bronsarmittlattaste

hmm. det är jag. det är den ultimata beskrivningen av min existens. jag hade kunnat ta världen med storm. vad hindrar mig? vem är kanske en bättre formulering, och jag vet svaret, jag ÄR svaret. varför är det då så förbannat svårt att ändra på? finns det inte piller mot sånt? för att våga följa sina instinkter och lita på att allt löser sig? det vill jag kunna - det vill jag lära mig. någon borde ju åtminstone ta tag i att ordna självhjälpskurser, kan man tycka.

Igår körde jag fyrhjuling. Jag höll på att mista mitt liv vid ett flertal tillfällen, åtminstone enligt egen uppfattning. Jag hade väl en topphastighet på 42 km/h tror jag, men det kändes fort nog när man hade noll kontroll:). Provade även på bågskytte, lite mer min grej. Fast fyrhjulingarna var roligare när man väl blivit lite varm i kläderna, för det blev man förvånansvärt nog. Inget går upp emot lite dödsföraktande stirra-döden-i-vitögat-action för att lämna fri väg i adrenalin- och endorfinådrorna. Hursomhelst så vann jag bågskyttetävlingen mot resten av familjen och systers pojkvän/sambo, trots att det var "fel på bågen" och "träden attraherade pilar" på något liknande magnetiskt vis och så vidare... Men vinsten tydde bara på att jag, som min motståndare i finalen så mycket riktigt påpekade, borde "skaffa en kompis". Han är nog inte så fel ute faktiskt, haha. Ännu ett exempel på min dödfödda potential. Det är mitt nya favorituttryck, det ska stå på mitt visitkort i framtiden, om jag någonsin får anledning att skaffa mig ett sådant.
Yrkestitel; dödfödd potential. Behöver du mina tjänster? Du når mig på nummer... Tveka inte.

Det har sedan min tidigaste barndom suttit en pil i mitt hjärta. Så länge den sitter där är jag ironisk - dras den ut, så dör jag. Søren Kierkegaard

Jag gillar Søren. Han säger bra saker, och tänker således även bra saker. Eller om det är tvärtom, att det han säger är det han tänkt först? I sådant fall tillhör han kanske den skaran människor som, precis enligt normen, tänker först och talar sedan. Det är en fin egenskap, kan vi då även dra slutsatsen att Søren var en fin människa kanske? Det låter jag vara en rent retorisk fråga. Ibland behöver man andra för att beskriva saker, låna deras redan uttänkta, uttalade uttryck. Det man vill ha sagt har oftast redan sagts, och ibland, eller i mitt fall kanske oftast, mycket bättre. All återvinning är bra återvinning. Ord är på ett sätt begränsande, det finns ju inte hur många som helst - once again är återvinning den rätta lösningen, och då blir det oundvikligen snarlikt vad någon annan någon gång redan sagt. Det är svårt att vara unik såhär sent i utvecklingen, rent verbalt åtminstone. Fjortisarna kanske inte är så fel ute i att skaffa ett helt eget simplifierat och våldtaget språkfel till språk. Deras "ord" och "meningar", (och nu vill jag inte på något sätt med detta val av uttryck skapa en klyfta i form av uppdelningen i ett "vi och de"-samhälle, inte alls. Alla ska med, eller hur?) trots det faktum att de saknar all logik och alla regler, ren anarki i språkvärlden, kommer ju åtminstone vara unika. Ingen har någonsin våldfört sig på ett språk på detta sätt tidigare. Mission accomplished? En människa kan ju inte beskriva en känsla på så många olika sätt, antar att det är den begränsande mänskliga faktorn, eller fantasin och ordförrådet, associationsförmågan... You name it.

Det gäller att finna en sanning, som är sanning för mig, att finna den idé för vilken jag vill leva och dö. Søren Kierkegaard

Han var en riktig muntergök, Søren. Nästan lika optimistisk som jag. Min optimism är dock så out of proportion att den är svår att mäta sig med, en dag ska jag försöka korrigera den till en normal nivå så att interaktionen med vanliga dödliga blir smidigare. En annan dag.

Nog med svammel för ikväll. Snart måste hobbytänkaren här återvända till universitetsstaden, till akademiker som tänker innan de talar, som gör allt enligt regelboken. Allt utom följer naturlagarna och håller jordskalv borta. Hur tusan ska man acklimatisera sig för att passa in där?! Ett litet quest för mig, energikrävande. Innebär oftast att man måste vara social, vilket jag egentligen inte har några som helst problem med, enligt mig själv. Men ska man umgås med andra än sig själv så har de givetvis en annan uppfattning, för till skillnad från folk jag vill vara social med så tänker de inte med min hjärna. De tänker själva, annorlunda. Det fungerar ibland. Ibland lyckas jag inte iallafall, oavsett vems hjärna folk tänker med. Det är en hel vetenskap det där, det också. Jag har så mycket kvar att lära, och då kan det ibland kännas lite meningslöst att fokusera min knapphändiga hjärnkapacitet på saker som jag vet övergår mitt förstånd, såsom matematik och liknande påhittade galenskaper. Jag borde starta en egen dödfödd yrkeskår, med potential i samma skick. Jag tror jag hittat något jag faktiskt skulle kunna vara bra på. Äntligen. :)

Over and out.

