Landar.
Studenter & svensk sommar
- Det är skillnad på studentstad och bibelbälte... Trevligt på sitt eget vis, men skillnad är det hursomhelst, och man blir faktiskt som man umgås.
- Det är också omöjligt att starta en gräsklippare om man har en homogen uppsättning könskromosomer. När luftfilterlocket sitter på, visar det sig vara omöjligt oavsett om uppsättningen är homo- eller heterogen. Onödig grunka det där... Luftfilterlock, pfff, det fungerade minst lika bra utan.
- Om man mitt i efterrätten utbrister "Gud, jag är SÅ mätt, jag åt för mycket mat." så har man helt rätt värdesättningar i livet.
- Det är MYCKET obehagligt att sova när låren klistrar ihop med varandra. Detta skall på intet sätt sättas i relation till tidigare inmundigad efterrätt, lämpliga åtgärder bör vidtagas utan närmare eftertanke eller reflektion över orsak och verkan, om man så måste sova i grodställning...
- Att packa livsnödvändigheter för två månader i ett utrymme mindre än vad man har till förfogande för en veckas semester är ett äventyr i sig. Tar man dock bara med sig tillräckligt mycket kan man sedan slänga allt på plats och således få massor av plats över på vägen hem. Det är dock troligtvis dumt att komprimera packningen för mycket då allt, förutsatt att det följer samma naturlagar som man själv verkar göra, sväller okontrollerat och till synes obehindrat.
- Att torka sig med en giftorm i djungeln är förmodligen en dålig idé.
- Det kan regna precis hur mycket och hur länge som helst. Det är det som ÄR svensk sommar. Charmigt.
Att inte cykla är att gå för långt, men att cykla fel är bara... fel.
Så blev det ändå en liten tur i the Rape Fields, för att lugna nerverna innan sista tentan i onsdags. Vackert är bara förnamnet, och toklycklig blev jag.
♥
Sedan blev det bara bättre, efter tentan vill säga. Avslutning med ettor och tvåor på St Hans backar blev bara bäst.
Dagen efter kvällen före blev det utflykt till Lomma. Förutom att det inte fanns några skyltar mot Lomma utan bara mot Bjärred. "Kan ju inte vara så himla stor skillnad", tänkte jag och Sanna och trampade glatt på i motvinden. För det var motvind, MYCKET motvind. Med tiden som vi undan för undan såg Öresundsbron och Turning Torso växa saaakta snett till vänster om vår färdriktning men fortfarande varken kände havsdoft eller stänk av annat än svett i ansiktet blev det lite mindre glatt och lite mer gnälligt från åtminstone mitt håll. Ironiskt gnällig förstås, jag hade ju världsbäst sällskap!
Med mottot "Vi testar! Det kan ju inte bli mer än fel!" gav vi oss in på alla vägar som vår a4-eniro-karta hade att föreslå, och några egna påhitt också förstås...
Efter alldeles för länge kom vi till en skylt som upplyste oss om att när vi väl skulle komma till Bjärred om Gud-vet-hur-många-km skulle vi ha tillryggalagt 17(?) km, med reservation för att det föreligger viss risk att jag inte har fotografiskt sifferminne utan går mer på det upplevda avståndet. Väl framme i Bjärred fick vi nästa glada nyhet; LOMMA 5. Jaha. Har vi kommit hit får vi väl snällt trampa vidare. Så efter ett besök på bryggan var det precis vad vi gjorde.
Fint var det, men lite blåsigt!
Väl framme i Lomma, efter många "Jaha, man KUNDE visst inte cykla här. Ingen fara, vi vänder." och några "Nähejdu! Bilvägen till Lund visar ju ditåt! Inte kan cykelvägen vara åt rakt motsatt håll då inte! Det är någon som har vänt på skylten! Det är KLART det är, händer hela tiden i Småland, men oss lurar de inte! Jaha... Nähä... i Skåne kanske man inte vänder på skyltar... Ingen fara, det blev bara lite fel, inte värre än så, vi VÄNDER.", pausade vi i solen på stranden innan vi hittade den RÄTTA vägen till Lund från Lomma. 9km skall tilläggas. Men vid det laget var skavsår och träsmak redan ett alltför välkänt faktum. Allt som allt blev det väl en cykeltur på en sisådär 25-30km. Fantastiskt trevligt var det hursomhelst!
