bronsarmittlattaste

Jag borde be om hjälp
vi kan göra det bättre
Vi kan sluta att skylla
men det tar för lång tid

Jag gör ett försök men jag tror inte på mig
Jag borde ha ångrat mig långt före nu
Och jag tänker att du inte hör när jag ljuger
Jag tror att jag gör det för dig

Jag kan säga förlåt utan att mena
du blir ändå besviken när jag går
Jag kan säga att jag inte vill
men jag vill lika mycket ändå

Samlar dåliga vanor
bär dem dit jag går
Åh det är dags att gå nu
Härifrån
Vidare i livet
mot oron och tvivlen
Tankarna som stör mig får vagga mig till sömns

Jag kan säga förlåt utan att mena
du blir ändå besviken när jag går
Jag kan säga att jag inte vill
men jag vill lika mycket ändå

Jag kan säga förlåt utan att mena det
du blir ändå besviken när jag går
Men att jag inte vill
är jag besviken på

 

... på 47:16 blev löputmaningens sjätte av sju pass. Sushi och äpple på det!

 

// H

Löputmaning dag fyra betades av redan 07.20 på morgonen. Strax över en mil (10,3km) på ca 49min, snittid ungefär 4:46 min/km. Det får nog räknas som personbästa då jag aldrig av de gånger jag räknat eller använt app sprungit under 5 en så pass lång sträcka :) Men det var tunga ben som krigade sif fram den sjunde och åttonde kilometern... Huvaligen.

 

Därefter vankades några timmar i skolan för att sedan åka hem, packa och förbereda för passinstruerande på gymmet. Trots rekordfå deltagare var det riktigt grym stämning och svettigt blev det! 

 

Dag fem av löputmaning återstår ännu, så trots att kroppen är lite trött finns här ju sådan grym utsikt och omgivning så jag hoppas hinna ge mig ut innan mörkret lägger sig åtminstone :) Jagärenmaskinjagärenmaskinjagärenmaskinjagärenmaskin... 

 

---

 Uppdatering

 

 

Det tog en stund men till slut fick det vara nog. Lite kallt var det eftersom solen hann gå ner innan jag tog mig tiden att ge mig ut, men efter en stund är man ju som ganska så varm... Hade inte tänkt springa så långt egentligen men benen kändes ganska pigga så det kändes som en långdistansdag i benen, dock inte i övriga kroppen. Lösningen? Högre tempo, kortare distans ;)

Reslutatet hamnade på 8km och 38min, snitt 4:44 min/km. (Fruktar att siffernörden och tävlingsmänniskan i mig aldrig kommer att låta mig springa långsamt igen...)

 

Tack å hej å trevlig helg!

 

 // H

 

Så, för att övervinna den där envisa mentala bilden att det är jobbigt och tråkigt att springa antog jag i söndags en löputmaning á la Suz. 

Spring varje dag hela veckan är dealen. Så igår efter Suzannes sjukt jobbiga spinning (tydligen var det bara jag som tyckte det var varmt och inte fick fläkt på mig eftersom det dels kändes som om jag hade termobyxor på mig och dels för att jag efteråt fick kommentarer som "Gud vad du svettas på ryggen!". Inte bara där min vän, inte bara där.) var jag ju helt sonika tvungen att hoppa upp på löpbandet och bara trycka på med lite mer pulsträning. Lite snäll är jag ändå mot mig själv så det blev 16 min och ungefär 3,5km (snitt enligt löpbandet 4:47).

 

Idag efter dagens pass (ja alltså jag måste ju få träna det jag VET att jag tycker är roligt också, vi rationaliserar inte BORT något på grund av den här utmaningen) var det på't igen så att säga. Målet är att lära mig att springa snabbt så jag kan hålla tempo med en pojkvän med långa ben. Om man är lite lurig och läser mellan raderna här inser man att sån typ av löpträning KNAPPT är jobbig alls. Sjukt bra för att ändra min mentala inställning alltså. 7,64km på 35:04 och en snittid på 4:33 slutade det på. Eftersvettas fortfarande I might add. Men det är sjukt vad man kan om man vill och måste, när man tror man är slut har man faktiskt jävligt mycket kvar att ge! Man måste liksom pusha sig den där extra biten för att få endorfinkickarna igen när man tränat ett tag, grymt skönt (efteråt)!