Jag är på nästan skrämmande bra humör idag, för att vara jag. Jag ger äran helt och hållet åt dagens hurttrevliga start (tack Ellie) och i övrigt vet jag knappt vad som flugit i mig:). Efter ännu en nära-döden-upplevelse i form av avåkning från vägen och i samband med detta plöjning av reflexstolpe (som jag var helt övertygad skulle klyva bilen mitt itu, eller allra minst krossa vindrutan och döda mig), och nej det var INTE jag som körde, kan man kanske få någon sorts euforisk period, vad vet jag. Avsaknaden av denna känsla efter den förra nära-döden-upplevelsen (jordskalvet som ni kanske minns...?) dämpades i sådant fall förmodligen av tentaångest, som ju som vi alla vet alltid väger tyngst och kväver alla, oavsett hur starka, känslor av livsglädje. Eller glädje över huvudtaget. Jag börjar nästan oroa mig lite för att jag drar till mig dödsfaror, det är en lite skrämmande utveckling, och som min kära Lisa sa, nästa gång blir tredje gången gillt... Det gäller att hålla sig i kragen nu...:p Jag ska definitivt skumma igenom överlevnadshandboken en gång till...

Gott nytt år, nu såhär en vecka i efterhand :)

En vecka i bil, med utsikt över skog och glittersnö, hav, blåst och minusgrader så det står härliga till.
Det var fint, men jag är alltid glad att komma hem, haha, jag kommer alltid vara hemtam här i Jönköping. Två veckor kvar tills jag måste dra mig söderut igen, till jordbävningar och Gud vet vilka andra katastrofer som kommer drabba mig, huvaligen. Jag upptäckte till min stora glädje att jag fortfarande kan läsa utan att somna - jag trodde jag var för evigt dömd att aldrig kunna koppla av med en bok utan att somna igen. Men nu när jag under två veckor sovit alldeles för mycket tycks jag ha kurerat min under hösten kroniska sömnbrist. Det är ju ingen nackdel att jag hittat böcker som är omöjliga att lägga ifrån sig heller - det var ett tag sedan jag hade tid att leta.

Längtan till Någon Annanstans är påtaglig, en vecka i södern hade inte varit fel! Men annars känns det som om det börjar klarna lite, fast allt känns ju så mycket lättare när man sitter så långt ifrån det, så lätt att bygga luftslott härifrån. Men jag vägrar ta den enkla vägen ut bara för att det är just det, enkelt - inte den här gången! Sen vilket beslut som leder till den enkla vägen ut, det har jag inte listat ut ännu.

Hursomhaver - jag stortrivs hemma och skjuter upp beslutet och tankarna, igen och igen och igen...

Kuin tiedän nyt että muutkin lukee niin voisin ehkä kirjoittaa teillekin jonkinmoinen ilmoitus, mutta ei se tästä hyvä tulee, jottas tiedätte. Jos on kellekään toivomuksia että kirjoitan myöskin vähän suomeksi, tai mielummin englanniksi, niin kertokaa vaan :)

Over and out.

Så var man då äntligen hemma igen, förutom allt renoveringsarbete som ständigt pågår så är allt tack och lov precis som vanligt. Dagarna framöver är vigda åt kära återseenden och julvila - det enda som ska läsas nu är skönlitteratur!

Efter fem timmars tenta igår var det så äntligen dags för hemresa. Eftersom jag fick skjuts till stationen var jag där en timme för tidigt, och efter förseningar och ytterligare förseningar steg extremt många andra och en stelfrusen jag, på tåget. Men ingenting kunde sänka mitt humör, jag skulle ju hem :)

I tisdags höll jag för övrigt - ett mycket viktigt övrigt - på att dö i ett jordskalv. Ja, jag fruktade för mitt liv. Jag vaknade av detta hutlösa skalv tjugo över sex på morgonen och såg direkt framför mig hur höghuset rämnade och jag från fjärde våningen begravdes i betongmassorna. Min överlevnadsinstinkt var dock så pass på alerten att den genast grävde fram den gamla kunskap jag förskansat mig i den överlevnadshandbok jag fick i födelsedagspresent av Anna. Min hjärna arbetade yrvaket och febrilt för att minnas vilka ageranden som enligt författarna var de rätta vid en katastrod av denna kaliber. "Inte gömma sig i köket... Skulle man gömma sig under ett skrivbord - det är ju fullständigt befängt! Det blir ju bara än mer massa som krossar mig!"
På den tid det tog mig att tänka detta, och några andra tankar i stil med "Jag vill inte dö ensam på fjärde våningen i Lund strax innan jul", på den tiden var det hela över... Jag kikade ut i korridoren och möttes efter en stund av tre andra oroliga, men ändå mer realistiska inneboende. Övriga hade inte ens vaknat. Andra i klassen som jag pratade med under dagen trodde alla att det var sadistiska långtradarchaufförer som körde in i husväggarna, men det är ju helt absurt. Jag menar, varför skulle de göra det??
Efter denna chockstart på morgonen var det ju ingen idé att somna om, så jag satte fart och började packa inför stundande hemresa, tänka sig att ett jordskalv var vad som krävdes för att jag skulle få ändan ur och inte vänta till sista kvällen... Låt det bli en läxa kanske..?


Mumsig Jul!

Det var allt för nu!

Over and out

Jag trodde det här skulle bli lättare. Efter en eftermiddag med extenta i skolan inser jag mitt fatala misstag i att vara så lugn och sansad. Nu är det dags för tentaisolering och 100% FOKUS. Synd bara att saker som stjäl mitt fokus mer än något annat dyker upp just precis nu... Sämsta möjliga timing.

Ikväll blir det förhoppningsvis julmarknad, annars har jag kastat bort värdefulla timmar på att vänta på det, Grey's visas ju om två timmar och det missar jag INTE en vecka till bara för att någon klantskalle på kanal 5 fixar tillfälligt avbrott i bara just vår korridors tv.

Jag har egentligen ingen uppdatering, jag undviker bara matten och väntar på besked från min julmarknadsdate Anna... Längtar till den 19:e december cirka 13.05, då är mardrömmen avklarad, men förmodligen inte klarad.

