke-rökare över 50 år, undersöktes av ett forskarlag vid universitetet i Cambridge i Storbritannien.
Forskarlaget konstaterar att personer som aldrig rökt men som regelbundet utsatts för tobaksrök visade sämre resultat i inlärningstest.
Dessutom konstateras ett tydligt samband mellan nedsatt hjärnfunktion och passiv rökning."
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=22620&a=1442945&lid=puff_1443045&lpos=rubrik
Det röktes vattenpipa i vardagsrummet igårkväll, så nog var man lite försiktig med hur djupa andetag man insöp, det är ju trots allt snart tentavecka! Att kombinera fredag den trettonde med denna nyvunna kunskap kändes som att utmana ödet lite för mycket för att det skulle vara nyttigt. Jag vill ju inte ha nedsatt hjärnfunktion bara för att jag står i köket och inte kan bestämma mig för hur mycket tid jag orkar lägga på att laga mat, tiden borde begränsas till minsta möjliga under rådande omständigheter. Jag är ju tack vare lågprisbutiken i närheten sex kg äpplen lyckligare sedan i förrgår, idag är det nog dock ungefär fem kg kvar, men jag har ju hursomhelst ett litet förråd att leva av på rummet medan jag funderar.
Idag, på alla hjärtans sådan, har jag unnat mig själv att starta sola-på-balkongen-säsongen med frukost och en god bok i solskenet. Helt makalöst underbart. För att ytterligare skämma bort mig själv, genom att inse hur lyckligt lottad jag tidigare varit, har jag rengjort vattenlåset och golvbrunnen i min toalett. Nu, såhär i efterhand, inser jag att jag borde ha ätit middag först, och inte efteråt. Vet inte hur jag ska kunna handskas med mat med samma händer som jag vet varit i kontakt med gummihandskar som hanterat avlagrad skit och hår från Gud-vet-hur-många människor som besuttit detta korridorrum innan mig. Min aptit försvann ner i avloppet tillsammans med skiten jag grävt upp. Det är skönt att få lite perspektiv på livet ibland, eller hur?

Glad Alla-Hjärtans Dag ♥
En Underbar Helg Senare

Mor anlände i torsdagskväll och förgyllde därifrån och framåt min helg från början till slut. Det blev en produktiv helg dessutom, tvätten är fixad och mobilen inlämnad för reparation - hatar dock substitutet. Jag har skytt den som en spetälsk hela helgen, men nu måste jag väl bära det fula åbäket med mig. Och inget mer uppvaknande till Lady Gagas "Pokerface" för mig på tio dagar. Nu är det dock bara nio kvar - och jäklar vad det blir liv i luckan om det tar längre tid än så!
Nu, lämnad åt mitt öde fram till nästa fredag den 13:e, nämligen den i mars för den ouppmärksamme som inte själv dechiffrerade uttalandet, Gregers namnsdag för övrigt, sitter jag alltså här som den typiske åttiotalisten. Generationen som växte upp på dagis och fick slåss för personlig uppmärsamhet och som således nu alla skaffat egna bloggar i ett desperat försök att göra ett avtryck, betyda något, vara någon speciell som man minns, som man lägger märke till. Livrädda för att försvinna som en i mängden. Kanske, kanske inte. Jag tar åtminstone mitt ansvar som åttiotalist, och lever upp till stereotypen. Duktig och strävsam, självständig egoist i ständig jakt på existensbekräftelse. En åttiotalist som aldrig blir vuxen, förutom sett till internetbaserade tester som delar ut vuxenpoäng för kaffedrickande och ICA-kort, det finns ingen riktig, erkänd, accepterad vuxengräns för oss, uppenbarligen.
Men det går ju helt i enlighet med min livsfilosofi; man ska vara barn så länge man kan.
Varför skulle det vara så illa?
Är det för att jag är åttiotalist som jag anammat denna livsfilosofi, eller har jag bara upptäckt att den nu råkar stämma väldigt bra in på stereotypen?
Det är lite av ett moment 22 det där, ett hönan-ägget-problem. Men inget att ödsla tid på.
Tolfte mars är det fysiktenta, vilket är ungefär ekvivalent med Ragnarök i min bok, men vad tusan - värre har man väl varit med om?
"Först kommer fimbulvintern i tre år, och därefter krig. Tre tuppar gal - en hos asarna (Gullinkambe), en hos jättarna (Fjalar, en eldröd tupp) och en hos Hel (den sotsvarte). Det blir översvämning och skeppet Nagelfar kommer loss. Heimdall blåser i Gjallarhornet. Fenrisulven, Midgårdsormen, jättarna, eldjättarna och Loke samlas för att kämpa mot asagudarna. Kampen står på Vigrids tusenmilaslätt. Bergen rämnar och haven störtar in över land, men Yggdrasil består. Då Surt satt världen i brand sjunker den till havets botten. Men Nidavallen finns kvar, och där samlas de överlevande:
- Osådda skola / åkrar växa, / allt ont sig bättra; / Balder skall komma. [...]
- En sal ses fagrare / än solen stånda, / täckt med guld, / på Gimle.
Men i valans sista vers tar hon dock hoppet ifrån oss att ondskan genom Ragnarök helt har förjagats från världen:
- Då kommer dunklets / drake flygande, / en blank orm, nedifrån, / från Nidafjällen. / I fjädrarne bär, / och flyger över slätten, / Nidhögg lik. / Nu skall hon sjunka.
I Ragnarök slukar Fenrisulven Oden, men Vidar hämnas sin fader genom att bända isär ulvens käkar. Tor dräper Midgårdsormen, men han hinner inte ta mer än nio fjät innan han faller död till marken, dödad av ormens giftiga etter. Heimdall och Loke spetsar varandra med sina spjut. Varghunden Garm äter upp Tyr, men blir spetsad inifrån av Tyrs svärd. Tors son Magne dödar draken Nidhögg. Frej driver sitt hjorthorn genom jätten Surts öga, men blir kluven av Surts eldsvärd.
När Ragnarök sedan är över, går två människor, Liv och Livtrasir, som har överlevt, iland och påbörjar det nya livet i det nya Midgård eller Gimle, den värld som skapas efter Ragnarök. Detta påminner knappast om Eva och Adam, som hör hemma i skapelseberättelsen liksom Embla och Ask. De överlevande gudarna är bland annat Tors söner Mode och Magne samt Odens söner Vidar, Balder och Höder, och de flesta av asynjorna. En ny era stundar, och den skall ledas av Balder."
Looks like I'm going to Liseberg in mid March.
Min framtid kommer alltså ledas av ingen mindre än Nordens största bergochdalbana i trä. Känns omåttligt betryggande.
All clear? Tänkte väl det.
I existensbekräftande syfte var iallafall denna helgen en livgivare - fler kravlösa spontankramar åt folket! Eller åt mig om inte annat, egoistisk åttiotalist som jag nu är, med solidaritet enbart för min egen livsstil.
Over and out
Snö i Skåne - who would've thought?!