Men två blondiner från Småland som misstror skyltar och har en karta som bara förklarar halva sanningen, i kombination med vägar som TAR SLUT (om jag inte tidigare uttryckt min aversion mot detta befängda påhitt skulle jag vilja ta tillfället i akt nu. VEM VAR DET?! VEM KOM PÅ DET?! ERKÄNN NU!) och motvind, ja... Ni förstår ju själva hur det slutar, precis exakt såhär ;).
En sak lärde vi oss iallafall, förutom att "Det kan ju inte bli mer än fel!", nämligen att om man cyklar med mig behöver man av någon anledning aldrig stanna vid övergångsställen! Tack Sanna :)
Resterande Lundadagar ägnades åt finputsning av rummet och korridoren, samt en fantastisk dag i Botaniska trädgården med fina vänner och spontangrillning hos trevliga föräldrar. Tack Maja och Sofie :)
Nu återstår bara lite småländsk sommar och ganska mycket äventyr innan det är dags igen. Efter den bästa våren kan ju hösten inte bli annat än underbar. Bring it on!
Over and out.
KarneRätt och post-karnevalistisk depression med tentaångest.
Torsdag kväll var det kvällen-före-picknick, följt av en fredag med allmän spaning med fina vänner och avslut med kokos-daim-glass på stortorget - fantastiskt var ordet!
Söndag kom, Karnevalståget var fortfarande osett, vilket råddes bot på. Hem en vända innan kvällens jobbpass inleddes. Kanonkul! Vid passets slut 01.30 började världens efterfest, sjukt galet kul! Champagne sputades hejvilt, och öl hälldes över alla och envar. Det var minst sagt kul, även om man vid hemkomst tidig måndag morgon endast blev påmind om nattens eskapader av en svagt, men tappert, lysande lila glow stick. Ja, det och sen förstås öl i håret, i princip en halv öl i vardera skon, champagne överallt annars och blåmärken lite varstans efter två timmars galen bugg!
Återkommer igen i juni. Idag är det bara 40 dagar kvar till avresa till sommarens äventyr :).
Som en kalv på grönbete.
Allt rullar på som vanligt här, eller som vanligt är väl fel att säga. Ja, det är mycket att göra, men det är mycket roligt på gång också, och något så fantastiskt spännande att se fram emot. Så, ja, som en kalv på grönbete är jag allt - speciellt som Trofast återigen är värd namnet! Redo för en tur in the Rape Fields of Scania once again! För oinvigda kan jag försäkra att JA, detta är något att längta efter.
Valborg var lite regnigt, vilket fick mig på mitt allra soligaste humör - till mångas förvåning. Det är under extrem misär hos alla andra som tösen skiner upp och glatt basunerar "Efter regn kommer solsken!" på efter förmåga bästa värmländska. "Vi är väl inte så blöta, vi har ju regnkläder! Och jag har ett stort paraply! OCH vi har frukost!!". Hursomhaver makade vi oss inomhus i sann midsommaranda, den här växthuseffekten förstör då alla trevliga högtider. Även om nu Valborg inte klassas som en såpass viktig högtid hos studierektorn att man bör anpassa undervisningen efter studenternas alkoholvanor och således inte schemalägga oss 8-12 denna dag. I ett desperat försök att slippa predika för döva öron tyckte då föreläsaren att vi istället skulle ta med våra alkoholvanor till LTH. Vilket jag tror studierektorn skulle ha funnit än mer opassande. Men det var vad han sa iallafall. "Det är ju bättre att man kommer lite full på en övning än att man inte kommer alls. Jag har inget emot att nån dricker lite." Näe, men det tror jag kära studierektorn har, ser du.
Avslut med jordgubbsmilkshake... Det blev en lång och utdragen avslutning... Med ganska många milkshakes... Hur lite som krävs för att man ska få jordgubbscravings? Hur lite du vill. Fantastiskt. Våren kom så fort nu det sista att jag inte alls hann med, över en natt var det plötsligt grönt överallt och blommorna på träden började tappa bladen. Även om jag är lite ledsen över att den bästa tiden på våren alltid lyckas smita mig så fort förbi att jag knappt hinner njuta är jag redo nu. Ge mig sommar!