Hursomhaver - Glad Nobeldag på er!

Over and out

Så; lång tid, ingen update. Nu är det dags. Förra helgen spenderarades i Köpenhamn, I SNÖ, underbart! Även lussebullsbak hanns med tillsammans med kära mor, de provsmakades också igår på första advent - superba som vanligt. Igår var jag även på adventsgudstjänst i Domkyrkan, kommer man från Smålands/Sveriges Jerusalem får man ju ta sitt ansvar och leva upp till folks förväntningar. Där konstaterades att det här med att arbeta som barnkörsledare måste vara ganska tröstlöst...
Igår var det ju också julskyltning i stan, extrem besvikelse jämfört med Jönköpings affärer med pepparkakor och glögg och lussebullar i hela stan. Detta var ingenting, ingenting alls. Om man inte räknar nazister och motdemonstranter till julskyltningskänslan - isåfall var det ett himla hålligång. Hursomhelst så var det inte en helt bortkastad dag - för Heidi hittade äntligen sina PeterPanstövlar! De är gudomliga, jag är kär.



Jag råkar veta att Sara haft sin tenta idag, och att hon flyttat hela helgen...hoppas det gick bra ändå! Sen fick jag en annan trevlig överraskning idag, omtentan för den kommande tentan ligger nu i jul och inte i påsk som de tidigare annonserat. Resultatet får man veta ungefär tre dagar innan omtentan är - inte en chans i världen att jag gör den.

OCH för övrigt, nu när jag kom hemcyklande efter träningen med Anna mötte jag två killar vid ett övergångsställe varpå den ena vrålar ut "three point five at the most!". Jag känner min far och bror tillräckligt väl för att förstå vad det betyder! Bara för att jag nu råkar ha min töntiga vita stickade mössa, fleecefodrad röd jacka och vindbyxor på mig. Därmed inte på något sätt sagt att jag skulle höjt mitt snitt i annan utstyrsel, men hade jag haft mina PeterPanstövlar - då ni! Då hade jag varit minst en three point six. Tur att de inte såg mitt flötiga hår där under mössan, då hade jag väl halkat ner på blygsamma zero point two som bäst. Det är intressant hur man blir bedömd på det där viset ;p.

"Nature, it's a big science magazine which was the first to publish for example the atom bomb."
Enligt min föreläsare idag - hur publicerar man en atombomb?
The name Hiroshima comes to mind...

Ibland blir det liksom inte rätt fast hur man än försöker. Här är kallt, matematiskt och ganska tråkigt idag... Heidi längtar till helgen med Sagan om Ringen-maraton och lite korridorsfest på lördagkväll. I övrigt har veckan faktiskt inte varit så fasansfull.


Lommahelgen med familjen.

Munksjöbron - promenad med mina favoriter... Shit vad efterlängtat det var!

Jag har egentligen inte så mycket att skriva om så det blev mest bilder som jag glömt att föra över i evigheters evighet ungefär - men en bild säger ju mer än tusen ord, eller?

Over and out

I wish...


Tentaveckan är över. Och jag kan med gott samvete säga att jag inte gick segrande ur striden mot okunskapen, och det hatar jag. Mer än något annat så hatar jag DET.
Familjen, eller ja, 60% av den, far over seas till hemlandet idag, och jag skulle så gärna vilja vara med på den där färjan, träffa mormor och morfar igen, farfar, mostrar, morbröder och fastrar och farbröder och kusiner och gud vet allt... Jag hatar att vara fast här, bunden av ett schema som är sjukt oviktigt i jämförelse med att träffa familjen. Eftersom att tentorna med all oönskad säkerhet gick käpprätt åt fanders lär även julen vara förstörd av omtentor och plugg inför dem, så min önskade och planerade Finlandsresa över jul är väl också bara att vinka hejdå åt. Jag hatar det. Och jag vet inte ens om jag tycker att det är värt det med tanke på att jag inte vet om det är det här jag vill eller ej. Känns som om mina positiva dagar blir allt färre av mina inlägg att döma, men jag har bra dagar också ska ni veta...ibland.


Saknar hemma och hemhemma i Finland. Hope to be back soon... Plugga finska istället kanske? Där har man ju åtminstone en drivkraft i att faktiskt se meningen med att lära sig det... Jag ger det till jul, sen får vi se...
Saknar er alla!


Over and out.

Idag för exakt en vecka sedan var jag hemma i Småland, underbara hemma. Det är två veckor kvar till tentaveckan och ångesten sitter redan som en smäck. Den och ångest över allt annat i allmänhet sänker ju humöret till punkten P, godtyckligt nära noll, vilket då också sägs vara dess gränsvärde - detta kan beräknas med hjälp av vissa standardgränsvärden som skall kunna härledas och bevisas med lämpliga satser och axiom. Så kul har jag det just nu.
Sen att folk dessutom ska vara allmänt dryga och totalt sakna självdistans och vara oförmögna att fatta vinken även om man i princip slår dem i huvudet med den - det sätter ju bara en extra äcklig krydda på tillvaron.

Jag vet inte om det lyser igenom men humöret är inte på topp idag.


Min vän Mario.

Förra onsdagen var det exkursion till Lake Sövdesjön som gällde - lagom höstkallt väder men ändå soligt. Hade varit trevligt om det inte slutat i ett labb med tre timmars inhalerande av etanolångor under frenetiskt sökande efter döda, genomskinliga och till storleken knappt existerande varelser ur sedimentproverna vi släpat med oss tillbaka.
En toppendag.