 

Plus att jag har snygga skor. Minus att jag har en ond hälsena.

 

Trevlig tisdag!

Just nu skriker min garderob något helt galet efter nya färgglada träningskläder, och som en skänk från ovan finns det därför en perfekt tävling för mig att delta i :)

 

Det får vara allt för nu, lev väl!

 

// H

 

 

 

 

Every day’s all the same, soon the grey will get you blind
We’ll catch a train or a plane or a bus and leave tonight
And come away, come away, come away with me tonight
And kiss me once then again and then once for every time
Leave for the week, or till Saturday is fine
We’ll go by plane or by train or by bus and leave tonight
In the sun where it’s warm, on the beach just by the shore
But I can’t, no I can’t, no I can’t and I know I’ve said that before

We’ll go somewhere and just lie there
We can whisper every word so pure
No more of the terrible science
Only water licks our chin for cure
And we’ll go to form an alliance
Or a party made of gold I’m sure
No more of the terrible science
We will make it on our whole life tour
On our whole life tour 

Hold you tight through the night, let me help you to survive
When the morning arrive I can help you draw and write
And move on with our home on the side
Never needed to stay, we could move around the tide
Maybe these are the weeks that inspire all your life
I long for days so light
To watch them pass me by 

We’ll go somewhere and just lie there
We can whisper every word so pure
No more of the terrible science
Only water licks our chin for cure
And we’ll go to form an alliance
Or a party made of gold I’m sure
No more of the terrible science
We will make it on our whole life tour

 

 

Det var ett tag sen jag kokade ägg nu, slog det mig idag. Så då gjorde jag det. Och han längst till höger där, börjar pipa och skicka iväg sina sista andetag i form av småsmåsmå luftbubblor mot ytan. Hade någon sett mig hade jag varit inspärrad någonstans i tvångströja nu. Där stod jag, plockade upp - tyst, stoppade tillbaks - pip-pip-pip-JAG-DÖR, upprepade ett antal gånger innan jag var tvungen att bara lämna köket för att slippa samvetskval över att jag förmodligen höll på att döda Eggbert och skulle få se hans kvarlevor under det där skalet tio minuter senare.

 

Vilken dag.

Mina älgar och jag har det rätt bra alltså.

Okej, jag är verkligen ingen övermänniska. Jag orkar verkligen inte alltid, jag är inte alltid jättesugen eller övertaggad. Har man spenderat hela eftermiddagen med att frysa (jag vet inte varför men när jag inte tränar och svettas så fryser jag konstant, särskilt om fötterna) och dessutom börjat dagen klockan åtta för första gången på evigheter, varit hjärnaktiv i ynkliga fyra timmar, varefter man försökt ta tag i viktiga projekt under eftermiddagen - då ÄR man inte sugen på något annat än att mysa med älgarna på fleecefilten. Träningskläder? Gå utanför dörren? I det kalla vädret, om så bara fem minuters promenad? Gå till gymmet? Anstränga mig? Svettas, pusta och flåsa? Jag vill bara sova, krypa ner under en filt i soffan och bara inte göra mer idag.

Men det enda sättet att få upp värmen är som sagt att jobba för det (även om det som fällde avgörandet angående vilken typ av träning kvällen skulle ägnas åt var vilken anläggning som hade bastu - man kommer inte ifrån sitt arv fastän man måste försöka integrera sig nu när det står på papper att man av ren princip borde vara svenskt lagom och på sin höjd sitta på mellersta laven i bastun, det kommer aldrig hända mina vänner). Nu dryga två timmar senare är mina fötter återigen iskalla (lösning på det problemet är högst välkommet).

Oftast är det de dagarna man är som minst motiverad som träningen blir som bäst, åtminstone sålänge man, om man som jag har bristande disciplin när motivationen tryter, håller sig till träning där någon annan talar om för en vad man ska göra. Gym idag hade varit ödesdigert.
Vad är det värsta som kan hända?
Sen bara gör man. Man kan och det går. Sluta känna efter så himla noga.

Gårdagskvällen spenderade jag i fint sällskap i Malmö på ett feelgoodevent, ett riktigt skönt avbrott i vardagen. Lite bubbel på en tisdag borde alla få unna sig lite då och då ;) 

 

// H

 

Mm. Mat tänker ni. Jag tänker mer - tidsödande och mycket äckligare än yoghurt.