Over and out.
H
En himmelsäng och en svinis-axel.
Quito
Fattar ni, alltså på riktigt - fattar ni, att jag SKA dit!? Hur vackert är det inte?! Dagen till ära har vi tagit ännu ett steg närmare, det blev inte för mycket Lotta-på-Bråkmakargatan-"du-FÅR-inte-spruta-in-på-mig!!" som befarat :). Vi var ju tvungna att hålla skenet uppe för de tre småpojkarna som var närvarande... vuxenpoäng! Dock tycker jag att man för tre stick kan kräva tre plåster, om än bruna och tråkiga, - inte bara två! Speciellt inte då klistret sätts över det ena ingångshålet - dra bort plåstren var ju den värsta biten!
Vi investerade även i impregnerade himmelsängar - lite sugen på att prova ska erkännas.. Kanske skulle spänna upp den över sängen bara för att få rätta känslan och handlaget... Man vill ju inte skämma ut sig med bambustommen det första man gör i djungeln och regnskogen - det ger ju ett högst oproffsigt intryck! ;) Malariamyggorna skulle ju aldrig ta mig på allvar...
Antar att jag borde nämna att jag blivit äldre också, det känns inte speciellt mycket, men ändå är man på den bättre sidan nu när man vet att man inte behöver vakna med ålderkrämpor och rynkor - okej att man åkt karusell i några timmar när man vaknar och sen går hela dagen i en smärre trötthetsdimma efter en fantastisk kväll före - det var nog att föredra. Spel och våfflor, promenad och sällskap, lagom för mig!
Ja, annars är det Valborg, Karneval, cykelpicknick i Skånes rape fields och fruktansvärt mycket plugg som förgyller mina dagar - för den detta kan vara av intresse.
Over & Out.
Flying high
Tillbaka i Skåne! Det känns skönt, förutom att kloaklukten som sipprat ut och fyllt mitt rum ur min dusch inte riktigt kunde klassas som välkomnande. Att den sedan tog sådär två dagar på sig att försvinna trots envetet spolande i duschen gjorde inte saken bättre. Vad som dock gjorde saker bättre var alla kära återseenden :) Och att karnevalspeppandet dragit igång på allvar och våren är på ingång - allt höjer mig :) Här ska säljas KarnevÖL!
Ecuadorsflyget är bokat och klart - tio timmars väntan i Amsterdam på ditvägen och tio timmar i Lima på hemväg - det blir ett äventyr helt för sig! Lima - det finns inga gränser för vad tokigheter vi kan hitta på där, förutsatt att det inte är som i "The terminal" där man inte får lämna flygplatsen. Fast vad jag minns av den filmen så hade Tom Hanks ganska kul ändå. Dessutom i avsevärt längre än tio timmar. Det kommer bli toppen!
Ja, what else... Trofast har svikit mig, han ger upp, sjunger på sista versen och kastar in handduken. Trofastliksom. Det var ju du och jag ♥. Snyft.
Påsken spenderades med att i huvudsak promenera och träffa alla fina smålänningar som jag saknat. Vi kunde också konstatera att Calle Schulman (vet inte hur han stavar, och i ärlighetens namn kunde jag inte bry mig mindre) ska hålla sig långt borta från ett DJ-bås. Det var det sämsta på väldigt länge. Inte ett enda ägg lyckades jag få till heller. Intresseflaggan hissad.
För övrigt har jag lite kuriosa att tillägga. Over and out är inte ett okej avslut. Det heter Roger Over. Att säga over and out är lite som att säga "eller vad säger du? *klick*". Lite, ska vi säga, bitchigt. Men isåfall är det ganska passande, så jag håller mig till det. Så, välkommen med din åsikt, men jag lyssnar inte är väl ungefär kontentan. Tack Hannes för upplysningen :)
Over and out
Time flies
Lundavår <3
Uppdateringar duggar inte direkt tätt nuförtiden.
Äventyret är nu bokat och idag anlände ett stort brev på posten med allsköns information, jag blir alldeles vimmelkantig. För tillfället händer annars inte så mycket annat än att jag faktiskt längtar hem till Jönköping. Påsklov är välbehövligt.