Dagen i bilder: Bussen fastnade i leran, vi letade djur, folk såg på medan vi letade djur, folk fördrev tiden.


Vattenledningsparken x 3, Odensberg.

Möttes igår av två högst trevliga överraskningar i min postlåda, nämligen ett brev(!) från min lilla kusin, som gjort en fantastiskt naturtrogen teckning av mig som numera pryder min vägg - och ett brev från hyresvärden som upplyste mig om att jag betalt dubbel hyra och därför måste uppge ett kontonummer till vilken den ena skall återföras. Trevligt båda två. Så eftermiddagen spenderades med att med extremt mycket möda och slit komponera ihop ett brev på finska tillbaka till min femåriga konstnär - och till er som aldrig försökt kan jag meddela att detta är en aktivitet som tar minst en eftermiddag att helhjärtat ägna sig åt - även om det nu händelsevis ska skrivas på ett språk på en femårings nivå. Det är en utmaning ändå vill jag lova. Så nu ska det bara postas med en väldig fart så pojken slipper vänta på att tomten ska ta med sig det där brevet...

Dagens projekt före upp-gasquening var "Rekognosering: Skåne". Jag tänkte ta mig norröver Delphi för att så att säga - vidga mina vyer. Skånes platta landskap torde ju vara perfekt lämpat för just detta ändamål. Så bar det av, jag dokumenterade dessa mina första stapplande steg i främmande landskap för att ge er en liten inblick i mitt äventyr. Värmen var överraskande! Kändes som om linne hade varit fullt tillräckligt, men istället var man påbylsad med tjock stickad tröja och vindtät, fleecefodrad jacka - huvaligen. Hursomhaver; håll till godo.



Och nu; mor och far, innan ni blir helt förälskade och drar paralleller till allas vårt beloved Suomi vill jag att ni tar en titt på de två sista dokumentationerna.



Här vill man inte bo!

Så; skönt att ha fått det sagt.

Ikväll är det Nollegasque; vilket innebär att vi officiellt blir ettor och måste klara oss utan Phös i fortsättningen, så detta är mina sista timmar som eko-nolla. Blir lite tomt utan Phös måste jag säga - även om jag personligen inte haft någon direkt nära kontakt med dem. Har man köpt en teknologmössa (studentmössa med tofs) till Gasquen ska man enligt tradition, som jag har förstått det, dricka punsch ur den - tur att man inte har det :p.

Igår var tanken att vi skulle ha farit iväg på exkursion till restored wetlands, men swebus glömde tydligen bort oss så vi fick köra en improviserad lektion. Vi fick i princip berättat för oss vad vi skulle ha tittat på och hur landskapet såg ut och varför man gjort så. Lite svårt att måla upp landskapsbilden i huvudet, men vi fick ju sluta desto tidigare. För första gången hade man verkligen klätt sig ordentligt för exkursion, med underställ, kläder och vindtäta regnkläder och stövlar - OCH SÅ FÅR MAN INTE ÅKA OCH VISA HUR MAN "INTE-FRYSER" FÖR EN GÅNGS SKULL! Jag är bara lite besviken - no worries.

Nu är det upp-gasquening (och nej, jag kommer aldrig tröttna på den ordvitsen) som står på schemat. Taggad till 1000 för hemkomst på torsdag!! För la familia (och alla andra intresserade förstås) kan jag rekommendera Annas blogg, stenvalls.blogg.se, för mer estetiskt designade hån och hyllningar till livet vi smålänningar tvingas leva här i Skåne.

Over and out.

Nollelördag i Lundagård - hur kul som helst. Hinderbana (mitt nolleuppdrag), lådbilsrace, ballongistapult (skapa en konstruktion för att kasta vattenballonger på Phöset...) gick av stapeln mellan alla civilingenjörssektioner. Riktigt skoj! Efter tre var det snabbt hem, ombyte och fix inför KW-sittningen på kvällen...
KW innebär alltså kemi- och ekosystemtekniksektionen...där fick man känna på funderingen om man egentligen skulle ha varit gul i färgen för att ge uttryck för sin bakgrund - och glädja sin livsmentor Pelle! Detta är sannerligen funderingarnas tid... på alla plan. Men bordskavaljererna var hur trevliga som helst - även om en annan aldrig riktigt lyckades pricka in skålarna - det tar vi igen en annan gång! Eftersläppet på I- och M-sektionens gasque var också riktigt kul - kom hem runt halv fyra.

Ikväll vankades det sconesafton med min söta Anna - mysigt värre..och gott också - blir det bättre?

Idag då jag kom hemrusande fann jag till min stora glädje ett stort paket utkikande ur min brevlåda - jag som bestämt att jag inte ska kolla min brevlåda mer än måndagar och fredagar för att slippa bli deprimerad över att aldrig få ens reklam eftersom alla AF:s brevlådor är försedda med en skrikande röd "INGEN REKLAM"-klisterlapp. Igår struntade jag helt i att kolla för att istället spara all obefintlig post till den lyckliga fredagen. Men så idag när jag bara av en händelse kikade över trappräcket på väg uppför - och såg ett stort gult paket kika ut hann jag tänka "Lyckos folk som får PAKET!" Sedan insåg jag på en tiondels sekund att - det är ju MIN brevlåda! Varpå jag genast tömde den och sprang upp till mig. Hoppas att ni njuter av min noggranna redogörelse för denna otroligt upplyftande händelse - det är viktigt för mig att förmedla detta!
Kokböcker och ouverallmärken - me love.
Pappa: Har en fråga. Är det okej att sätta axelmärkena någon annanstans eller är det att på något sätt skända något heligt? Tänkte att på axlarna syns de ju så sällan eftersom man knyter den runt midjan allt som oftast...