Det är en jäkla tur att jag oftast inte ska föda någon annan än mig själv på de här hopkoken för ibland tror jag att jag försöker ha ihjäl mig, mer eller mindre omedvetet. Dagens kulinariska krigföring, något så enkelt som spagetti och tomatsås med elefantbönor (gillar dem nästan mest för namnet, sitter och tänker att det är små bitar elfenben jag käkar, fast utan att döda en elefant först) - tar inte så lång tid, svårt att misslyckas med. Trodde jag. Kryddningen, mina vänner, den satans kryddningen.

Efter att ha beslutat mig för svartpeppar, salt, chilipulver och cayennepeppar (för jag "gillar ju stark mat") konstaterade jag (återigen har vi tidsaspekten) att det inte kom svartpeppar i den mängd jag önskade inom rimlig tid. Jag tänker "jag tar den STORA luckan och häller lite försiktigt bara". Jodu. En halv deciliter svartpeppar på en burk krossade tomater. "Det gör nog ingenting, svartpeppar är ju mest bara färg. Typ." I med cayennepeppar, chilipulver och salt, puttra på litegrann och hej vilken festmåltid det blir det här.

 

Nu har jag ätit en portion (och tänkt intensivt på barnen i Afrika under tiden för att ta mig igenom, för det ska tydligen hjälpa) av, vad det verkar, en blandning av fyrverkeripjäser, krut, dynamit och eldslungare och är nu FRUKTANSVÄRT mätt. Antagligen mest tack vare den ohyggliga mängden vätska jag bälgt i mig under förloppet.

 

Det här med mat va?! Fan vilken grej. "Du borde laga mat oftare!". NEJ. Kan vi vara överens om det nu? NEJ.

Jag hade lite planer på att sätta mitt livs första surdegsgrund idag, men jag vågar inte utmana ödet mer, kanske imorgonbitti. (Jag och alla medelålders småbarnsfäder. Dagens kärnfamilj består ju som bekant av lattemamman och surdegspappan.)

 

I övrigt har jag haft en bra dag, morgonträning (med glädjande besked :D) och solskenspromenad under de korta timmarna den store gule visade sig, dock fortfarande med småbitsk kyla. Det är inte så att man sniffar vår än på ett tag iallafall.

 

Over and out.

 

//H

Tillbaka i gängorna i söder efter mer än en månads jullov och diverse småförkylningar, det är himla konstigt. Rotlös är bara förnamnet, uppehälle här och uppehälle där snarare än något annat.

 

Träningen är tuff, men smärta är svaghet som lämnar kroppen och förra veckan blev jag jävligt mycket mindre svag kan man säga. Det enda som botar träningsvärk är träning ;)

 

För lite extra motivation och inte minst inspiration sneglar jag lite på eventet A brand new you i Malmö i februari (googla eller läs mer här). Eftersom det är slutsålt tänkte jag istället pröva lyckan i en liten tävling anordnad av träningsgurun Suz och hoppas på det bästa!

Lagom mör efter dagens tre pass och totalt 2,5h på gymmet - sömnbehovet gör sig åter gällande, men innan dess - kvällens låt Twenty One Pilots – Holding On To You.

 

Godnatt!

 

// H

Första dagen tillbaka i föreläsningssalen (ja, om en stund alltså) börjar BRA. Lyckades koppla telefonen till datorn för första gången på ett halvår, och i lördags fick jag hjälp att fixa de andra egenheterna den haft för sig sedan den var inne på reparation, all cred till tjejen på Tele2! Det enda minuset var väl att alla redigerade bilder försvann (mitt fel eftersom jag inte fattat hur man manuellt sparar dem på dropbox, men nu har jag lärt mig även det den hårda vägen). 

 

Tillbaka i Lund och i det närmaste helt kurerad från min förkylning innebär även ett kärt återseende efter jullovet - GYMMET. Igår blev det strax över 2h träning och just nu upplever jag de underbara sviterna av det ;) Utmaningen att resa sig upp och sätta sig ner är påtaglig, älskar't! Att det dessutom är rena glädjepass gör det hela så mycket bättre, även om den förestående diskningen efter träningen blev så mycket tråkigare i jämförelse...