Dethär är skojigt, sa lilla My för sig själv. Vad min syster ska bli häpen.
Vid min hatt, är det inte en liten mymla, sa han och tog pipan ur munnen. Han petade på My med virknålen och sa vänligt: Var inte rädd!
Jag är inte ens rädd för myrorna! svarade My och satte sig upp.
...
...
Nu vill jag sova igen, sa lilla My. Jag sover alltid bäst i fickor.
Jaha, sa Snusmumriken och stoppade henne i fickan.
Huvudsaken är att du vet vad du vill.
Bitch-helg. Aldrig åsnebytta.
Mina Fina♥
En helg med mina fina blev det. Mycket snö, många semlor, sena nätter, kopiösa mängder te - och Eko♥Arkitekt-Kärlekssittning. I couldn't have asked for more.
Kort uppdatering igen.
Nu lägger du av Jörgen - det är inte roligt längre, ser du inte det?! Glöm inte bort att du är värdelös i dina splitternya, blåa glänsande sockiplast - tack Mamma!
Over and out.
Återfunnen
Herman is back ♥
Jag fann honom bredvid fruktskålen, han vet minsann var man bör placera sig för att bli återfunnen - jag visste väl att han inte skulle lämna mig! Du och jag Herman!
Nu snöar det igen i Lund. Det suger lite, för det innebär att det kommer ta fyra veckor innan de har hittat plogbilen igen.
Imorgon ska jag gå på Kärlekssittning, bara en sådan sak. Det är stort. Vad annat som är stort är att Lisa kommer, då blir det alla vi Bitches i Bullerbyn, eller ja... Det är ju inte Småland det här, så Lund får väl duga, men tillsammans är vi iallafall - och det, ska bli ROLIGT. Vare sig det vill eller inte.
Ska passa på att önska Kusin Vitamin lycka till, vad jag förstår är hon på god väg att bli mamma as we type. Lycka till.
Kort och koncist, så olikt mig.
Over and out.
-273,15
Man kan inte gräva sig ur ett hål. Och ändå regnar det bara spadar.
Förlust och känsla.
Herman (min kärleksfullt klängande man i örat) är borta och helgen samt den lediga måndagen spenderades i stort sett uteslutande på Kemicentrum med en labrapport. Det besvärar mig djupt. Herman, den viktigaste mannen i mitt liv - han krävde inget annat än en bit örsnibb och klagade aldrig så det hördes. Han fattas mig. Härommorgonen vaknade jag till en sprucken helfigursspegel, inte ens den klarar åsynen av mig längre - det är sju års olycka till, väck mig när jag är 28.
För övrigt är det strömavbrott i korridoren lite titt som tätt nuförtiden. Eller det är inte ett vanligt strömavbrott - det är en "fas" som fnuttar. Han är väl lite ur fas antar jag eller så växlar han fas. Fas-t det märks inte. Eller om det är en hon kanske hon blivit fas-ter. Det är iallafall ett fas-ansfullt strömavbrott vi fått och hade man velat laga ugnsstekt fas-an till kvällsmat så går det inte för ugnarna fungerar icke. Det är fas-cinerande, jag vet, men det gör alltså inte kylskåpen eller frysarna heller, varför jag ställde upp och åt upp glassen jag förvarade där åt mig och min Biatch så att den inte skulle förfas-as. Fas-anjakt bör inledas snarast för att el-iminera el-ändet.
Så måste man ha levande ljus för att kunna gå på toaletten. Varför man nu behöver se nåt där från början, tre kvadratmeter kan man väl knappast gå vilse på, även utan ljus och lykta.
För övrigt har jag spunnet socker på mina fönsterrutor - så oavsett om det är snöstorm eller inte utanför så lever jag helt och fullt i den sanningen eller villfarelsen, vilket det nu vara månde.
over and out.
Lilla My planerar att skaffa permanent uppehållstillstånd i Landet Lagom.
Hemhemma♥
Jag beställde alltså personbevis från Skatteverket.
Civilstånd; Ogift.