För övrigt hade jag fått ett annat brev; från Af, där det stod att jag ska få nya möbler till mitt rum! En 105cm bred säng, nytt skrivbord, skrivbordsstol och taklampa, hurts med tre lådor och en bokhylla.
Så min fråga riktad mot Jönköping lyder som följer;
Ska min säng tillbaka hem? Vore mys att slippa ha en säng stående bakom dörren, plus att 105 och 120 inte skiljer så farligt mycket att jag inte överlever.


De tre sista bilderna är från Regattan i söndags - då man inte var alltför pigg skall tilläggas... Det går i princip ut på att alla bygger en båt som ska sjösättas i ett sjöslag mot två eller tre andra sektioner på "sjön" Sjön på universitetsområdet. Vad det egentligen är är en äcklig sumpgöl som luktar ruttna ägg - och där går folk i med sina båtar med full avsikt att bli blöta i dyn. Äckelpäckel - men ganska roligt att titta på. Ingen vet egentligen reglerna, mer än att man slänger i sin båt med besättning och slår sönder så mycket som möjligt av de andras båtar under en given tid - sedan måste alla hjälpa till att städa, det får man också mycket poäng för. Vi vann inte. Eko har vunnit de senaste två åren så vi gjorde dem väl kanske lite besvikna nu kanske...

Till helgen väntar Nollegasquen då vi officiellt blir ettor... Intressant. Och förmodligen grymt kul.

Inga personliga meddelanden idag - ni får klara er ändå!



Over and out.

Okej, here's the deal: Heidi längtar hem. Och hem kommer aldrig vara definierat till rummet på Delphi, inte enligt något axiom eller någon sats eller något löjligt lemma heller - Jönköping är ALLTID hemma. No matter what. Ibland är det okej här, ibland är det tillochmed bra - men hemma kommer alltid vara bäst.
Just idag och nu funderar jag på om civilingenjörsyrket är för mig egentligen - hur kul skulle det inte vara att vara lågstadielärare till exempel? Egentligen liksom... Okej, jag är inte överförtjust i barn, jag vet, men att lära ut är ju hur kul som helst. På någon högre nivå än lågstadiet skull jag nog inte klara av det dock...

Om någon för övrigt saknar mig så får densamma väldigt gärna beställa en tågbiljett den 26:e cirka 13.00 Lund-Jönköping åt mig. :)

Igår var det korridormöte, alla verkar supertrevliga och snälla så det ska nog fungera. Jag har inte städvecka förrän om sex veckor heller så jag får ju softa fram till dess... :)

Imorgon väntar Echoforce Recharge på kvällen om man orkar, mys med Phöset, overall-pimpning och annat utlovas... På lördag är det Nollelördag med tävlingar och Nolleuppdragsutföranden. På kvällen blir det KW-sittning (alltså en sittning med Kemi- och Ekosystemsektionen (W [Uuueee] -sektionen)), har inte bestämt om jag ska gå än, isåfall måste jag köpa biljett imorgon, så har ni något för mig att sätta upp på plussidan på min lista så kan ni ju höra av er. På minuslistan står mindre tid till att ta igen allt jag ligger efter med... Och eventuellt även min förkylning om mina förkylningsdekokter inte lyckats knäcka den vid det laget.



Mamma: Maten är mumma...so far har jag inte lagat mat en enda gång...jag lever på dina matlådor fram till helgen åtminstone :)
Sara: Minns inte vad det var för sms jag missat att svara på, men Mumin vore toppen! När kommer du? Har ingen egen tv dock, så en super komputter kan vara bra...
Niclas: MAIL! Spelar ingen roll vad du skriver, bara något. :)
Papps: Kollegieblock vore grejt :p Hur går det med Boxen? Fått med mamma på det??

Saknar er allihopa - don't be strangers. :)

Over and out.

Phöset, som för övrigt blev civila för en stund - inte helt utan att man kände sig lite rotlös, dukade bord och klasskamrater, Nollegeneralen - allas vårt överhuvud.

I tisdagskväll var det Ost&Vinsittning och jag som i nio fall av tio inte dricker vin och inte är överförtjust i ost hade bestämt mig för att gå. Detta var alltså fallet Tio. Dagen efter var det besök i korridorrummet som gällde, för att ta gardinmått och fixa lite inför denna helg då allt ska ske. Hälften eller mer tycks mig ändå ha blivit gjort under dagen och det gick ändå förvånansvärt fort och smärtfritt trots fem ynka timmars sömn natten före. Det börjar bli riktigt mysigt där nu... bara toaletten som är störande liten och osmidig. Resten ska jag nog lära mig leva med, även om jag måste bo helt utan någon bästa vän nu, men det kommer bli bra.



Utsikten är iallafall okej från högsta våningen! Underbart med en mor som kommer med massor av matlådor som fyller upp ens fryslåda på två röda sekunder också <3... I fredags inhandlade jag även min turkosa "ouverall" [frivillgt grötigt och förkastligt skånskt uttal] som nu ska prydas med märken och färger och iklädas inför terrormålning på måndag morgon klockan 06.30 med dubbel akademisk kvart. En japansk utbytesstudent fick sig en turistsnapshot av hela utspökningen i min två storlekar för stora ouverall - människorna slutar nog aldrig vara turister...

Nu är man kanske norrlänning ett tag härnere i söder då...

Efter en dags flytt med mor och far avslutade vi tillsammans med min underbara Anna på en kinesisk restaurang. En perfekt dag, trots tre timmar på IKEA med galet mycket folk en lördageftermiddag i september... Imorgon väntar the final touch och storhandling. På kvällen blir det invigningsfika med min "hyresvärd" (läs: Anna) sedan två veckor - ska bli perfekt!