Efter nästan två veckor utan internet hade jag nästan förlorat allt hopp om att Skåne skulle bli en dräglig plats att befinna sig på. Men internet återvände i måndags, precis som vintern gjort otaliga gånger under denna ofrivilliga internet-detox jag genomlidit, i skrivande stund snöar det igen. Hoppet om Skånes potentiella härlighet låter nog vänta på sig tills den riktiga våren kommer, men den ligger och lurar lite.
Jag vill ha ljus och vår nu! Men när det snöar i Skåne innebär det oftast inte att det fastnar på marken som brukligt är, så det finns ingen orsak till oro.
Imorgon får jag besök, av mamma. Det ska bli riktigt trevligt!
Ja, vad har hänt nu det senaste? Jag har börjat läsa Energi- och miljöfysik, och Inledande kemi. Fysiken har inte på något sätt omvärderats till begriplighet i mina ögon, det är minst lika hemskt som förr om inte värre. Kemin är virrig och snurrig - men fortfarande rolig! Jag har även tvingats hänge mig åt saker som städning och matlagning nu när tiden inte kunnat fördrivas framför datorskärmen och fruktlösa försök att studera gått i stöpet gång efter annan. Nyttigt kanske, och ganska skönt, men man inser ganska snabbt hur beroende man är av internet för att boka tvättstugor, betala räkningar och maila och klaga över att man förhindras göra dessa saker. Men nu är det löst iallafall...
Ingen vidare update det här - men jag ville mest tillkännage att jag fortfarande lever och numera återigen har kontakt med den stora vida omvärlden.
Förra onsdagen var jga med korridorarna på Kulturen på Quiznight, vi kom tvåa och vann en lunch för två på Kulturen - riktigt nice! Ikväll blir det kanske en favorit i repris om jag hinner plugga något nu innan...
Over and out.
Ensamt igen.

En veckas riktig finsk vinter fick jag iallafall.
Tillbaka i Skåne igen. Inte överlycklig, men jag lyckades packa upp på rekordtid för att inte gräva ner mig iallafall, alltid något. Sängen lockar, den skit jag har i kroppen som framkallar darrningarna, kramperna och yrseln skrämmer mig lite... Jag hatar att ta hand om mig själv, för det kan jag inte. Jag skiter i det, det är försumbart. Jag gör mig själv olycklig :p. "Underskatta aldrig människans dumhet." Det är lite så jag jobbar. Jag hoppas på en ljus vår som kommer snarast, annars orkar jag inte länge i det här, ursäkta uttrycket men, pisshålet. För tillfället och de kommande veckorna är det musiken som håller mig vid gott mod, att säga vid liv känns lite väl hårddraget, men ibland är det så också.








Lite bilder från jullovet...

Finsk knallkall, nattsvart & stjärnklar vinter.
Behöver jag säga att jag längtar hem?;)
Over & Out

min tiger♥