Gud vad spydigt det låter, de liksom spottar det där "Ogift" i ansiktet på mig. Jag kanske inte vill vara "Gift"! Eller, vem vet vad jag har för stånd i tjänst - jag kan ju vara "dödligt gift" for all they know. Det förtäljer inte historien. Fast jag skulle nog betrakta mig mer som "Motgift" rent civilt, om jag själv får välja. Det känns inte alls lika purket liksom. Nästan lite heroiskt. Jag räddar liv genom att inte vara gift. Somebody just hand me a medal!
I helgen slungades jag lite överbord från min optimistjolle som jag kanske seglat runt på lite för länge. Man ska nog ner i ångestplurret lite emellanåt för att känna att man lever. Tur att man lärde sig koka kaffe och hålla andan under vattnet i simskolan. Silverfisken, Guldgrodan och Baddaren - att de skulle rädda en många år i efterhand hade jag aldrig kunnat tro när jag stod där med vatten som brände som Skärselden i näsan. Jag tyckte mest det var fånigt, och hemskt. Hade jag då bara trotsat rädslan och bemästrat dykningen också så hade jag kanske varit helt räddad. Det är lätt att vara efterklok när man är feg. Men jag hade det på känn, att jag en dag skulle få lite slagsida på min jolle... Det brukar vara en liten vink när jag drömmer att jag måste fly från ett koncentrationsläger, man vaknar som inte med en bra känsla i magen då.
Lite som när jag var liten och i halvslummern innan drömmen kände smaken av myrornas krig på tungspetsen.
Indeed.
Du har väl ingen aning om hur det känns att vara smal!?
Mycket möjligt min vän, men jag ska ta reda på det. Jag återkommer.
Brighten my day.
På grund av det oavvisliga allmänintresset slopar vi det vanliga tramset på den här sidan för att ge plats åt följande VIKTIGA INFORMATION ANGÅENDE TOMTENS EXISTENS.
DET FINNS CA 3 MILJARDER BARN PÅ JORDEN. Av dessa tillhör ca 15% eller 450 miljoner Tomtens målgrupp, det vill säga kristna västerlänningar.
Med ett världsgenomsnitt på 3,5 barn per hushåll blir det ca 128 miljoner hushåll att besöka, med antagandet att det finns minst ett snällt barn i varje hem. Jultomten har, på grund av jordens olika tidszoner och rotation, ca 3,5 timme på sig att jobba, om han reser västerut, vilket ju blir mest logiskt. HAN BESÖKER SÅLEDES 967,7 HEM PER SEKUND.
Det betyder alltså att för varje kristet hem med minst ett snällt barn har tomten ca 1/1000 sekund till att parkera släden, springa ut och hoppa ner genom skorstenen, dela ut julklappar, hoa tre gånger, klämma två snapsar, ta sig upp genom skorstenen igen, i släden och iväg till nästa hus.
Under förutsättning att de hem som ska besökas är jämnt fördelade är det i snitt ca 1km mellan varje hus. Tomten färdas sålunda ca 100 miljoner km, toapauser och andra pauser räknas ej. Med andra ord flyger tomtens släde med ungefär 1000km per sekund, eller 3000 gånger ljudets hastighet.
Som jämförelse kan nämnas att den snabbaste farkost som människan hittills skapat, rymdsonden Helios 2, färdas ca 67km per sekund. (En normal frisk ren kan komma upp i en hastighet av ungefär 30km i timmen).
Om vi antar att varje barn får klappar motsvarande 1kg, har släden en last på 500 000 ton, Tomtens vikt ej medräknad. På land kan en normalstark ren dra ungefär 200kg. Även om vi antar att de speciella flygande renarna kan dra en vikt tio gånger denna, kommer inte släden ur fläcken om inte Tomten skaffar fram CA 360 000 DRAGVILLIGA RENAR. Detta kommer att ge släden en samlad vikt på ca 600 000 ton.
600 000 ton, som flyger med 1000 km per sekund skapar enorm friktion. Detta kommer att hetta upp renarna, ungefär som en meteorit som inträder i jordatmosfären. De två ledarrenarna kommer då att absorbera en energi motsvarande 14 300 trilliarder Joule per sekund, eller 14 300 Watt. LEDARRENARNA KOMMER ATT BRINNA UPP OMEDELBART och de bakomvarande renarna kommer att utsättas för en ljudbang och därefter själva brinna upp.