Good night, sleep tight, don't let the bedbugs bite.

Snart en vecka i Lund, med mycket prat och observering, mängder av information och beslut som ska fattas och funderingar som ska funderas. Man är utmattad helt utan anledning hela tiden - och oavsett hur mycket man sover blir man aldrig helt utvilad.
Utbildningen i sig kändes helt övermäktig igår, efter information av studenter som läst två år redan. Andemeningen blev i mina öron - "Även om ni pluggar 24h om dygnet hinner ni aldrig med allt ni ska. Ni FÅR inte plugga 24h om dygnet, ni måste ha roligt också och skapa ett liv utanför skolan. Ni kommer att kugga tentor, och se till att ta igen allt så fort som möjligt för annars blir det bara mer och mer och ni hinner aldrig ikapp."
Så kan man inte säga till mig. Jag kan inte prioritera att ha ett liv om folk säger att jag har så mycket att läsa att jag aldrig kommer hinna med - inte med mina krav på mig själv. Jag såg framför mig hur jag isolerade mig med mina böcker i ett ensamt korridorrum i fem år. Den tanken fick mig ju inte att må bra direkt. Igår blev således en sjukt jobbig dag.
Idag pratade jag med två killar som ska börja femte året, som helt förkastade vad jag fick höra igår - så tack till dem för att jag nu känner mig lite mer motiverad till att faktiskt gå igenom det här. Dessutom fick jag idag veta att man kan ansöka via SIDA om att få göra sitt ex-jobb eller projektarbete utomlands om man är intresserad av att jobba med biståndsarbete i framtiden - och det vill jag!! Så nu är jag lite mer taggad. Vilket känns mycket bättre.
Hemlängtan är bättre idag... Men ibland är det sjukt jobbigt, men det är det kanske för alla. Men alla har inte varit så hemmabundna som jag, jag har alltid trivts hemma. Däremot hade jag aldrig trott att min familj skulle bli så nära "mina bästa vänner" som det nu känns som om de blivit. Hade någon sagt till mig att mamma skulle bli en av mina absolut bästa vänner när jag var 14 hade jag på tre röda satt upp personen i fråga på "Listan över saker som kan dra åt H*lvete" som sitter på Annas kylskåp sedan i måndags.



Hör av er, jag vill veta allt som händer. Niclas - du vet vilket mail jag väntar på veckovis! Det är INTE förhandlingsbart! Sara; all uppdatering på något som helst forum är helvälkommen - tro det eller ej men jag saknar faktiskt dig och Walle också ibland! Mamma och pappa... kom snart :), och kommentera gärna!

Godnatt på er. <3

Lite nervöst var det, men med min mundiarré så gick det faktiskt väldigt bra, jag lyckas ju alltid prata för mycket vid fel tillfällen såväl som halvrätta tillfällen...på gott och ont. Snart bär det iväg hem till en av huvudphaddrarna för flaggmålning, ramskomponering och sånguppfinning till vår phaddergrupp. Det ska bli kul faktiskt - imorgonbitti väntar första repetitioslektionen av gymnasiematten, det känns lite värre, men det ger sig nog med tiden, ska bli skönt att få känna på studierna lite också så man vet vad det är som förväntas av en lite mer... Har fått en liten rundvandring idag, kommer inte ihåg något av den och mitt lokalsinne är som det alltid har varit - katastrofalt, men vi fick löfte om mer av den varan så det kanske löser sig... Idag har vi i princip hela tiden varit indelade i våra phaddergrupper så jag har inte alls koll på vad det är för folk i de andra grupperna, men min grupp är iallfall helskön so far... Många skåningar är det - men vi är tre smålänningar totalt tror jag - så helt underrepresenterade är vi inte!!
Men nu är det väl snart dags att dra sig mot Konsum och uppsamlingen av förvirrade Eko-Nollor, och dra mot Smålands Nation :)...
Uppdaterar kontinuerligt vid tillfälle framöver så att säga.

Over and out

Jaha, så kom då den här dagen. Sista kvällen i Jönköping... Lite nervöst är det, och jobbigt att se folk för sista gången på ett tag, men det är tydligen så det måste vara. Vi ses imorgon. Enkelt.
Min äppelträdgård, Vättern och skogen... Det kommer jag sakna...
Jag flyttar in i ett korridorrum den första september, fram till dess är det Nollning och inspark på LTH som står på schemat - inneboende hos en bästa vän... Nervös och litelite förväntansfull...
Spenderade en stund av torsdagen på stan med Syster - i för oss ovanlig och underbar systeranda - och inhandlade märken som skall pryda min turkosa "ouverall" sedan - Mumin är bäst, han får hedersplatsen! Sedan bar det av till sista träningen med mor - tungt och roligt, som det ska vara.
Fredag var en lite tyngre dag... Säga hejdå till sin äldsta och förmodligen bästa vän och flytta flera hundra herrans mil ifrån varandra var lite tungt - men vi ses imorgon, och dagen efter, och dagen efter... Så bestämde vi iallafall - tror man det tillräckligt mycket så kanske det blir så? Till jul åtminstone... Hur ska man överleva till dess??



Nu har jag som den materialist jag är packat mitt liv i väskor och kassar och är någorlunda redo att flytta rent praktiskt, rent mentalt lär jag aldrig bli det - så det gäller väl bara för mig att ta en kalldusch, riva av plåstret, ta tjuren vid hornen och bara göra det. I guess.

Vi ses till jul. Kul.

Sista dagen på jobbet i fredags - för den här gången iallafall... Förhoppningsvis för alltid... Jag har inte skrattat såhär mycket på år och dagar. Varenda rast och nästan hälften av tiden däremellan var ren och skär (skade-)glädje, vilken sägs vara den bästa sorten! Helt underbart - tack Alex för det, det var underbart!

Det enda som återstår nu är väl ungefär två veckors ledighet och sedan flytt mot Skåneland... Det känns dock inte lika främmande och overkligt längre - så det blir nog bra. Får man skratta lika mycket där kommer jag nog inte hem på ett tag :)...
Spenderade gårdagskvällen och natten och halva dagen idag ensam ute i stugan - mitt i tallbacken. Det var skönt med lite ensamhet - det har inte blivit så mycket av den varan på sistone. Känns som lite preparation för flytten, måste nog vänja mig vid lite mer ensamhet igen om jag ska kunna disciplinera mig till att plugga så mycket och så hårt om jag tror man förväntas göra... I dagsläget vet jag inte hur jag ska lösa det hela, men det ger sig väl med tiden kanske.
Såg just Mamma Mia på bio - mycket feelgood i den filmen. Men lite eftertänksamhet också, känns lite melankoliskt. Det är allt lite Muminpappa över mig idag tror jag! Men det är inte fy skam att efterlikna en så stor man i historien, ett av ledmotiven i mitt liv - allt från Mumindalen kan inte vara annat än närproducerat, biologiskt nedbrytbart, återvunnet, hög kvalité, rättvisemärkt, fair trade, utan konserveringsmedel och endast med naturliga sötningsmedel och allt annat som klassas som bra i vårt medvetna samhälle nuförtiden. It's all good.