Alla renarna kommer att möta sina anfäder på mindre än 4,26 tusendels sekund, det vill säga när Tomten når sitt femte hus. Detta är dock hypotetiskt, för då släden accelererar från 0 till 1000km per sekund på 1/1000 sekund kommer alla i släden att bli utsatta för en G-kraft 17 500 gånger större än tyngdkraften. En tomte på ca 150kg (vikten uppskattad efter existerande kopior) skulle naglas fast i bakre delen av släden med en vikt av motsvarande ca 3 miljoner kg, vilket ögonblickligen skulle krossa varje ben i hans kropp och förvandla honom till en våt fläck.
Slutsatsen bör bli att om Tomten någonsin levat så är han definitivt död nu.
Brighten my day.
På grund av det oavvisliga allmänintresset slopar vi det vanliga tramset på den här sidan för att ge plats åt följande VIKTIGA INFORMATION ANGÅENDE TOMTENS EXISTENS.
DET FINNS CA 3 MILJARDER BARN PÅ JORDEN. Av dessa tillhör ca 15% eller 450 miljoner Tomtens målgrupp, det vill säga kristna västerlänningar.
Med ett världsgenomsnitt på 3,5 barn per hushåll blir det ca 128 miljoner hushåll att besöka, med antagandet att det finns minst ett snällt barn i varje hem. Jultomten har, på grund av jordens olika tidszoner och rotation, ca 3,5 timme på sig att jobba, om han reser västerut, vilket ju blir mest logiskt. HAN BESÖKER SÅLEDES 967,7 HEM PER SEKUND.
Det betyder alltså att för varje kristet hem med minst ett snällt barn har tomten ca 1/1000 sekund till att parkera släden, springa ut och hoppa ner genom skorstenen, dela ut julklappar, hoa tre gånger, klämma två snapsar, ta sig upp genom skorstenen igen, i släden och iväg till nästa hus.
Under förutsättning att de hem som ska besökas är jämnt fördelade är det i snitt ca 1km mellan varje hus. Tomten färdas sålunda ca 100 miljoner km, toapauser och andra pauser räknas ej. Med andra ord flyger tomtens släde med ungefär 1000km per sekund, eller 3000 gånger ljudets hastighet.
Som jämförelse kan nämnas att den snabbaste farkost som människan hittills skapat, rymdsonden Helios 2, färdas ca 67km per sekund. (En normal frisk ren kan komma upp i en hastighet av ungefär 30km i timmen).
Om vi antar att varje barn får klappar motsvarande 1kg, har släden en last på 500 000 ton, Tomtens vikt ej medräknad. På land kan en normalstark ren dra ungefär 200kg. Även om vi antar att de speciella flygande renarna kan dra en vikt tio gånger denna, kommer inte släden ur fläcken om inte Tomten skaffar fram CA 360 000 DRAGVILLIGA RENAR. Detta kommer att ge släden en samlad vikt på ca 600 000 ton.
600 000 ton, som flyger med 1000 km per sekund skapar enorm friktion. Detta kommer att hetta upp renarna, ungefär som en meteorit som inträder i jordatmosfären. De två ledarrenarna kommer då att absorbera en energi motsvarande 14 300 trilliarder Joule per sekund, eller 14 300 Watt. LEDARRENARNA KOMMER ATT BRINNA UPP OMEDELBART och de bakomvarande renarna kommer att utsättas för en ljudbang och därefter själva brinna upp.
Alla renarna kommer att möta sina anfäder på mindre än 4,26 tusendels sekund, det vill säga när Tomten når sitt femte hus. Detta är dock hypotetiskt, för då släden accelererar från 0 till 1000km per sekund på 1/1000 sekund kommer alla i släden att bli utsatta för en G-kraft 17 500 gånger större än tyngdkraften. En tomte på ca 150kg (vikten uppskattad efter existerande kopior) skulle naglas fast i bakre delen av släden motsvarande en vikt av ca 3 miljoner kg, vilket ögonblickligen skulle krossa varje ben i hans kropp och förvandla honom till en våt fläck.
Slutsatsen bör bli att om Tomten någonsin levat så är han definitivt död nu.