Efter fem dagar i Berlin, med hetta, trötthet, galenskap, supermys och härliga nya bekantskaper är vi nu hemma igen. I lilla, lilla Jönköping, med skog, vatten och inte en kotte på gatan utanför. Man saknar lätt det man just lämnat... Trots den korta tiden gjorde vi oss nog lite hemmastadda - och det var underbart. Vi fann vårt favoritställe alldeles runt knuten, jomenvisst, Berliner Dom och Lustgården... Kvällstid var det fullkomligt magiskt.
Skulle kunna ge en kortfattad dagsöversikt lite snabbt innan läggdags kanske...
Måndag
Avfärd hemifrån vid halv fem för att möta upp min kära resekamrat vid Värnamo tågstation strax före klockan 17.57 då tåget skulle lämna stationen. Byte till Malmötåget i Alvesta. En kort äppelpaus vid vattnet i Malmö, sedan nattåg mot huvuddestinationen BERLIN! Vad vi inte visste var att tåget skulle åka båt... Det blev en intressant överraskning! Vi var uppe en sväng på båten för att sträcka på benen lite innan läggdags, träffade en supertrevlig amerikan som vi pratade med en stund - det blir surfsemester i Californien nästa gång!!
Tisdag
Väcks runt klockan sex av konstiga tyska röster som pratar någon goja som vi inte alls uppfattar, men det går nog bra ändå tänker vi. Och det gjorde det ju. Steg av tåget 06.25 och började traska med packning i full sol, redan hur varmt du vill - mot vårt hostel. Ungefär 40 minuter senare anlände vi svettiga och dana - och det första vi blir erbjudna när vi (på engelska naturligtvis) ber att få checka in, är duschnyckeln. Inte alls synligt svettiga va?! Nejdå!! Checka in gick inte förrän klockan två, men vi fick duscha och äta frukost på hostlet - och för att fördriva tiden gick vi sedan på sightseeing till Brandenburger Tor, Strasse des 17. Juni, Siegessäule, Tiergarten och Alexanderplatz. Det var verkligen för varmt för två trötta tågresenärinnor, Gud vad vi saknade Vättern! Efter fem timmars ojande och suckande gick vi tillbaka till vårt hostel, checkade in och slocknade ihopkurade i underslafen i vår våningssäng. Steg upp lagom till klockan sex, gick och köpte oss mat och letade snabbt rätt på vår favoritplats med underbar utsikt över domkyrkan och Spree. Det var fortfarande väldigt varmt, men solen var ju på väg ner så vi hoppades på svalka så småningom. Vi tog en kvällspromenad runt Hackesher Höfe och Hackesher Markt, hamnade på Oranienburgerstrasse och Friedrichstadt Palast... Inte smart, lättklädda som vi var. Men vi överlevde det också. Tillbaka till hostlet och läggdags.
Onsdag
Vi vaknade strax efter sju, duschade och gjorde oss iordning, åt frukost och begav oss iväg mot dagens mål - Kurfürstendamm. Men eftersom vi skulle slingra genom hela staden och plocka lite must-sees på vägen tog det oss lite tid. Till vår stora glädje var det mulet och svalare hela dagen, men fortfarande kvavt och relativt varmt. Vi gick via Potsdamer Platz och fixade biobiljetter till Sex and the City - man måste ju bara se en dubbad film i Tyskland tänkte vi :). Därifrån vidare mot forna Västberlin, via Nikolaiviertel, som för övrigt var hur mysigt som helst, och någon sorts konsulatgata. Efter många om och men hittade vi Gedächtniskirche, KaufhausDesWestens och hela den långa shoppinggatan. Där spenderade vi eftermiddagen, och hittade ett nudelställe precis bakom, väldigt gott var det! Några timmar och onda fötter senare satte vi oss att vila en stund vid U-bahnstationen. Sedan tog vi oss iväg mot Potsdamer Platz igen för bion, med tunnelbana denna gång! Filmen var dock inte dubbad till tyska som vi trodde den skulle vara, utan engelsk och utan tysk text... Men men, vi klagar inte - filmen var bra och vi fick vila våra ben och fötter. Hem och sov och ladda inför morgondagen!
Torsdag
Idag stod Checkpoint Charlie och Topografie des Terrors på bildningsmenyn, därefter eftermiddagspicknick i Treptower Park. Vi hittade en liten turkisk affär i samma kvarter som Checkpoint Charlie där äpplena inte kostade 30kr/kg som överallt annars i Berlin, så där bullade vi upp vårt lager med Jonagold. Där blev vi också uppraggade av ett gäng skolungdomar som ville intervjua oss om sommarskolan i engelska de gick i, vad vi tyckte om den och om lärarna och så vidare, och vi hade naturligtvis inte en susning om vad det hela ens handlade om men vi svarade efter bästa förmåga - den filmen vill vi inte se som undervisningsfilm i Sverige tack!
Trots att vi var uppe tidigt varje dag var det alltid lika hett, mycket vatten blev det! Treptower Park gav oss en välbehövd dos av gräsmattor och träd och skugga, lite solning blev det också. Efteråt tog vi Schnälltåget (S-bahn, vi kanke döpte om den lite...) tillbaka hem till Rosa-Luxemburg Strasse, trodde vi. Men vi hamnade ganska långt upp på Schönhauser Allé, men tur var det för shoppingsugna, vi hittade ett köpcentrum där vi lyckades slå ihjäl ett par timmar innan vi vandrade gatan ner hemåt. Ett fantastiskt fint område det där Prenzlauer Berg! Det fanns tillochmed ett kloster där mitt på gatan, så än är hoppet inte ute för civiliserade nunnor och munkar som vill bo centralt! Jag kanske tar min tillflykt dit då.. ;)
Väl framme smet vi in på hostlet för att duscha och leta rätt på kvällens middagsställe. Med mat i näven begav vi oss sedan tillbaka till vår vy över Spree och domkyrkan, mumsade i oss och rusade vidare till museérna på Museumsinsel. Torsdagar efter klockan 18 är det nämligen gratis inträde, det gäller att passa på! Grymt kul personalfester de måste ha på sådana ställen konstaterade vi ganska snart... Det var ju alltid något att skratta åt :)
Efter två av tre museér kändes det mer värt att sätta sig i Lustgården utanför Berliner Dom och Ägyptisches Museum med folket. Det var så härlig stämning, och vi blev snart bekanta med ett gäng italienare som var väldigt trevliga, och det var ju däästini som satt oss på samma gata ;) Sjukt trevliga var de iallafall. Hem och ladda batterierna för nästa dag.
Fredag
Kurfürstendamm var målet även idag, men först en promenad runt Zoologischer Garten - vi såg faktiskt en och annan elefant och noshörning! Det ni! Sedan shopping längs gatan, ner mot den dyrare märkesdelen... Där blev det inget köpt, men det var kul att se :) När benen började sätta stopp igen for vi hemåt, men först ett stopp vid vår turkiska lilla butik för att fylla på äppelförråden. En sväng förbi Alexanderplatz ch sedan hemåt, inför kvällen väntade en avslutningsmiddag på en mysig restaurang på Hackesher Markt. Även denna kväll avslutades i gräset framför Domkyrkan, sedan en kort kvällspromenad längs Spree och förbi Bodemuseét hem.
Lördag
Dagen började med packning och utcheckning, sedan var planen shopping i närområdet, det vill säga Alexanderplatz och märkesaffärerna på gatorna "hemmavid". Lite besvikna på utbudet (bortskämd som man blivit) gick vi några kvarter ner för att hitta en matbutik och proviant till hemresan i ett område som mer eller mindre bestod av bara höghus, och snubblade över ett helt nytt och för oss orört shoppingcenter - ojoj! Och en stor matbutik i källarvåningen - där kan man snacka om dääästini! Med burritosar i magarna gick vi loss på affärerna och började nästan känna oss lite stressade trots att vi en halvtimme tidigare inte vetat vad vi skulle göra av all tid före tågavgången... Några timmar senare var det avskedsglass i vår Lustgård som gällde - supergott! Och vilka springer vi på om inte våra kära intervjuare, som också råkade bo på samma gata och erbjöd sig att följa oss tillbaka. Det slutade med att vi spenderade våra sista två timmar i Berlin med dem, för att de skulle få öva sin engelska lite, och för att det var skönt att få bärhjälp till Hauptbahnhof... De tyckte vi var spritt språngande som skulle gå från hostlet till stationen, men vi lyckades övertala dem. En timme före avgång var vi framme, så vi satte oss utanför på en trapp och pratade bort den timmen. Väldigt trevliga pojkar det också.

Jag har en teori om berlinarna...eller något som skiljer svenskarna från dem iallafall. De är så mycket mer framåt och öppna, vilket gör allt så mycket lättare om man som jag är bra på att kackla bara någon ger mig chansen. Inleda samtal är de bra på - och de är väldigt trevliga.
Dessvärre måste jag medge att jag gjort både min kära tysklärare till moster och alla mina tysklärare genom skoltiden besvikna med mina totalt katastrofala tyskakunskaper numera... Man har ju inte en chans! Så det blev engelska hela veckan förutom en kort stund på den sista gallerian, tyvärr. Glassen lyckades jag dock beställa på tre olika språk, det måste väl ändå klassas som begåvat, eller?

Ojoj, kortfattat var det ja, och då har jag ändå utelämnat mer än hälften av det som jag ännu inte glömt. Å andra sidan har jag väl redan gjort hälften av mina forna språklärare besvikna, så varför favorisera svensklärarna och lyda deras råd om att kortfattat faktiskt skall vara just det, kortfattat. Det är väl bara engelsklärarna som kan känna sig någorlunda nöjda idag. :)