Snöpromenad
Jag spatserade, utrustad till tänderna i skånska vinterskor (läs; raggsockar och gummistövlar, gröna dagen till ära), ut en bit på skånska landsbygden och gjorde mig en snöängel. Jag passerade en brevlåda med en varningstext som löd Varning för hunden och allt jag kunde tänka var - så ofantligt mysigt det hade varit att bli nedbrottad i snön av en stor lurvig best. Sen började det lukta skånsk gris från vad jag antar var en närliggande svinstia, och mina dagdrömmar avbröts hastigt.
Man skämtar inte med vetenskapen.
Är det jordens undergång? frågade Lilla My nyfiket. Allra minst, sa Mymlans dotter. Försök bli snäll om du hinner för nu ska vi nog snart in i himlen allihop. Himlen? upprepade Lilla My. Måste vi in i himlen? Och hur kommer man ut därifrån?
Jag berikar mitt liv.
ANDRA KAPITLET
Om hur man dyker efter frukost.
En första dag i skolan, mycket introduktion, förvisso på engelska, men det var också det enda som lät hjärnan aktivera sig något, det och därpåföljande 45 minuter föreläsning. Därefter har vi tydligen förtjänat en ledig dag. Idag närmare bestämt. Jag tror att Molecular Cell Biology kan bli en trevlig kurs.
Livets krumsprång alltså... Jag längtar hem till Jönköping, lite. Första gången på... ja, evigheter faktiskt. Brukar bli så när jag tillåts tänka för mycket. Men, en ledig vecka i Lund förra veckan - det var otroligt roligt. Ibland blir jag förvånad när jag inser att jag har ett liv trots att jag är teknolog. Sådana stunder är spännande. Kolossala äventyr. Baka hallonkaka och spela tv-spel mitt i natten - det är sånt som gör livet lite extra spännande :)
Lilla My är inte släkt med Muminfamiljen, men bor hos dem. Hon är så liten att hon bra ryms i familjens mjölkkanna. Hon älskar katastrofer och ser till att sånt händer. Hon är gladlynt och aggressiv och totalt respektlös, men aldrig elak. Hon är den modigaste figuren i Mumindalen.
Mårran är stor, grå, kall och skrämmande. Hon är alltid ett hot som kan dyka upp för invånarna i Mumindalen, men hon är en karaktär för ensamheten. Mårran är mycket kall, och allt hon tar på fryser till is, men innerst inne längtar hon efter ljus och värme. Mårran skildrar de mycket ensamma människorna, som inte förmår ta till sig kärleken. Deras uppträdande upplevs istället som skrämmande, vilket gör att de förblir ensamma.
Det var väl det. Så nu vet ni att jag i allra högsta grad lever. Och det snöar i Skåne. Jag har inte gjort en enda snöängel ännu i år. Det är ett tecken. Jag ska gå ut och i allra högsta grad leva vågrätt i snön.
Over and out.
Ständigt på väg.
Varför är jag aldrig nöjd där jag är?!
Jag vet inte mycket om hur vanliga dödliga spenderar sina måndagkvällar, men jag tillbringade min igår med att tvätta mellan 22.00 och 23.30. Spännande upplevelse, speciellt då man återkommer till tvättstugan 00.15 och tvätten som tillbringat den senaste timmen i torkskåp överraskar stort med att fortfarande vara genomblöt. Vi lekte lite i tvättstugan ännu en kvart medan vi optimistiskt väntade på att det skulle torka, jag och min Anna. Det finns ett skyddsrum därnere, dock utan utrustning - känns ju alldeles makalöst användbart. Då vet man det, nästa gång Skåne bjuder på jordbävning. Till slut fick vi vara färdiglekta, ärligt talat finns det inte så många leksaker därnere - dock många kliar-i-fingrarna-reglage och Undercentraler - nu vet vi vart förfrågan skickas när folk ber om under. Tänka sig, bara i detta enda hus fanns hela TVÅ Undercentraler - många i studentghettot som ber till högre makter uppenbarligen - och med all rätt. Men reglagen sparar vi till nästa gång, can't have all the fun in one night, right? Resten av kvällen byggde vi kojor av tvätt i min dusch, i min gästsäng och överallt där det överhuvudtaget var möjligt att hänga byk. Därefter wikipediade vi världens sju underverk, AFB:s torkskåp var inte med på listan.
Imorse var jag nästan uppe med tuppen, för att möta Cornelia på le station och u-u-uuumgås i Lund. Lite stadsvandring, lite chai-te, lite leksaksaffär och en gudomlig massa fina burkar. Dock är tolkningen av hattifnatten inte okej.
Han ser ju blodtörstig ut! Det är han väl inte...mamma??
Arabia har fattat.
Det är jag i mitten. Kort och tjock med tefatsögon - tjoho.
Hattifnattar förekommer nästan uteslutande i grupper (dock alltid i udda tal), vilket är skälet till att de oftast skrivs i plural.
Över Hattifnattarna verkar det vila någon typ av förbannelse. De befinner sig ständigt på resa i sina båtar, blickande hålögt mot fjärran i hopp om att deras mål skall manifestera sig, så att färden äntligen tar slut, något som tyvärr aldrig inträffar. Under färden talar de aldrig med varandra; det är över huvud taget tveksamt om de besitter denna förmåga till kommunikation, eftersom de synes vara telepatiska. De saknar förmodligen också samtalsämnen.
De utgör någon typ av blandning av biologisk organism och elektriska kondensatorer, och laddar upp sig en gång per år under närmast religiösa former, på en obebodd ö, vilken vid denna tid ofta är föremål för blixtnedslag. Under närmaste tiden efteråt är det skadligt, kanske förenat med livsfara, att komma i beröring med en hattifnatt, eftersom de då kan avge oerhört starka strömstötar, vilka under alla förhållanden avgjort leder till brännskador. Hattifnattar föds ur frön som planteras i jorden. Vill man odla Hattifnattar ska man sätta Hattifnattfröna på själva midsommarafton. Hattifnattarna växer upp på några minuter och är elektriska från början.
Under Muminpappans stormande ungdom påstår han sig ha seglat med hattifnattarna, något han gärna påtalar med en respektingivande min, utan att därmed egentligen tala om varför eller för vilket syfte. Det har dock vid flera tillfällen framgått att denna tid med hattifnattarna delvis är roten till en inre oro och rastlöshet, eftersom dessa resor under hans ungdom synes ha präglat honom starkt. Möjligen är det också så att han medvetet vill uppnå att respektive åhörare skall se det mystiska i denna historia hellre än att med full kunskap vara insatt i dess detaljer.
I novellen 'Hattifnattarnas hemlighet' som ingår i novellsamlingen 'Det osynliga barnet' lämnar muminpappan familjen för att resa med hattifnattarna till deras ensliga ö, och tre hattifnattar låter honom resa med dem. Under färden kommer han att likna dem allt mer, och när de anländer till den obebodda ön bugar alla de hundratals hattifnattarna för honom. Under det följande åskvädret inser muminpappan att hattifnattarna endast kan upplevla känslor i samband med åskväder och att det är därför de eftersträvar ovädret så mycket. Han misstänker också att hattifnattarna kan dra till sig åskan genom att samlas så många på ett ställe.
Muminpappans komplicerade förhållande till hattifnattarna har tolkats som en symbol för manlig inre oro, och hans oannonserade resa med dem till deras ensliga ö har tolkats som en livskris.
Jag är en Hattifnatt, thank you very much.
Nu är jag utmattad - och fortfarande frusen. Idag insåg jag nämligen varför man inte ska ha höst/vårskor på vintern. Man fryser om fötterna. Who would've guessed, huh? Jag har dock inte klarlagt syftet bakom vantar ännu, mina erfarenheter hittills pekar bara på att man fryser lika mycket om fingararna oavsett, är det bara en fluga månntro?
Over and out people.
Frihet, kyla och våfflor.
En vecka in på det nya året får tösen från småland äntligen lämna hösten och dess akademiska bördor bakom sig. Det känns fantastiskt. Efter-tenta-lyckan toppades med våffelgräddning två gånger inom loppet av tolv timmar, hur bra kan man ha det?
Om bara några dagar spikas det största äventyret hittills, due this summer, Ecuador - I'm coming for you!
Men först en makalös vår och innan dess en ledig vecka i Lund - staden i vilken man annars aldrig kunnat förlusta sig på frivilliga tidsfördriv av eget tycke och smak.
A-MA-ZING.
That's all I can say. 2010 - hit me with your best shot.
